Hej på er!

Idag var det då dags ♡
Caroline skulle prova peruker och trots att GPS: en ville köra åt ett annat håll så hittade vi
till salongen i Uppsala :))
Ute var det minusgrader och gräsmattan var full av frost. Tur att Torbjörn stoppat i motorvärmaren.

Kvinnan som ägde salongen var jättetrevlig och jättesnäll.
Hon ville verkligen att Caroline skulle hitta en jättefin peruk som hon tyckte om.
Hon kändes proffsig på alla sätt och vis.
Perukerna beställs tydligen från Tyskland.
Här följer några bilder från denna dag 



En mörkhårig Caroline
En ljushårig Caroline


Olika peruker
Fire fick också följa med och hade fullt upp med att studera alla dockor som han morrade åt,
för han trodde att de var riktiga människor :)))

Peruker på dockorna

Dock valde Caroline ingen av dessa peruker.

Däremot åkte andra peruker av och på!  

 
Japp som sagt, olika peruker åkte av och på och ja, plötsligt såg alla ut att passa :))
Det fanns maskingjorda och handgjorda.


Och ingen kan väl se att detta är en peruk?
 

Japp och det fanns peruker i olika prisklasser och det som vi fick veta var att i en del landsting ja,
där får man två peruker som kostar ca 4000 / styck !
Medan man i andra landsting bara får en
och till den ca.1500 kr i bidrag( Västerås)
Caroline får också bara en och till denna 3450 kr i bidrag från Uppsala landsting.
Om hon skulle vilja ha en till eller en ny (för de slits ju)  så får hon betala hela summan själv.
Märkligt att det inte är samma regler överallt. 
Peruker på parad

Caroline provade en hel del peruker, ljusa som mörka och till slut bestämde sig Caroline för några stycken som hon ville att frisören skulle ta hem, så att hon fick prova dessa vi ett annat tillfälle.

Japp nu blir det spännnande att se vilken peruk Caroline väljer eller hur!!!
Hon passar nästan i vilken peruk som helst!
Det tyckte frisören med :))

Efter perukprovning åkte vi och åt mat  och ävenhandlade mat

Inne på Gränby centrum åt vi filé Oscar,bearnaisesås,räkor,sparris,stekt potatis och sallad.
MUMS !!
Och efter en sådan där måltid stod ju maggen åt alla väderstreck!!!
 


Därefter blev det strålning igen och nu har 3 veckor avklarats!!!
Känns helt otroligt !
Super Caroline har fixat detta på ett helt fantastiskt sätt och
på detta sätt ger hon alla som kämpar ett hopp om att det faktiskt
går att grejja även såhär svåra saker.
Det går om man bestämmer sig för att fokusera på här och nu.
Bara det och inget annat.

Tiden har gått så fort och nästa vecka börjar den 4:e veckan.
När jag väntade där utanför på Caroline, så såg jag helikoptern lyfta.
Vet ni hur märkligt det kändes.
Tänker tillbaka då jag låg inlagd på kirurgen förra året och kämpade mig 
tillbaka till livet.
Inflammationerna som spridit sig till bukhålan och njuren osv.
men ingenting fick mig att ge upp. Fokus låg på att komma hem.
Helikoptern landade och lyfte varje dag , och ibland tog jag upp min mobil och fotade den.
Jag  minns så väl den där känslan , när jag orkade lyfta mobilen för första gången.
Orden som inte ville formas korrekt och blev lite huller om buller, men ändå en mening.
Jag minns och jag gömmer aldrig.
 
 
Därför sänder jag ikväll en tanke och en extra kram till alla er som kämpar..
Vilken avdelning ni än ligger på..ja, så tänker jag på er.
Ingen ska behöva känna sig ensam.
Ingen ska behöva kämpa med sina smärtor utan att känna att någon finns med en.
 
 
Så när jag såg den där helikoptern idag, ja då mindes jag det jag gått igenom.
Och jag vill sända alla er styrka och en varm kram.
Fortsätt kämpa!!!!
Snart får ni komma hem igen...
och fredagsmys har aldrig kännts så mysig som då.
Jag vet ... efter 31 operationer, ja då vet man hur det känns att få komma hem igen.
Jag vet hur ni känner, när ni vandrar runt där på avdelningarna.
En kvällsfika, kanske en stunds sittande i TV rummet,
om inte det egna rummet har en TV.
Sen kommer smärtorna och tröttheten.
Man är slutare än slut.
Man vill vara Stålmannen och Stålkvinnan
och det är man!!! trots att man varken känner sig eller ser ut som en.
 
 

Men tanken på att få komma hem.. ja, den känslan, den vaknar och somnar man med.
Och till och med drömmer om.
Och ni kommer att komma hem.
De allra flesta av er får komma hem igen.

Ni som drömmer om det,håll fast vid den drömmen och släpp den aldrig.
Ett litet steg i taget, varje dag.
Ni vet vad jag menar eller hur?
När man stapplar runt där på avdelningen.
Just keep going! 
Att ta ett steg och ett till.. Åh den där känslan.
Jag minns så väl..
Detta sa jag även till Caroline efter hennes operation och ni ser..
hon är hemma nu!

Önskar er alla ETT MEGA STORT KRYA PÅ ER och
miljontals KRAMAR.
 

Och till alla er som sänder dessa underbara kommentarer, sms, mail och messenger ... 
TACK, TACK,TACK,TACK,TACK


Det finns inga ord att förklara det ma känner när man läser era kommentatrer.
Alltså det är ju bara helt overkligt.
Det känns som att man har gigantsikt många vänner spridda runtom i Sverige
och även i andra länder.
Och det ord som passar bäst här är: att det känns så oooootroligt UNDERBART!!!!
Tack snälla NI ♡




Kramar till er alla och jag och min familj 
önskar er en jättefin Allhelgona helg