Hejsan ♡

Men, så underbara ni är!
Ojojojj, vilka kommentarer ni ger. Alltså vet ni hur det känns att läsa era kommentarer?
Jo, det ska jag tala om för er. Det känns helt otroligt!
Torbjörn jag och Caroline känner sådan enorm tacksamhet över att
Ni är så enormt snälla.
Och allt det ni skriver ja, det är ju bara så vackert.
Vilket stöd!!

Jag vet inte vad jag ska skriva och vilket ord som är det bästa.
Tack känns fjuttigt.
Ni har funnits med ända sedan jag började skriva.
Ni fanns med oss när vi befanns oss i det lilla rummet på
neurokirurgen och ni finns med oss nu.
Att så många människor kan ge så mycket av sig själva är bara så
ja, helt magiskt!

Åh, underbara NI.  
Världen blir helt enkelt så mycket rikare av sådana människor som ni.
Tack snälla allihop  ♡ ♡ ♡

Frukost med god enrisrökt skinka och Torbjörns hembakade bröd med lingon!


Ja, imorse när vi vaknade så låg det mörka hår på Carolines kudde.
Inte bara ett hårstrå utan en hel del!
Även på handfatet ,på toaletten låg det tussar.
Då förstod vi att Carolines hår börjat falla.

Jag såg hårttussar som föll av när Caroline drog fingrarna genom håret.
Dessa la hon sedan på bordet och en del föll ner på golvet.
Redan tidigare, någon gång i förra veckan, kände hon hur det började
klia och liksom irritera i huden uppepå huvudet.
Ja, det kändes som att hon ville klia sig oavbrutet.
En jobbig och irriterande känsla.
Caroline berättade att det liksom kröp och sved i skinnet på henne!

Hmmm :(
Då tänkte jag att det där måste jag ju göra något åt!
Tänkte blixtsnabbt ut något och hittade lite grejer i frysen.
Ja, man tager vad man haver!

 


Hittade efter en stunds rivande och letande en påse spenat och en påse bröd.
Dessa lade jag en i taget, lite försiktigt, på Carolines huvude och kylde ner huden.
Och vet ni vad?
Det funkade!

Nu tänker ni, men vad pysslar hon med!
Men lugn, som jag skrev, det funkade!
Man står liksom inte med en ispåse i handen och trycker mot huvudet
och försöker förfrysa hjärnan,
utan man kyler bara hårbotten en liten,liten stund.
Dessutom har ju Caroline fortfarande det mesta håret kvar och
det skyddar ju också huden,så att det inte blir för kallt.
Ja, ni förstår säkert.
Man kan ju linda in en kylklabb eller liknande i en handduk också.
Eller köpa en sådan där is-påse från sportaffären som man lägger i frysen
och sen lägger man in den i handduk.
Ja,hur som helst domnar liksom huden bort lite sådär milt och
det hjälper mot kliandet!
Smart eller hur!

Caroline frågade personalen på strålningen om detta var OK och det var HELT OK!
Kanon,för då kan jag dela med mig av mitt lilla tips.

När jag stod där och pysslade om vår lilla andunge
så spretade tankarna åt alla håll.
Ja,man blir bara så nära varandra och att känna att man gör något
som kan lindra och till och med hjälper, ja, det gör en så glad i hjärtat.
Mammahjärtat.

När jag senare pratade med min pappa, föll tårarna.
Ja, ni kanske kan tänka er hur det känns för en mamma,
för mig, att se sitt barn tappa håret.
Håret som jag tvättat, smekt,kammat, flätat, satt tofsar på osv.
Så många minnen kom upp.
Jag såg plötsligt min lilla andunge på massor av skolavslutningar,
skolfester,konfirmationen,balen och studenten.

 
 


Ja, mycket minnen och känslor vällde fram.


Då Caroline såg hårtussar falla,
ville hon ringa till kvinnan som ska tillverka hennes peruk.
Den kvinnan var jättesnäll och henne ska vi träffa på fredag.
Trots att allt detta är känsligt och självlart jobbigt,
tycker vi och Caroline att det ska bli intressant att få se hur dessa peruker tillverkas.
Och det ska även bli intressant att se hur Carolines peruk kan komma att se ut.

Caroline försöker göra det bästa av även denna situation.
Och det gör hon verkligen.
Hon är ju bara så enormt stark och jag och Torbjörn beundrar henne verkligen .


Ja, annars har det varit strålning och cellgifter idag med, precis som varje dag.
Strålning från måndag till fredag och cellgifter varje dag.

Imorgon är det redan onsdag och det känns som att tiden gått ganska fort.
Det går en dag i taget och vi närmar oss halvtid angående strålningen.
När vi började kändes 6 veckor som en evighet,men snart har 3 veckor gått. 
 

Idag när jag väntade på Caroline såg jag en man som satt i en rullstol.
En man i min egen ålder med starka armar.
Dessa armar rullade rullstolen framåt.
Han hade inga ben,utan från byxbenen tittade två piggar fram.
När jag såg denna man tänkte jag,
ojojoj, vad denna människa måste kämpa varje dag.
Vilken stark människa!
Denna helt främmande man fanns sedan kvar på min näthinna
och i mina tankar och ja,jag kännde bara en sådan
tacksamhet över att jag själv har mina två ben att gå på.

Idag hade Caroline förväntat sig att få svar på sina blodprover
som hon tog igår,men kvinnan som skulle berätta om dessa,
fanns inte där. Så vi får snällt vänta, ja förhoppningsvis,bara till imorgon.
 

Annars har allt flutit på som vanligt. Utomhus fortsätter hösten
och oktober håller på att gå mot sitt slut.
Nästan varje dag testar vi olika smoothies.Det är kul och också mycket gott!
Granatäpple, blåbär, jordgubbar , banan, hallon, och mango är riktiga favoriter.

Vi pyntar med nya blommor inomhus och tänder ljus och lyktor.
Jag älskar blommor och ljus, ja det har jag nog redan berättat för er.
 

Och jag älskar den där myspys känslan.
Lill Fire imorse :))

Vet ni vad, jo, Fire är ett riktigt busfrö och nu har han gömt Torbjörns morgontoffla någonstans thihiiiii.
Torbjörn fick leta runt efter den överallt.
Till slut hittades både Fire och tofflan under soffan hahahhaaa :D

Ännu en dag har gått och imorgon är en ny dag.
En ny dag med nya möjligheter.
Denna dag har därmed fått passera och bli till ett minne.
Jag och ni, alla vi skapar dagar och vi skapar minnen.
Tillsammans.

Jag tänker på ordet, TILLSAMMANS , ja, det ordet betyder mycket för mig och är så fint.
Men, tänker samtidigt på alla er som mist någon ni älskar och älskat.
Precis som jag och min familj gjort.
Tillsammans,  existerar ju inte längre, då.
Pusslet blir liksom aldrig helt igen, då en eller flera pusselbitar saknas.
Tanken gör mig ledsen.

Tänker mig ändå att , såsom jag tror att TILLSAMMANS kan komma tillbaka.
Ja, då vi en dag lämnar denna jord.För det gör vi.
Vi får bara en liten stund här på jorden och det är en gåva.
Och detta ger mig lite tröst.
Ja, inte att vi en dag måste lämna och att vår tid här på jorden är olika lång,
utan en tröst i att vi e
n dag åter får glädjas och återse alla de som vi en gång älskat.
Jag tänker vidare att i tanken, ja, även där kan de vi saknar leva vidare, för alltid.
Och det känns också som en stor tröst.
 
Nu har texten fått spader och det blir både "liten" och "stor" text, huller om buller?
 
Men,med dessa tankar och funderingar vill jag ändå
få önska er alla en riktigt god natt och sov så gott.
Tack för denna dag!
Kramar till er från oss alla ♡ ♡ ♡
 

 


Anethe

God morgon! Tidig morgon, sitter och läser vad du skriver. Har följt er sedan start och beundrar er styrka. Ingen som inte varit med om detta kan nog aldrig i tanken föreställa sig hur det känns när ens barn blir sjuka. Fortsätt att njuta av nuet och som sagt veckorna går och Caroline kommer att fixa detta, något annat alternativ finns inte. Ta hand om er. Tänker på er varje dag. Kramar från mig.

Svar: ♡♡♡ Tack snälla fina du♡♡♡Många kramar från oss alla ♡♡♡
Paula Taxén

Lotta

Vilken bra ide du kom på som kunde lindra klådan för Caroline, som du skriver så värms det i mammahjärtat när man lyckas hjälpa sina barn. Klart att det kommer fram många känslor när sånt här händer 😔 kan bara föreställa mig ❤️
Jag tror att vi alla träffas igen, när den dagen är kommen,Så man får vara tillsammans med alla man älskar❤️
Er familj berör mig så mycket och jag tänker på er och Caroline varje dag. Håller tummarna att proverna ser bra ut. Massa kramar 🍀❤️

Frukosten ser riktigt god ut och smoothie som är så gott 😀

Svar: ♡♡♡ Tack snälla Lotta ♡♡♡Stor kram till dig från hela min familj ♡♡♡
Paula Taxén

Lina

Vilken styrka du har Paula! och Caroline och Torbjörn!! Läser vad du skriver och gråter. Du får en verkligen att tänka efter och jag står länge och tittar på mina barn på kvällen när de har somnat. Försöker verkligen ta in nuet och uppskatta varje sekund! Det kommer bli bra. Sänder massor med tankar till er hela tiden. Det kommer att ske ett under, jag känner det på mig! Tusen och åter tusen kramar!!!

Svar: Åh, tack snälla underbara du för din kommentar ♡Den berörde och värmde verkligen!
Många många varma kramar även till dig♡♡♡
Paula Taxén

Zarah

Hej!
Jag brukar läsa denna fina blogg men inte kommentera men nu tänkte jag att det var dags:)
Jag har själv varit i liknande situation med strålning och cellgifter och känner igen känslan när håret börjar falla. Jag grät mycket när jag förlorade mitt hår, det är trots allt en stor del av ens utseende och det kändes jobbigt att se mer sjuk ut än innan. Men, det kommer kännas bättre och mera vanligt efter en tid!
Den första tiden med peruk hade jag känslan av att alla kollade när jag kom in i ett rum/butik/vårdcentralen m.m och det kändes jobbigt men den känslan släppte när jag blivit mera bekväm med peruken. Jag tror även att folk i allmänhet tänker mera på om de själva har en bad hairday, fläck på tröjan, hur sminket sitter osv.
Hon som fixade min peruk sa att jag skulle bli förvånad om jag visste när jag gick på stan hur många det faktiskt är som har peruk av något slag! Och det kanske stämmer, själv är man ju faktiskt inte även om det kan kännas så i vissa situationer.
I början var man orolig att den skulle blåsa av om det blåste ute osv men man lär sig vad den tål och inte tål:)
Med detta långa inlägg vill jag nog mest säga att det kommer kännas ovant och jobbigt till en början men att man faktiskt får sörja sitt hår. Sen vänjer man sig och accepterar att det är som det är, och det känns OK!
En tanke som hjälpte mig var/är att mitt kala huvud visar att cellgifterna jobbar på och det händer något i kampen mot cancern!
Lycka till och all kärlek till er och fina familjen!

Svar: Hejsan Zarah ♡
Vad jättegulligt av dig att dela med dig av dina erfarenheter.
Jag läste upp det här för Caroline och hon hälsar och tackar också.
Vi har många frågor och jag kan tänka mig att Caroline får väldigt mycket information av den som ska tillverka peruken, men att på detta sätt få en mer personlig reflektion, kändes positiv ✾◕ ‿ ◕✾
Precis som du skriver så var det första min pappa sa att trots att behandlingen är väldigt jobbig och att håavfallet också är sorgligt, så känns det som att behandlingen jobbar på.
Vet inte vilken sorts cancer eller sjukdom du haft, men något Caroline haft jobbigt med är att hon får så kalla händer och fötter. Hur vi än försöker att värma de så är hon frusen. Nu har jag hittat lite kinesisk pyroteknik.. Ja, det är som röda hjärtan med något "salt" i. Dessa hjärtan kan man värma i varmvatten och sedan stoppa hjärtanen i vantar osv.
Lägger ut en länk om någon annan har samma problem:
http://www.netonnet.se/art/hem-och-hushall/lek-och-hobby/others-handvarmarehjartan/114277.2092/

Tack snälla du för din fina kommentar och tack för ditt stöd ♡♡♡
Många kramar från oss alla ♡
Paula Taxén

Elisabeth

Paula, du betyder så mycket för din familj och nu även för många av oss andra. Du engagerar och berör när du delar med dig av din glädje och oro, tack för att vi får vara med er ! Jag hörde en gång en annan klok kvinna uttala orden "Jag har ändrat mina tankar, det har ändrat hela min värld och jag har lärt mig att ta vara på den stund som är här och nu" Det ligger så väldigt mycket tankevärt i just de orden.
Du fick mig att le när jag läste om de kylda varorna från frysen, tips, ärtor i påse är bra, de formar sig bra, jag har provat förut!! Varma kramar till min bästa bloggfamilj!

Svar: Så glad och rörd jag blir av dina fina ord Elisabeth ♡Tack snälla du!
Ja, en dag blir för stort , så en stund passar bättre.
En stund i taget, minut för minut, sekund för sekund ♡

Stor varm och solig kram till dig från oss alla ♡♡♡
Paula Taxén

Harriet

Förstår att det måste vara jättesorgligt att se sitt barn tappa sitt hår, har ju barn i samma ålder :/ Men hår är ändå bara hår, fast ändå inte "bara hår" såklart en hel del av sin personlighet! Tur att de gör så fina peruker att ha när man vill känna sej "normal" bland andra människor. Och håret växer ju snabbt ut igen-se på Nadja!
Duktiga modiga Caroline!!
En av mina närstående har också nyss tappat sitt hår pga cytostatican, hon beskrev det som att det värkte i hela hårbotten dygnet före, precis som att hårsäckarna skulle värka loss hårstråna. Vilket fint tips att använda kyla!!
Min vän har börjat få ont i sina ben på kvällarna speciellt ...detta löser hon också med att ha dem i en hink med kallt vatten innan sänggående. Det funkar för henne.
Önskar denna skitsjukdom snart utrotas! Kämpa på ni fina!! <3
StyrkeKram/Harriet

Harriet

Förstår att det måste vara jättesorgligt att se sitt barn tappa sitt hår, har ju barn i samma ålder :/ Men hår är ändå bara hår, fast ändå inte "bara hår" såklart en hel del av sin personlighet! Tur att de gör så fina peruker att ha när man vill känna sej "normal" bland andra människor. Och håret växer ju snabbt ut igen-se på Nadja!
Duktiga modiga Caroline!!
En av mina närstående har också nyss tappat sitt hår pga cytostatican, hon beskrev det som att det värkte i hela hårbotten dygnet före, precis som att hårsäckarna skulle värka loss hårstråna. Vilket fint tips att använda kyla!!
Min vän har börjat få ont i sina ben på kvällarna speciellt ...detta löser hon också med att ha dem i en hink med kallt vatten innan sänggående. Det funkar för henne.
Önskar denna skitsjukdom snart utrotas! Kämpa på ni fina!! <3
StyrkeKram/Harriet

Svar: Hejsan Harriet ♡Tack för din varma och omtänksamma kommentar ♡Det är så fint att läsa din och allas kommentarer och viljan att hjälpa och stötta är så enormt fylld med kärlek.Tänkte berätta lite om detta med håret.Ja, det är sorgligt, trots att det självklart inte är det sorgligaste i det hela vi måste gå igenom. Förstår hur du tänker Harriet och så gör nog många.Att jämföra med Nadja, ja jag förstår att många gör det, men det ska man nog inte göra.Det speglar inte Carolines och många andra med andra cancertyper och deras verklighet.Nadja hade nämligen en helt annan typ av cancer och en helt annan typ av behandling, så det går inte att jämföra.Nadja tappade håret överallt, ja det är sant,men hon tappade det på grund av cellgifterna.Caroline tappar det på grund av strålningen plus cellgifterna.
Nadja blev aldrig opererad eller strålad och hade därmed inte heller 33 agraffer på huvudet vilket för Caroline medför ett diadem -stort ärr runt hela huvudet.Detta mycket stora och synliga ärr syns givetvis ännu mer nu då håret faller.Och det är estetiskt väldigt jobbigt.Det hade liksom räckt att bli av med håret , säger Caroline.Det här med cancer och de olika cancertyperna,ja de är som sagt så olika, även från person till person.Val av behandling ger också olika typer och grader av biverkningar. Därför går varken hennes eller någon annans cancer eller de biverkningar man får att jämföra. Detta med håret är väldigt individuellt.Då man strålas mot hjärncancer växer nämligen inte håret alltid tillbaka överhuvudtaget.Man kan också tappa håret endast där man strålas, så att det blir som stora kala fläckar. Håret som , om det växer ut, kan ta en annan form och struktur osv Tänker att jag skriver detta om någon tror att alla som får cancer , får samma eller liknande behandlingar och biverkningar. Så är det alltså inte.Behandlingarna och läkemedel och stråldoserna skiljer sig.Så även de kirurgiska ingreppen.Tack för dina tips och tack för allt stöd ♡Många ..nej massor av kramar till dig !!från oss alla'♡♡♡
Paula Taxén

Cilla

Sån fin liten familj ni har. Känns så fel att ni ska behöva gå igenom allt det här, men samtidigt fint och imponerande att läsa om hur ni tacklar alla tänkbara situationer som dyker upp.
Min bild av en person som tar cellgifter är att man ligger till sängs och mår illa precis hela dagarna. Kan tänka mig att Caronline inte mår toppen av gifterna, men ändå kul att se att hon kan vara ute och hitta på så många olika små strapatser.
Kommenterar inte här ofta, men läser era bloggar och tänker på er varje dag. Önskar er all lycka.
Massa kramar till er alla (inklusive Fire så klart:)) <3

Svar: Åh, tack snälla fina du ♡
Så vackert av dig att sända denna omtänksamma kommentar!Tack snälla du för att du tänker och stöttar oss ♡ Många varma kramar till dig!
Paula Taxén

Mammi-78

Hej fina familjen! Vill bara tala om att jag sedan i förrgår bär peruk pga av håravfall. Jag är tacksam över att det är höst o snart vinter så mössan kan sitta på tills jag vant mig. Jag är ju "bara" 36 år och att förlora mitt långa, tjocka mörka hår har inneburit en form av identitetskris med mycket tårar men det är bara att gilla läget antar jag. Nu när jag sitter här med mössa på och ett långt vackert hårsvall som ser så naturtroget ut känner jag mig vacker igen. Caroline; Du kommer vänja dig vid din nya frippa och det positiva är ju faktiskt att vi kan välja o vraka bland läckra peruker. Korta/ långa, ljusa/mörka beroende på dagsformen och resten av looken för dagen. För en som mig och dig som älskar mode, makeup osv är egentligen detta rätt så praktiskt 😉 Kram på er!

Trillingmorfar

Tack!
För mig betyder ett tack i rätt läge mer än tusen ord.
Kram till Er och en extra till Carro!

Madde

Vad häftigt det var att se Nadja på galan, nästa år är det Caroline som är där som en kämpe som besegrat denna hatade sjukdom ❤️ Ta hand om varandra! Tänker på er!

Lisa a

Åh ni är så himla bra, tänker på er varje dag. Hejar på Carro, till och med drömmer ju att hon och jag är ute och åker skidor, tävlar i längdskidor och självklart går vi i mål!
Igår var jag på sjukan och opererades, en mindre operation. När jag skulle sövas så blev jag helt plötsligt väldigt nojig men så kom jag på bättre tankar och tänkte då på Carro och kände att nu får jag faktiskt skärpa till mig, fick lite Carro-styrka :)
Stor kram till hela familjen!

Camilla

Förstår att det är jättetungt för er alla att se lockarna falla. Det kala huvudet är ju nästan det man mest förknippar med sjukdomen då den helt plötsligt blir så synlig. Mitt tips mot kli är att frysa in påsar med mjöl. De formar sig lätt efter huvudet och blir inte för kalla. Men frysen några stycken då de tinar ganska fort. Fick tipset på en första hjälpen kurs och använder på min1-åring som jämt trillar och får nya bulor i huvudet :-). Styrkekramar till er

Lisa

Vill bara lämna ett litet tips ang Carolines besvär med klåda o obehag . När du skrev att det hjälpte lite med nåt kallt tänkte jag direkt på min mjölpåse jag alltid har i frysen redo att kyla ner om barnen slår sig eller så. Du lägger mjöl i en fryspåse och lägger i frysen. Mjöl fryser ju ej utan blir bara behagligt svalkande dessutom är det mjukt o formar sig efter den kroppsdel man placerar den på.
Massa styrka till er! Fortsätt lev i nuet och ta vara på varenda dag. Det borde alla göra! Ni inspirerar mig med er styrka , värme och positivism.

Ida

Hej!

Har läst din blogg ett tag nu och kände för att skriva ett par rader. Jag kommer också från Enköping och har som många andra här hört talats om Carolines friidrottsframgångar i EP. Det som hänt och det du skriver berör verkligen och jag beundrar styrkan hos er alla tre. Jag är bara ett par år äldre än Caroline och skulle aldrig någonsin orka vara så stark som hon är och se på livet som hon och ni gör, det är verkligen fantastiskt av er alla. Trots att vi är i princip samma ålder så tror jag inte våra vägar korsats någon gång, men det berör inte mindre för det. Jag har länge burit ett Fuck Cancer-armband som många andra då bl.a min fina moster och min fasters man förlorade mot denna hemska sjukdom. Idag beställde jag fler; några med svarta bokstavspärlor för de liven jag sörjer och några vita bokstavspärlor för de i min närhet som segrat, som fått cancern att ge med sig. Jag köpte ett med vita pärlor för Caroline. För jag tror stenhårt på att med den styrka ni alla 3 har så kommer ni vinna, för att er story berör och för att jag tror ni är några av dem som kommer kalla sig vinnare i slutändan.

Ta hand om er!

Vän

Tårarna rinner varje gång jag läser det du skriver. Ni finns i mina tankar varje dag. Undrar ofta hur det kan finnas så mycket kärlek i en familj. Ni berör mig på ett tänkvärt sätt. <3 <3 <3

Jennie Jo

Om man känner att man vill.. så finns detta
Jag mötte nyligen en tjej som heter Jenny.. professionell make up artist och jobbar med film och även ideelt med sina kunskaper för de som känner att de vill så gör de det efter individs önskemål om tex knyta scarvsar fixa peruk och tips på om man vill ha lite make up - allt med omtanke värme och kärlek ❤️
http://lookgoodfeelbetter.se/

Diana

Jag tillhör också skaran av läsare som följer din blogg men sällan skriver en rad. Dagligen knappar jag in ditt namn på min Ipad Paula för att sedan läsa dina uppdateringar kring ditt liv, din familj men framförallt om Carolines dagliga kamp mot cancern.
Jag är så innerligt berörd av Caroline, hennes styrka och målmedvetenhet är magisk men jag förstår också att även den starkaste kan vackla ibland.
Min känsla av att detta kommer att gå bra, att denna kamp kommer ni inte att förlora är så otroligt stark.
Jag gläds med er över alla fina kommentarer och tips som lämnas här och jag hoppas att alla mina tanker till er och Caroline når ända fram till er också.
Tack för att jag får ta del...
Kram

Anonym

Ta vanligt vetemjöl i en plastpåse och lägg i frysen. Ett bra alternativ för Caroline att ha för att kyla sitt huvud. Den följer ju huvudets form👍 FuckCancer💞

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress