Halloj på er allesammans ♡

Nu var det ett tag sedan jag skrev.
Det har hunnit hända massor av saker och jag tänkte bjuda er på lite av dessa.

Ja, som ni vet så bjuds man på både positiva och mindre positiva överraskningar här i livet.
Under vår resa hinner det hända massor av spännande saker som vi får glädjas över.
Men då och då händer även saker som får livet att stanna upp.
Människor man känner går plötsligt bort, de insjuknar eller så händer det andra tråkigheter.

Även jag har varit lite krasslig.
Jag har lite trassel med hjärtat och har fått vara till doktorn och ska få komma till kardiologen så småningom.
Det är inget nytt fenomen, då jag ju haft hjärtmedeciner förut, men det är ändå lite tråkigt när EKG visade att allt inte är OK.
Nåja, de har tagit en himla massa hjärtprover, även hjärtsvikt, då jag nästan svimmade av inne på Granngården häromveckan.
Mitt hjärta får inte tillräckligt med syre har jag fått höra.
Kanske inte så konstigt efter mängder av operationer, trafikolyckor och annat.
Men det var som läkaren sa: Du är som gubben i lådan som kravlar sig opp. Hela tiden!
Vad som än händer. Du är ju bara helt otroligt stark Paula!
-Ja, sa jag. Man har väl inte så mycket val, svarade jag.
Jag är en hopplös optimist.
Så är det bara.
Jag tänker inte så mycket på vad jag har, utan försöker bara leva på och är oerhört tacksam över att jag har så bra psyke.Jag betar helt enkelt av saker när de kommer och så bara lever jag på.
Jo, det är klart när stomipåsen går sönder samtidigt som man står i kassan eller är på banken,det är ju inte så kul. Eller när kotor i rygg och nacke värker så det står härliga till.
Eller när alla sammanväxningar efter alla organ som tagits bort river inuti kroppen,
jodå, visst är det jobbigt.Eller när ansikte och hals sväller upp som en ballong och jag har svårt att andas på grund av anafylaxi, jodå det kämpigt.
MEN!
Livet väntar och det är min grej att leva det.
Det är bara så.

Jag har bara en växel.
Full fart!
Jag har liksom inte tid och ro att låta livet glida mig ur händerna.
Jag vilar när jag måste och jag ligger på operationsbordet när jag måste, jag får sprutor när jag måste,
jag åker till sjukhuset och får all den hjälp jag behöver och de medeciner som håller mig vid liv.
Och jag är otroligt lycklig över att få leva.
Jag är tacksam.
Jag njuter.
Jag menar, vad är mina grejjer mot det Caroline går igenom.
INGENTING!!!
Så så länge jag får sätta på mig gummipjucksen och traska runt i vår trädgård , är jag nöjd.
Och läkaren kunde inte annat än hålla med.
Hon förstod verkligen att orden att få leva ja, det betyder mycket för mig.
Många gör mycket dumma saker och mycket som förstör för dem själva
och som många gånger leder till slutet, medan jag får kämpa för att hålla mig vid liv.
Om man funderar lite över det så kanske man kan tänka om.
Välja en annan stig.
Var tacksamma över litet så får ni vara tacksamma ofta.

Japp nog om det.

Ute i trädgården flyger både fjärilar och fåglar åt alla håll.
Bin och humlor har också fullt upp.


Det doftar doftviol över hela gården och ja visst är de väl vackra!
 

Tulpaner och gullvivor har börjat blomma och ja man blir ju bara så lycklig när de första blommorna tittar fram och slår ut på våren eller hur.

För att hålla våra jordgubbar ifred från fåglar och skogsmöss har vi ställt en rolig uggla där.
Torbjörn har även byggt en liten inhängnad med en ingång till jordgubbslandet över alltihop så att vi kan lägga ett nät över.Bra när det hela kommer upp en bit ovan mark.

En trädgård utan forsythia (de gula) är ingen trädgård sägs det och därför inhandlade vi 2 st.
Stamrosor och lite mer lökar av alla de slag har också planterats.
Stamrosorna har vi i krukor och sedan tidigare 2 st rosa och nu köpte vi vita.