21 februari 2015

♡ Livet ♡

Allmänt

Hej alla underbara ♡  

Livet är en gåva.
Det är också en stor gåta.
Jag tänker ofta på hur olika våra liv är.
Hur vi föds in i olika världar och i olika samhällen.

Under vår färd här på jorden,hinner vi möta en mängd olika människor.
En del lär vi känna, andra passerar och en del blir tillochmed våra vänner 

Våra liv fylls på med enorma mängder av händelser och intryck.
Vi lyssnar och vi lär och emellanåt lär vi också ut något.

Trots att man själv ibland kan tycka att man endast är en liten mamma någonstans,
så är man faktiskt en del av en gigantisk värld.
En liten pusselbit.
Som kan bidra med något.
Med andra ord kan det vi säger och det vi delar med oss,
ha stor betydelse för någon annan.

Jag vet att det betyder mycket för er att jag skriver och jag är oerhört tacksam över att
ni vill läsa mina små inlägg och att ni delar med er av er kärlek och omtanke.
Jag vet att när jag lägger mig i sängen och tar datan i famn, att när jag
delar med mig av mitt och vårt liv, så kan det hjälpa andra.
Kanske en, men en är lika viktig som tusen.

Jag ser på antal läsare som visas då jag loggar in ,
att ni är väldigt, väldigt många som läser bloggen och det glädjer mig.
Många av er väljer också att skriva jättefina kommentarer ♡  
En del tittar kanske på bilderna, en del kanske bara är lite nyfikna ( det är OK)
Andra känner kanske igen sig och en del av er läser både min och Carolines blogg.

Det är så fint.
Vilket stöd!
Tack snälla underbara ALLIHOP ♡  
Det är så rörande.
Aldrig kunde jag väl ana att det jag skriver kunde beröra och intressera så otroligt många.
Vet ni , jo jag är så tacksam över det.
På så sätt kan vi vara med och sprida kunskap om hjärncancer.
Hur det påverkat oss och vår familj.
Och hur vi gör, för att överleva och hantera alltihop.
Återigen ett stort ödmjukt tack för det stöd ni ger oss ♡  
Det är KÄRLEK.
Och hur fint är det inte att få uppleva och ge kärlek.
Det är ju ett bevis på omtanken om varandra
 

Ja, och nu till allt som hänt.
Jag var till doktorn som ni vet och den glada nyheten är att blodproverna var BRA!
Superskönt.
Varför lymfkörtlar under hakan och ner mot halsen var svullna och att skalpen mot huvudet (bakom örat) 
gjorde fasligt ont och också var svullet ? kunde läkaren dock inte svara på.
Det var ett mysterium sa hon.
Men vi skulle avvakta 1-2 månader och inom den tiden ska detta vara borta ,
annars blir det magnetröntgen.
Det kan röra sig om något virus som jag fått, utan att veta det själv eller någon reaktion på något.
Men doktorn ville inte spekulera utan avvakta och se om kroppen kan ta hand om detta själv.
Då jag även är svårt allergisk mot många antibiotika ,var det onödigt att utsätta kroppen för det.
Så jag är nöjd och känner mig trygg med beskedet.
De vet att jag haft elakartade grejjer förut och har en godartad tumör i ryggen, så de har koll.

Japp så nog om det.
Full fart framåt , livet väntar :))


Javisst och livet det är ju verkligen tufft när man har hjärncancer.
Men ingen..INGENTING hindrade Caroline från att ta sig till skolan trots svåra smärtor.
De hade en redovisning och det ville Caroline inte missa.
Åh, vad synd det var om Caroline .
Hon hade så otroligt ont.
I varenda sena, muskel, led och kroppsdel.
Tillochmed huden gjorde ont.
Så jag körde henne till högskolan och hämtade snart hem henne igen.
Och Caroline kan ändå se ut såhär, när hon har fruktansvärda smärtor i bland annat magen.
Hon kände sig både svag och yr så vi var tvungna att äta mat ,innan vi hann hem.
Ojojjjjj, ja, det var verkligen jobbigt, för det var som att smärtattackerna kom stötvis och jag visste inte om jag skulle åka till sjukhus eller inte för det var ena stunden lite bättre och andra stunden hemskt.
Här pratar hon med Torbjörn i mobilen.

 

Och att hon kan bjuda på ett så vackert leende är ju en gåta.
Efter att Caroline hade fått i sig lite mat ( taco-tallrik) så snabbade vi oss hem.
Jag skulle bara hämta den söta tårtan vi beställt och med den i knäet somnade Caroline.
Väl hemma sov Caroline tills vi dukade upp med lite mat och så tårtan förstås och
hon hann äta lite grann, innan smärtorna blev för svåra. 

Vår älskade Caroline fyllde 21 år den 16 februari 2015 ♡♡♡      

Ingenting blev riktigt som vi planerat, men vi tar igen den här dagen en annan dag
och vi fick i alla fall en liten mysig stund med bara familjen.
♡  Tillsammans ♡  
Jag tror vi blivit nästintill experter på att ta till vara här och nu ♡
Caroline älskar, precis som jag blommor och den vackra stora buketten av rosa rosor
och rosa tulpaner som vi köpte är ännu vackrare nu när alla blommor slagit ut ♡  
Tack alla underbara ni som gett och sänt Caroline presenter.
Tror att Caroline vill skriva om er själv.
En del vill inte att jag nämner er vid namn, men ni vet vilka ni är ändå.
Tack ♡    
Men tackar ändå tillexempel dig Desiree Nyman  och dig Yaroslava ♡
Ni ska bara veta hur glad Caroline blev över paketen som kom på posten!!
Kan nästan inte skriva mer, då tårarna rinner.
Ögonen är fullkomligt igenfyllda.
Jag ser Caroline och hennes glada ansikte framför mig när hon småspringer uppför backen ,med
brev från min pappa och hans fru och ett stort paket från en an av hennes fina vänner i famnen. 
Tack snälla underbara Ni ♡  
 
Caroline fick även presenter från oss men hade för ont för att orka ta del av dessa.
Men om dessa kan hon säkert berätta om när hon skriver själv , när hon orkar. 

Så med Fire och en värmedyna på magen somnade hon.

Inte så rolig 21 årsdag. Den svala mjölpåsen mot huvudet försökte lindra de smärtor
som tycktes komma precis från alla håll och kanter.
Cellgifterna gav maximal utdelning i form av smärtor och visade verkligen
sitt fula äckeltryne och förpestade tillvaron fullkomligt
 

Men!
Här ger vi inte upp.
och Caroline vägrar ge upp!!!
Nej, hon har varit på både grekisk restaurang och bio ( Fifty Shades of Grey som vi bjöd henne på,
då hon ville göra roliga saker med sina vänner.

För hur ont man än har, så kan roliga saker, de stunder man klarar av dessa ,
självklart pigga upp. Och vi försöker verkligen göra allt vi bara kan och hitta på, för vår ängel.
Det handlar om att fånga stunden.
Här och nu hela tiden.
När smärtorna är helt omöjliga måste man vila och när de lättar vill man ta igen ..
ja, livet.Så är det för Caroline och så är det för mig och så tänker säkert väldigt många
andra med. Man jagar inte fram och springer inte ifrån,utan man gör precis det man vill göra.
Och säger nej till det man inte vill göra.
Det tror vi på.
När man har cancer eller svårt sjuk, kommer man nämligen till insikt om väldigt mycket saker.
En sak är att väldigt mycket är väldigt onödigt.
Som att bli besviken och att bli sårad.
Och det har alla blivit och alla kommer även en dag bli det.
Men kan man så vill man undvika det.
Särskilt nu.
Därför väljer vi bort alla de lägen som kan resultera i onödig energiförlust.
Det är väldigt exlusivt!


Och vår lilla sötnos överraskade oss också!
När jag var till doktorn , var Caroline till en delikatess affär och köpte massor av 
goda ostar och té till oss ♡

Titta så gott!! Och vilket gott té !! Champagne och jordgubbs-smak.
otroligt smarrigt allting!
♡  Älskade Torbjörn ♡
 
Och nya dagar kommer och nya dagar går och vi närmar oss mars.

Smoothisarna sveps i ett huj

och Carolines hår växer så det knakar.På ovansidan av huvudet så är det mörkare 
och även i nacken , men nu börjar det duninga håret på sidorna också titta fram.
På den här bilden ser håret ut att vara i samma färg , men det är det inte.
Det kan bli så när det första håret kommer.
Men det kommer nog att bli jättefint, när det växt klart.
Även ögonbrynen har växt tillbaka.
Frampå huvudet syns fortfarande kala fläckar och ärren,
men ju mer håret växer, desto minre syns även ärren.
Caroline använder inte sin peruk längre.
Håret har blivit för taggigt uppepå så peruken sitter inte så bra då.
Jag och Torbjörn med flera tycker hon är så strong och tuff som bara valt att gilla
läget. I skolan kommer de fram, okända,både tjejer och killar som ger uppmuntrande
ord på vägen.
-Du är verklign en stor förebild för mig! kan hon få höra.
-Du är snygg, med eller utan hår!
-Jag beundrar dig, att du orkar komma och vara i skolan!

Ja, vi beundrar henne också. Hon har kämpat med maxdos av cellgifter,
kortison, illamående tabletter, medel för magen och ja hela alltihopet.
12 tabletter / varje dag
Och det är inte godis direkt.
Nej, långt ifrån.
Cell-GIFT.. är verkligen vad det är i ordets rätta bemärkelse.

Jahapp och när mars närmar sig brukar blommor och annat börja växa igen.
 

Svärmor gav oss ett skott av sin gingseng planta.
Den planterade jag i en liten kruka och ställde nära fönstret.
Få se vad det blir av den.

Har även börjat plocka lite frön från tomater och annat, som man kan 
plantera sedan.
Och hur jag gör berättar jag i ett annat inlägg.

Nu är detta långa inlägg over och jag säger kramis för denna gång.
Avslutar med en låt från Marit Bergman där hon sjunger tillsammans
med tjejer från programmet "En resa för livet"
Klicka på länken ovanför eller på bilden nedanför om du vill höra låten
och se videon.



Stor kram till er alla 
 
 
 
 
 
 
Anonym

Tycker Carolines snagg är skitsnygg! Tycker hon ser såå cool ut :D förstår om det är jobbigt eftersom det kanske inte är hennes stil eller nåt hon själv skulle valt men jag tycker verkligen hon passar i det! Tänker på er ofta då jag själv är i en liknande situation, ni sprider så mycket glädje och värme. Blir glad av att läsa era bloggar! Att ni orkar vara så positiva, det är verkligen inte lätt alltid. Massa lycka till!! Hoppas Caroline mår bättre snart :)
/Anna

MH

Grattis i efterskott, varje födelsedag är värd att fira! Du skriver så intressant och så fängslande, jag beundrar er familj. Men med sjukdom så blir man mer tacksam över livet och vad det bjuder på. Inte alltid vi gillar det heller men vad har vi för val, jo att kämpa och njuta av de bra dagarna. Ni har ju en fantastisk dotter, hon är som jag ofta sagt en förebild för andra, fin och söt är hon också. Trevliga foton du bjuder på.
Hennes hår kommer att bli fint, kommer det kanske va annorlunda mot annars, det får vi se.

Trevlig helg till er, från Österlen/MH

Anonym

Stor kram till dig e din fina familj

Monika

Men vad härligt att dina provsvar var bra! Hoppas att du blir av med problemen snabbt! <3

Och vad strong och tapper Caroline är! Hon är verkligen en inspiration och förebild för många.

MÅNGA GRATTIS-KRAMAR till dig, Caroline! Tårtan såg riktigt mumsig ut. Hoppas att du kunde få njuta i alla fall lite av den. Den var verkligen vacker - vacker tårta till vacker tjej. :)

Ostarna såg också härliga ut. Vad gulligt av Caroline att köpa sådana delikatesser till dig och Torbjörn. Det är ni verkligen värda!

Ja, det är viktigt att ta vara på - och njuta av - livet, för man vet aldrig vad som händer nästa dag. En barndomskompis till mig insjuknade i början av januari i år. 2,5 veckor senare somnade hon in. Från frisk till död på ett par veckor. (Levercancer) Hon begravdes i går. 45 år ung. Ofattbart sorgligt. Men hon var stark hon också, och planerade sin begravning. Hennes man och de tre döttrarna sjöng i kyrkan, enligt hennes önskan. Så lite man vet från en dag till en annan...

Ni är starka, alla tre, och lille söte Fire är säkert det bästa stödet! <3

Ha en skön helg! Och njut av tanken att snart är våren - den underbara - här.

Många kramar,
Monika

Lena A

Finaste underbara lilla du... Grät mig igenom din text,bamsekramar o styrkekramar till er fina familj...

Nilla

Så underbart fint och fängslande du skriver och fina bilder du delar med dig av! Läser både din och Carolines blogg och känner igen mig i så mycket, är själv anhörig och ser på nära håll vilka biverkningar det kan bli av behandling av en hjärntumör (glioblastom). Nu för tiden lever vi mycket mer i nuet och uppskattar verkligen de "små sakerna" i livet. Det är så härligt att läsa och se på bilder hur gulliga ni är mot varandra <3 Ett stort grattis till Caroline i efterskott! Beundransvärt av Caroline att studera under behandlingen och hon är så fin med sitt härliga leende! Kram från Nilla! <3

Lowol

Lider såå med fina Carolina, cancer e en sak men behandlingen är den som ger helvetes symtom :((((
Håller alla tummar jeg kan för Carolinas tillfrisknande :))
Styrkekramar i massor
Lowol

minna

Stort grattis till fina tjejen och massa kramar💕💕💕

Marie

verkligen jättesnygg i snagg. Ni har gått igenom mycket och har lärt er att sätta värde på livet, varandra. Många kan nog gå igenom ett helt liv och missa en sån grej. Otroligt imponerad av er avsaknad av bitterhet. Att ni verkar positiva in i märgen. Heja!

Jeanette

En så fin blogg, med så mycket fina, vackra budskap om livet. Alltid får du med det kärleksfulla och kloka budskapen <3 sänder styrka till din fina familj och mycket kärlek och värme

Minna

Hej! Tack för att du delar med dig av Er vardag. Du beskriver den så ärligt och rakt. Jag är helt övertygad om att din fina dotter kom att klara denna tuffa resa och en avgörande del är Er fantastiska stöttning. Kram Minna

Christine sjuksköterska

Vilken fantastisk dotter du har!! Låt bli att googla på prognoser för just denna diagnos då den så individuell, hur mycket forskning finns det på individer i 20-årsåldern, inte så mycket kan jag tänka mig.
Hon är ung med bästa tänkbara immunförsvar, bara det är starkt till hennes fördel och förstås hennes fysiska kondition innan diagnos som sätter henne i ett bra läge. Behandlingen med alla biv är ett helvete förstås men tänk vad tiden iaf går fort.

Desiree

Åh söta Paula det var det minsta jag kunde göra för Caroline❤️Önskar av hela mitt hjärta att jag kunde trolla bort allt det Caroline går igenom😢skönt att höra att dina prover var bra. Många kramar till dig och din fina familj❤️❤️❤️

Desiree

Åh söta Paula det var det minsta jag kunde göra för Caroline❤️Önskar av hela mitt hjärta att jag kunde trolla bort allt det Caroline går igenom😢skönt att höra att dina prover var bra. Många kramar till dig och din fina familj❤️❤️❤️

Sara

Du skriver så otroligt tänkvärt och klokt trots Er tuffa situation. Önskar att människor som gnäller över typiska i-landsproblem i vardagen skulle få ta del av dina reflektioner. Att du förmedlar att familjen och guldkant i vardagen betyder så otroligt mycket. Jag kan bara hålla med även om jag inte alls är drabbad som er. Styrkekramar Sara

Yvonne

Hej!
Vad ni är starka i familjen! Jag tycker det är beundransvärt hur ni hanterar motgångar och sedan snabbt njuta av livet när det går! Ni är otroliga! Caroline är så vacker :-)

Kram, Yvonne

Anonym

Paula, tack för att du orkar dela med dig av er vardag, vi är många som tänker på er. Ni har verkligen den stora gåvan/förmågan att ta kunna ta vara på de stunder som kan sätta lite guldkant på tillvaron mitt i det h-ete som ni går igenom, ni är fantastiska. Vad ni är starka, beundransvärt!
Kramar till er alla från Elisabeth

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress