Livet tuffar på,likt tåget.
Stannar till ibland och fortsätter.
Ibland går det fortare och inbland långsammare.
Ja, så känns det och då vi snart passerat även september,
kan vi stoppa ner hösten, i minnenas arkiv.
Vi går mot vintertid och om ca en månad ställer vi snällt tillbaka klockan en timme och förundras av all mörker som plötsligt bjuds oss, istället för långa härliga ljusa dagar.
Nej, nu börjar istället den där lite tråkiga, kallare perioden då alla löv faller och träden ser lite sådär sorgsna ut.
Som så många andra älskar jag värme, så jag hoppas att hösten kan hålla i sig ett bra tag till,
men tyckte faktiskt att jag såg lite småfrost på gräsmattan en morgon.Brrrr
Det känns lite tråkigt då många blommor väntat så länge på att få slå ut. Bland annat syrenhortensian
Rudbeckian är tålig och det gläder mig
Och så har vi då astrarna som ju självklart skänker glädje även de,
men det är ju bara det att de tycker om att sprida sig som ogräs
och när det regnar gillar de att lägga sig platt ner mot marken om de inte får stöd.
Så hade de inte funnits både här och där och växt hejvilt, ja då hade vi nog gillat dem mer.
Något som är lite kul och jag tycker ni ska prova är att beställa detta ---->
Javisst! Ett svamphus från odla.nu
Vi fick denna som en present från vår söta Caroline ヅ
Supercoolt ju!!
Det ska bli jättspännande att se hur svamparna växer och tar sig ut genom de små
fönstren på huset.
Ja och medan vidjehortensian kämpar på mot regnet därute
tillsammans med roseniberisen
och blomstertobaken
Smaskade vi i oss god tacos.
Caroline har gjort den goda avocado -röran med vitlök och kryddor.
Riktigt god ღ
Till efterrätt blev det en gammal hederlig äppelkaka Mums mums
Det finns mycket glädjeämnen trots att det har varit och är en tuff tid av oro för vår familj.
Tårar blandas med skratt och vi tar oss framåt, en dag och en stund i taget.
Caroline har varit sämre och huvudvärken är svår.
Morfintabletterna hjälper lite bättre än andra.
Trots svåra smärtor, undersökningar, blodprov och allt som hör hjärncancer till, kämpar Caroline på.
Hon fortsätter sina studier och har redan haft en liten tenta.
Men det är riktigt tufft. Huvudvärken ställer till det och därför gjordes en ny magnetröntgen akut igår.
Idag görs även en magnetröntgen på ryggen som även den smärtar väldigt.
Mellan smärtorna försöker vi göra roliga saker.Åka iväg och äta en bit mat eller något annat.
Tror ingen kan se hur svåra smärtor Caroline har.
Tror ingen heller kan se, hur många tårar som fallit från våra ögon.
Men det gäller att hitta den där kraften att orka ta sig upp igen.
Om och om igen.
Därför uppfanns nog tårarna.
Vi gråter både i tysthet och tillsammans.
Tårarna rinner av sig själv.
De går inte att hindra eller hejda.
Sen skrattar vi.
Och sådär håller det på.
Livet med hjärncancer.
Ibland står jag i badrummet.
Öppnar det lilla fönstret.
Allt vackert därute syns inte just då.
Den kalla luften ger precis rätt mängd luft och syre, för att man ska orka lite till.
Orka kämpa på mot cancerhelvetet.
Orken är tillbaka, benen bär och oron är borta för en stund.
Men den finns där.
Det är så det är.
Att leva med detta.
Men, från någonstans kommer nya krafter. Hela tiden.
Livet finns där.
Trots smärtor och lidande.
Det går att överlista och jag ger inte upp.
Aldrig!
Herregud, det är ju vår dotter.
Då orkar man. Då ger man inte upp.
Bubbar därför tillsammans med Torbjörn upp med ännu mer kuddar
så att Caroline ska kunna se på TV:n
och funderar om det kan finnas någon bättre fåtölj för henne.
Det är klart att det finns.
Soffan är skön, men inte för henne.
Häromdagen var vi och inhandlade lite nya höstkläder.
Vi hittade en härlig halsduk och mössa och jacka till Caroline från MQ
Chockad över prislappen, betalar vi och skiter i vad det kostar.
Det blir gärna så.
Kosta vad det vill, men Caroline ska ha det som hon vill ha ♡
Det är väl det minsta vi kan göra för henne.
Vi har bara vår Caroline.
Ett enda barn.
Innan sjukhusbesöket äter vi på IKEA
De har god mat tycker jag.
Caroline valde lax, den var också jättegod.
Magnetröntgen-tiden var på kvällen och väl där träffade vi en jättetrevlig pappa och hans 15- åriga söta dotter ღ ღ ღ
Väntan denna gång, blev inte som den brukar, lång, utan den gav mig och min lilla familj jättemycket.
Och det var ömsesidigt.
Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord.
Ge varandra tips och råd.Att känna att någon verkligen förstår hur man har det.
Att mötas, ge och få , ja det var verkligen så fint.
Tack snälla fina Ni ღ ღ ღ
Önskar Er allt vackert och underbart på denna jord ღ ღ ღ
Sent stapplade vi ut genom sjukhusets dörrar och ute regnade det.
Efter att ha handlat lite mat var vi lite hungriga och eftersom det mesta var stängt
så knaprade Caroline i sig grillade kycklingklubbor
och jag vräkte i mig en baguette fylld med skagenröra och ja allt möjligt från ICA MAXI i Uppsala
Ja och där satt vi och såg regnet smattra innan vi for hem.
En dag av alla dagar.
Och andra dagar kan det se ut såhär.Trots att vägen dit kan ha fyllts av både tårar och svår smärta, så har fånga stunden fått en helt ny innebörd .Fredagsmyspyset framför TV:n betyder mycket.
Vi försöker hitta på roliga saker. Alltid med stor respekt för hur Caroline mår.
Vissa dagar mår hon mycket bättre och som tillexempel imorgon ska hon eventuellt ta tåget för att träffa sina vänner.Hon ser så mycket fram emot det, så jag hoppas att hon orkar med det.
vänner är viktiga. De där underbara, som finns där. Och trots att Caroline är väldigt stark och man ser inte på henne hur ont hon har, så förstår vännerna. Vännerna som vill och orkar stötta. Både när det går bra och mindre bra ღ ღ ღ Dom som finns där både i glädje och sorg.
För om det var något vi var överens om, med pappan och dottern där på magnetröntgen så var det just det som jag skrev om på FB.
Ni kan få läsa det här:
"Från oss alla ett varmt tack för alla vackra ord. Caroline kämpar på och öppnar då och då sina studieböcker och försöker ta sig an de trots huvudvärken.Gulligt av er att sända så fina meddelanden. Carolines ansikte lyser upp varje gång. Någon vill träffas, någon vill höras.☎ När livet rullar på, ja då blir det ofta så att man kanske inte hörs, lika ofta.Gilla knapparna avtar, var och en har sitt. Självklart.Livet rullar på, så även för oss.Men, så kommer då skräcken tillbaka.Cancer, detta hemska ord, som får människor att stanna upp.Läsa en gång till.Inte veta om de ska trycka på gilla knappen då ogilla knappen ännu inte finns eller om de ska våga skriva något.Skräcken och rädslan att själv drabbas.Att ens anhörig ska drabbas.Att ens eget barn ska drabbas.När livet stannar upp, ja då blir man påmind hur mycket människor betyder.Hur mycket små ord kan betyda.Ordet stöd får en helt annan innebörd.Att bara finnas till.Många har hört och vet säkert att då cancern slår ner som en bomb då försvinner samtidigt större delen av ens bekantskap ut i det tomma intet.Varför det är så, har jag ingen aning om Däremot kommer nya människor med stort hjärta in och ger mer kärlek än man hade kunnat tro ♥Tack för all omtanke allihop♥ Caroline behöver verkligen sina vänner och alla er och allt stöd som finns.Visst hon är en otrolig fighter,stark som ett lejon men även ett lejon behöver ha många i sin flock.Ensam är stark , men tillsammans blir man starkare. Vi väntar in morgondagens magnetröntgen av hjärnan likaså onsdagens magnetröntgen av ryggen.Du som läser detta, be en liten bön i morgon och på onsdag♥ Kram från Carolines mamma,pappa och Caroline💕🌿💕
Ja så skrev jag.
Och just nu är Caroline på magnetröntgen av ryggen.
De hade via Barncancerfonden fått vara med om massor av roliga saker.
Hela familjen och även morföräldrar.
De hade fått uppleva så mycket kul, trots allt tråkigt som en cancersjuk och dessa familj måste gå igenom och det tyckte jag lät väldigt trevligt.
Man behöver komma bort.
Få ny ork.
Tillsammans.
Hittils har jag och Torbjörn gjort allt som vi kunnat.
Vi visste inte ens att det fanns möjlighet att få hjälp.
Vet ni, jag drömmer om en dag då någon bara sådär sagolikt träder in
och överraskar och erbjuder oss något kul.
Det skulle vara en dröm.
Ni vet sådant som man bara läser om och man aldrig tror ska hända.
Vad är det som de brukar heta?
Plöstligt händer det!
Hur som helst önskar jag er alla en jättefin fortsatt vecka.
Tack för alla fina kommentarer ღ ღ ღ
Kramar från mig och min lilla familj 💕🌿💕
Skickar massor med kramar och kärlek till hela familjen❤️❤️
Hej,
Ni berör oss med er varma och fina familj.
Caroline så vacker och kämpe med allt.
Ber en bön ikväll.
Kram
Medans jag läser trillar tårarna..... Fina ni... Styrke kramar till er😍😍😍
Fina, fina familjen Taxen, tillsammans är ni är helt enkelt oslagbara, ni är bäst. Styrka, kraft, enorm vilja och kärlek till varandra och till så många andra.
Tänker ofta på er, hur ert liv ser ut med all glädje, hopp och oro.
Kramar från bloggvännen Elisabeth
som nu följt er mer än ett år.
Hej finaste familj Taxen!
Har troget följt er från dag 1. Ni är så fantastiskt fina allihop! Jag hejar på er och ber för er fina Caroline. Ska be för att ni får ett positivt besked💜 Ni berör så mycket att ni känns som min familj💜 Kramar till er alla 💜
Hej familjen,
Skickar stärkande helgkramar till er. Hoppas solen kommer att lysa i helgen och ni kan njuta av god mat och mys.
Hej fina familjen!❤️ Jag ber att ni ska få goda besked! Är så ledsen för att cancer drabbar så många! Jag ber för er och följer er dagligen. Stor kram Suzanna❤️❤️❤️❤️
Hej fina familjen!❤️ Jag ber att ni ska få goda besked! Är så ledsen för att cancer drabbar så många! Jag ber för er och följer er dagligen. Stor kram Suzanna❤️❤️❤️❤️
Styrkekramar till er alla 3. Otroligt fina foton!!! Sköt om er!! Kram Gunsan
Tusen varma kramar till er
Finaste ni, ni ska veta att jag tänker mycket på er❤️Blir så ledsen att läsa att fina Caroline inte mår bra😢 skickar massa kramar till er och särskilt Caroline❤️/Desiree
Tack och åter tack snälla alla Ni för era varma fina kommentarer🙏👼Värmer sprider sig här hemma och når rakt in i hjärtat på oss alla 3❤️Rörs och berörs att det finns så otroligt många fantastiska människor💕Mängder av kramar till er allihop från oss💕💕💕
Så fint himla fint beskrivet om er kamp.
Massa styrkekramar!
Har följt er länge och hoppas hoppas innerligt att Caroline blir helt frisk, vilken kämpe. Men nu blev jag livrädd när jag såg kycklingen som ser röd ut, livsfarligt verkligen.
Ett varmt tack för de fina kommentarerna🙏👼🙏 Ni är verkligen gulliga💗Eva , ingen fara med kycklingen👍🍴Mycket välgrillad och god.Bilden är tagen i bilen, därav säkert skillnad på färgnyans.Röd kyckling är verkligen farligt och skulle inte ätits av någon av oss, men det har vi som tur är inte råkat ut för👍Denna var mycket , smakade också och mådde bra🌿💕🌿
Paula du berör så mycket med dina skrivna ord, jag håller andan när jag läser. Hoppas allt ska bli bra för er fantastiskt fina dotter.
Och även för dig och mannen i familjen.
Jättefina foton som alltid, älskar också all växtlighet, era blommor är ju så vackra. Vi har jättefina soliga dagar, nästan bättre än i somras, man får njuta av det så gott allting går.
Må så gott. Kram från Österlen/MH
Bästa familjen, ni finns i mina tankar som så många andra dagar men speciellt mycket just idag !
Styrkekramar till er alla !
Kram Elisabeth
Följer er hela tiden på bloggen och jag hoppas av hela mitt hjärta att Caroline blir helt frisk.Varför måste det finnas cancer? Kram till er alla 3.från Anna.E
Följer er hela tiden på bloggen och jag hoppas av hela mitt hjärta att Caroline blir helt frisk.Varför måste det finnas cancer? Kram till er alla 3.från Anna.E
Tänker på er i massor hela fina familjen.
Skickar massor med stärkande kramar.
Hej!
Hoppas verkligen att ni fick bra besked i onsdags.. Tänkte bara säga att det är lite onödigt att ge ut information utan att berätta "allt". Sedan i onsdags har jag tänkt på er konstant och både kollat in här och på instagram om hur det gick utan att få reda på något.. Kanske bättre att inte skriva ut datum och sånt? Har följt er resa sedan start och bryr mig väldigt mycket om dig/er även fast jag inte känner er. Vill inget annat än att Caroline ska bli frisk och få leva ett normalt liv. Hoppas du inte tog illa upp av det här! Och självklart bestämmer du själv hur du vill blogga och så :) Hoppas ni får en bra helg! Kram
Åh vad jag känner med er. Jag vet oxå vad ni går igenom. Typ i minsta detalj. Det obefintliga samarbetet och den bristande kommunikationen mellan läkarna. Att själv behöva strida för allt. Vet precis hur ortoped vs onkolog fungerar. Konstigt då det allt som oftast fungerar mellan neuro och onkolog... Kallelser med dubbelbokningar, den ena har ingen koll, eller rättare sagt ingen aning om vad den andra sagt/gör...
Det tar kraft, ork, energi. På något som bara borde funka...
All styrka till er.❤️
Jag skänker så många styrkekramar jag kan. Följer dig och tycker att du inspirerar mig oerhört. Min svärson är i samma situation som din dotter. Tänker på er hela tiden. 💞💕 önskar er all lycka i världen ❤️❤️❤️❤️
Hej Paula!
Jag är en trogen läsare av din blogg. Läser, tar in, fäller en tår, läser igen... Varför läser jag? För att du berör. För att jag själv är mamma till ett barn med obotlig cancer. En hjärntumör, diffust/fibrillärt astrocytom i ryggmärgskanalen upp i hjärnstammen. Tumören är kvar i sin hela längd, ca 10 cm, växer, men sakta. Jag känner igen mig i allt du skriver. Från att ens nära plötsligt är puts väck till att man står ensam med tårar rullande... På en pinnstol, väntandes ngnstans på sjukhuset, eller uppskattandet av att bara vara alla hemma i ens eget hus.
Jag tänkte hur som helst tipsa er om Ung cancer. Framför allt för fina carolines skull. De har en del evenemang likt barncancerfonden. Tyvärr har Julia, en underbar tjej, slutat, eller ska. Men antar att alla andra oxå är lika fantastiska som hon!
Stor kram till er fina familj❤️
Joseharaton.blogg.se