Hej igen allihop ♡
Ja , jag tänkte börja inlägget med dessa fina ord.
Tänk så mycket det kan betyda.
Små ord, av kärlek och omtanke.
September månad har som alla månader fyllts av både det ena och det andra.
Har svårt att få på mig skor och det gör ont att gå.
Det ska göras en CT-röntgen på den, tydligen.
Tån blev ju tyvärr bruten på båda sidor och gick även ur led, så antagligen skadades mjukdelar runtom.
Tån stod nästan 90 grader åt sidan :('
Ajajajjajjj!
Japp och uppepå det så åkte jag på magsjuka.
Så nu har vi avverkat, även det, hela familjen.
Torbjörn fick en lindrigare form, jag en mellanform och Caroline var sjukast av alla :(
Inte så munter, men som tur vände det till slut
September är också en månad, i alla fall för oss, då man åter blir påmind om de som lämnat oss.
Min mamma dog för 12 år sedan.
Endast 56 år ung.
Jag är 46 år idag, men då var jag 34 år, Caroline 9 år och Torbjörn hade fyllt 37.
Jag kan inte säga att jag haft den lättaste uppväxten, nej, snarare tvärtom.
Inte heller att min mamma var så lätt att umgås med ,och inte var hon så snäll heller alla gånger.
Men hon var min mamma.
Hon var min mamma och jag älskade henne.
När mamma dog kämpade jag i 7 år för att ge henne upprättelse.
Mot staten.
Socialstyrelsen.
Landstinget.
Ingen ska behöva dö, utan att någon ställer sig upp och säger ifrån, när fel begås.
Mamma dog av enorma plågor.
I cancer.
Hon sökte och sökte, men fick till svar.
BEGRIPER DU INTE ATT DU ÄR FRISK!
Med cancer i hela kroppen dog mamma efter 1 vecka på kvinnokliniken
och en vecka på onkologen.
Jag minns smärtan.
Mig själv skrika av smärta och sorg när telefonsamtalet kom mitt i natten.
Jag skulle ju åka till sjukhuset, precis som jag gjort varje dag.
Med god mat jag gjort, med nybakade bullar...
Vi talades vid klockan 22..
Det var sista gången jag hörde min mors röst.
Omtöcknad av morfin,i enorma smärtor, bad hon lilla mig om förlåtelse.
-Men mamma, inte ska du prata om allt sådant gammalt nu, svarade jag.
Jag kommer imorgon igen.
- Jo, jag vill få säga detta.
-Förlåt för allt jag gjort dig.
Men med de små orden i mitt hjärta lever jag,idag.
12 år senare.
Och vet hur mycket små ord kan betyda.
I 7 år kämpade jag för upprättelse.
Jag anmälde och jag gick vidare.
Jag träffade politiker och högt uppsatta landstingsdirektörer.
Jag hade långa samtal med Socialstyrelsen och andra.
Men vad gav det?
-Du har kommit mycket längre än många andra fick jag höra från Socialstyrelsen.
???
Som en röd tråd av misstag kunde man följa min mors kamp för vård i journalerna.
Gång på gång skickades hon hem.
BEGRIPER DU INTE ATT DU ÄR FRISK!!
De orden glömmer jag aldrig.
De har etsat sig fast.
Mammas mage svullnade och smärtorna var olidliga.
I journalen stod det att mamma blivit odipös!
TJOCK!
Vi är ingen domstol, sa Socialstyrelsen,
då jag påpekade att läkarnas utlåtande inte stämde ihop med journalen.
-Du får väl gå till en domstol!sa de.
Självklart visste de att, inte hade väl lilla jag råd att strida som David mot Goliat i en dosmtol.
Men jag minns, och jag kommer aldrig att glömma , mina vakna nätter, med Sveriges Rikes lagbok i händerna, utmattad och till slut sovandes vid skrivbordet och då Torbjörn lyfte mig till sängen.
Jag kom långt, trots att ingen ställdes till svars.
Onkologen fick en tillsyn.
Deras information, hantering,uppföljning och behandling av sjuka fick kritik och de behövde se över hur vården kunde förbättras.
Min lilla gärning var kanske inte så stor, men den kom att hjälpa andra.
Och känslan av att ha stått upp och sagt ifrån,då fel begås, den känslan kan ingen ta ifrån mig.
Det känner jag mig stolt över och jag hoppas att min mor gör det också ♡
Häromveckan tog vi bland annat hand om gårdens kryddor, frukter och bär.
Det blev lite god aroniasylt och rabarbersaft och rabarberkräm. Mums mums
Inlagda päron kommer smaka gott i vinter och givetvis åt vi kladdkaka den 3 september ♡
och vi har bekantat oss med spännande djur på Skansen
Det blir väldigt stora kontraster, att ena dagen vara på Skansen, nästa på onkologen och därifrån vidare till högskolan.Att Caroline klarar det , ja det begriper varken jag eller Torbjörn.
Men kanske är det för att vi gör liv i livet.
Ena stunden är Caroline väldigt sjuk.
Huvudvärken lamslår henne.
Hud och kropp värker.
Men så snart en bättre stund kommer, ja då försöker vi hitta på något.
Allt behöver inte kosta pengar.
Men det är liksom här och nu , som gäller.
Inte sen.
Och de stunderna, bestämmer vi att vi ska ta vara på eller hur ☼
Vi hade en sådan fin dag och kväll häromdagen, då vi hade besök.
Ni vet då allt bara blir sådär mysigt och härligt.
Både aroniasylten, våfflor,blåbärspaj,vindruvesaft och rabarbersaft vi gjort, avsmakades och avnjöts.
Vi fick bland annat jättesöta krusiga gladoliusblommor som, ni ser att jag ställt på ett bord.Vilken cool färg! Våra egna är ceriserosa i rabatterna.
Och se så vacker färg vindruvesaften får när bären kokas. I år kommer det massor av vindruvor, så det blir nog mycket saft. I vår saft har vi bland annat citron, citronmeliss, socker, och mynta.Det smakar nästan som lemonad.
Och sommaren har ju tagit slut och hösten gjort entré och än blommar några blommor vilket är mysigt.
Det söta fågelbordet i gjutjärn fylls med vatten och småfåglarna både badar och tvättar sig där.
Förutom att de dricker vatten, under varma sommardagar.
Dahlia-lökarna liksom gladoliuslökarna får man lov att gräva upp och förvara inomhus,när de blommat klart.
Annars fryser de ihjäl. Jag brukar lägga de i en sådan där brun liten kompostpåse.
Önskar er en fortsatt fin söndag och en trevlig ny vecka.
Här ska bytas fönster och det blir nog väldigt fint, när det blir klart ♡♡♡
Kram till er alla från oss alla!
Ska börja med att säga att det är tur att NÅGON orkar kämpa mot sjukvården. Stor eloge till dig. Man får minsann inte vara allt för sjuk utan att man orkar strida för sin sak. För övrigt skriver du så fint och bra. Jag hoppas det bara blir bättre och bättre för er nu framöver. Det känns för mig som att ni haft er del av allt elände nu. Varma kramar till hela din familj.
Du gör allt så bra. Jag blir så rörd, och även imponerad av styrkan.
Hoppas ni bara har att se fram mot goda dagar enbart nu. Det vore er väl unt..kram Marie
Lika fantastiska som alltid, tillsammans är ni oslagbara !
Fortsätt att ta vara på alla de små stunderna , vet att ni är så bra på det !
Kram till er alla från Elisabeth
Det är alltid lika intressant att besöka din blogg, ert liv. Åh magsjuka är så obehagligt, man blir matt av bara ordet. Aj, aj med din tå, nu räcker det väl i alla fall med tråkigheter.
Men som alltid har du lika fina foton det är så trevligt och titta på.
Så vacker dotter ni har, alltid så där sprudlande glad, hon är verkligen en diamant. Tycker det är ledsamt med din uppväxt, det där att inte ha det så bra, det är något som följer med oss livet ut, men skönt din mor sa de där orden.
Kram till er från Österlen/MH
Ni finns i mina tankar precis som tidigare, men just nu morgon, middag och kväll !
Kram från Elisabeth
Hej Paula,
Vi känner inte varandra men jag brukar följa dig och Caroline på era bloggar. Ni är så fina och du ska veta vad jag tänker på er.
Jätte stor KRAM till er från mig.
Jag har ännu inte erfarenheten av cancer med däremot en mamma som inte varit snäll. Fruktansvärd faktiskt, och ibland nästa trott att jag varit ensam om upplevelsen. Så finns det ändå någon till här och där. Hade dock hoppats att du sluppit upplevelsen.
Skickar all styrka till dig!
Hej igen,
Har funderat en stund om jag ska skriva till dig om det vi kom in på, om relationen till en mamma. Tänker att du har Caroline som är det viktigaste.
Ska fatta mig kort ändå och hur det kan vara när man som jag blivit drabbad av en otrevlig mamma i vuxen ålder. Jag är nog tre år äldre än dig.
Egentligen var det inte min barndom som var eländig utan min mammas ondska utvecklades när jag fick barn. Det är en riktigt lång historia och den besparar jag dig ifrån här :)
Min mamma har troligen alltid haft en lättare personlighetsstörning, psykopati och den stegrades nog i samband med att jag fick barn. På så sätt "ligger jag kanske efter dig". Jag hann aldrig bearbeta och "börja fungera på ett bra sätt" i god tid innan jag fick barn. Tankar som du klokt beskriver, "jag valde att försöka göra det bästa av mitt eget fortsatta liv. Gemensamma liv".
Det tog lång tid innan jag kunde "vända skutan" och hade hunnit med att vara irriterad och ha kort stubin mot mina flickor och sambo.
Ens barn är ju det mesta fantastiska och finaste.
Nu kämpar jag med att "lugna ner mig" för att vara en god mor. Ibland lyckas jag bra och ibland mindre bra, det är hemskt. Har gott på terapi hos en präst vilket var fantastiskt. Bara att faktiskt få bekräftelse på att "din mamma är inte frisk och såhär gör man inte". Jag har burit skuld för hela situationen (en ännu längre historia).
Nu ska jag snart träffa en psykolog och det blir bra. Behöver hjälp med det sista.
Ta nu hand om din lilla dununge, visst är det så du kallar Caroline? Ni är så fina, så fina människor.
All kraft och lycka till er :)
Kram Kram fina du
Här och nu gäller för oss i min familj också. Cancerdrabbad är jag och därmed alla runt omkring. Tyvärr finns det människor som utnyttjar detta, framför allt via min mamma som är förtvivlad (förstår detta barn ska inte drabbas före föräldrar) Min man och jag har förlorat ett barn men har två kvar. Vi gläds åt detta!! Dom är supergoa vuxna barn idag! Håller tummarna för er familj och vi kommer att klara oss bra vi har samma inställning som ni har! Kram o puss till er alla!