❅ ❋Skottår❅❋ och lite tankar❅❋

Hej på er ♡♡♡
 
Det är den 29 februari 2016 och det är skottår.
Ett år med 366 dagar istället för 365 och detta infaller vart 4:e år.
Likaså var det skottår den 28 februari 1986.
( Och nepp det var det ju inte har jag precis fått veta
av dig , Anne `.`•.☆`.`•.☆) Superbra !!
Trodde att jag läst att det var ett skottår 1986 med,
men nu vet vi att det inte var det ✿◠‿◠
 
Men detta år, denna dag, kom i alla fall att förändra världen.
Jag var 17 år och på den tiden och minns att TV apparaterna
rullades in i klassrummen och
Sverige stannade, när Ingmar Stenmark åkte slalom.
Man jublade åt hans fantastiska åk i backarna.
 
80 -talet var också en mysig tid, då kompisarna var viktiga,
ja vi var 4st. tjejer som höll ihop.
På den tiden gladdes man åt alla aktiviteter man erbjöds på sportlovet
och badade därför ivrigt i simhallen, red på hästar, åkte skridskor
och så fick man träna på att skjuta luftgevär i sporthallen.
Brorsan och jag blev riktigt duktiga på det.
Sen kikade man på karatekillarna som hade sin träning
och så köpte man arracsbollar från en automat i simhallen.
 
Redan vid 13 års ålder hade jag också fått sommarjobb på Rockwool,
mycket tack vare att min far arbetade där.
Vid 17 års ålder gick jag dock första året på gymnasiet.
 
 
Mordet på Olof Palme skakade verkligen Sverige.
Minns inte riktigt hur det var på morgonen då man skulle till skolan,
men minns att det kändes som att hela landet var i chock.
Man satt tyst och förstummad framför TV apparaterna.
Det var minnestunder och flaggorna vajade på halvstång.
Rosorna översvämmade mordplatsen och ljusen brann dag ut och dag in.
Den 15 mars sändes begravningen och begravningskortegen på TV
och enormt många följde också detta på plats. 
120 nationer, nästan hela FN kartan, fanns representerade.
Världens kungar, statschefer, ministrar och premiärministrar var samlade.
Människor från olika världsdelar ,med olika åsikter.
 
För, vi behöver ju faktiskt inte tycka lika, men det är viktigt att vi får tycka till.
Att vi får ha en egen åsikt.
Fred, frihet och rättvisa, var Palmes ledord.
Han var en man som stod upp och vågade säga det som var obekvämt.
En del höll med om vad han sade, andra inte.
 
Vi lever i en demokrati och det viktiga är att ingen därför är tvingad att
hålla med om något som varken Palme eller någon annan säger eller sade,
men det är viktigt att lära sig lyssna till var och en.
 
På så sätt skapas en dialog.
 
Minns delar av vår, den då 40 åriga kungens tal:
"Olof Palmes bortgång var en persolig förlust för mig"
"En svensk stämma i världen har tystnat"
"En hel värld kommer att sakna denna stämma"
 
Var man än står politiskt, ja om man har eller inte har politiska åsikter,
så tror jag att alla de som minns denna dag, håller med om att det var
en sorgens dag.
Att människor inte får föra fram sina åsikter och kämpa för det man 
tror på, ja, det är en stor sorg.
För hur ska vi kunna förbättra, förnya och skapa en 
värld där var och ens tankar kommer till uttryck, om vi inte tillåter att var
och en i demokratisk anda ,får komma till tals.
 
Vi är olika och har olika mål i livet.
Var och en av oss kämpar, i det lilla och i det stora.
Vi med vår dotters hjärncancer, någon annan med något annat.
 
Palme var inte bara vår statsminister, han var också en far.
En far, likt andra fäder, åt sina barn.
När man mister den man älskar, ja då är känslan densamma.
 
Var och en som mist sina nära och kära kan känna samma sorg.
Torbjörn har mist sin far och sin syster.
Jag har mist min mor.
Sorgen, ja den känns i allas våra hjärtan.
 
 
Vad blir det då kvar av oss ,när gåvan vi fått, livet, lämnar oss.
En namnskylt på en gata.
En stjärna på Hollywoods Walk of Fame.
 
Eller är det ett par ljusbeiga skor i en plastpåse.
En tandborste.
En lite noppig vit tröja.
Lite schampo.
Kanske också en halvtom flaska balsam.
Och ett par strumpor. 
 
Är det allt?
 
Med en plastpåse i hand, som personalen plockat ihop,
stod jag, mitt i natten, i ett av onkologens livlösa rum.
I chock.
Där i sängen låg min 56 åriga avlidna mamma.
Aldrig mer skulle vi ses eller ringa varandra.
Det enda som blev kvar, var doften som satt kvar på tröjan inne plastpåsen
och de minnen vi haft tillsammans.
Året var 2003 
 
Hur många delar inte detta, ett liknande minne.
 
Bland annat det här har fått mig att förstå innebörden av
hur viktigt det är vad vi gör och vad vi säger, under tiden vi är här på jorden.
Vi vet aldrig vad som kommer att hända med oss eller andra,
men minnen, de blir kvar och de kan ingen ta ifrån oss.
 
Försök därför leva ett liv , som du kan känna dig nöjd med.
Som inte bara ger dig själv glädje , utan även andra.
Frisk eller sjuk.
Varje liv har nämligen en mening.
Och liv är och kommer alltid att vara fyllt av val och beslut.
Du kan inte få allt du önskar, men många saker är större än den
största rikedom.
Allt mäts inte i pengar.
Börja med det som är gratis.
Kärleken.
 
 
Tack för att ni tog er tid att läs mitt lilla inlägg och jag önskar er alla en jättefin fortsatt dag
´.✿ ღ ღ Stor kram från lilla mig ღ ღ´.✿
 
 
 
Lina Ekholst

Väldigt fint och tankvärt!!!! Tack!!!

Svar: Tack snälla du! Önskar dig en jättefin dag •*¨✿❀❁•*¨✿❀❁
ღ ღ Stor kram ღ ღ
Paula Taxén

Anne

Jättefint skrivet! (som vanligt) Känner igen mig så väl, vi är lika gamla. Vill bara korrigera en sak. Det var inte skottår 1986. Palme sköts den 28 februari och dagen därpå var 1 mars. Han sköts på natten mot lördagen så jag minns heller inte hur det var första dagen efter mordet i skolan. Minns däremot precis hur och var vi i familjen fick beskedet.

Svar: Hejsan Anne ¸.✿Se där ja! Tyckte precis att jag läst att det var det.
Fint av dig att skriva och berätta det 👍
Tack som läser min blogg och tack för din kommentar .•❀
Ha en fortsatt fin dag!
Paula Taxén

lenamamsen

Du skriver alltid så klokt och fint💕💕🤓 kramar till dig

Paula Taxén

Hejsan gulliga Lenamamsen🌸💕Vad snäll du är❤️ Vad glad man blir när man läser så fina kommentater och gladis också att det går att skriva med högern då fingrarna på vänsterhanden brändes i vedspisen😳 Många kramar till dig 💗💗💗