Oj, vilket vackert väder det är! Eller hur. ✿◠‿◠) Några få plusgrader, men solen har tittat fram idag och det är underbart härligt. Man riktigt känner hur djurlivet och växtligheten vaknar till liv och äntligen går vi mot våren.
Och strålarna träffade precis Fires lilla söta nos och tassar
Vackert eller hur.
Och tårtan ja, den var ju hur himla god som helst 👍
Sen var det , det där si och så..också.
Det tråkiga.
Och vad kan det vara då?
Jo, jag har fått Borreliaartrit!
Mitt i vintern?
Japp!!!
Caroline upptäckte ett stort rött märke, bak i ryggen, vid svanken som jag hade och gick med i ca 2 veckor innan jag gick till doktorn. Jag förstod inte att det kunde vara ett Borreliamärke. Hur länge jag haft det, vet jag inte. Men ju längre desto sämre prognos, fick jag veta.
Men när knäna började värka och jag inte kunde sova på grund av det och då värken vandrade i flera leder, ja, då gick jag till doktorn.
Och väl där fick jag veta att jag måste äta tetracykliner, 2 tabl åt gången på 100mg.varje dag i 10 dagar och förhoppningsvis biter de. Annars måste man kanske fortsätta behandla.
Nu är det också en bra tid att kika runt vad som hänt därute under vintern. En rundvandring ute i trädgården är därför alltid kul. Har det tittat fram några vårblommor? Inte hos oss ännu, men mot slutet av denna månad kan tulpanerna börja kika fram och då är det viktigt att man strör på blodmjöl runt de, för annars mumsar rådjuren i sig dem. Man kan också prova att strö kaffesump i rabatterna. Var noga med att inte ta bort löv och annat, som ju skyddar bladen och de kommande blomknopparna mot frost.
I förra inlägget skrev jag också om fågelholkar och nu har Torbjörn byggt fler.
De nya holkarna sätter vi upp imorgon. Det är plåttak på några av de, som ni ser på bild och så har han satt fast taket med skruvar, så att det ska gå lätt att lossa, då man rengör holken inför nästa säsong. Det sägs förresten att fåglar inte gärna flyttar in i nya holkar, men det har de gjort hemma hos oss ♪ ♫ ♩ ♬
vilket är jättekul. Ju fler fåglar, desto mer fågelsång.
I förra inlägget skrev jag också om fågelholkar och nu har Torbjörn byggt fler.
De nya holkarna sätter vi upp imorgon. Det är plåttak på några av de, som ni ser på bild och så har han satt fast taket med skruvar, så att det ska gå lätt att lossa, då man rengör holken inför nästa säsong. Det sägs förresten att fåglar inte gärna flyttar in i nya holkar, men det har de gjort hemma hos oss ♪ ♫ ♩ ♬
vilket är jättekul. Ju fler fåglar, desto mer fågelsång.
Den här veckan har annars varit lite si och så. Vi börjar med det roliga och det var ju att vi firade
"Alla hjärtans dag" och då köpte Torbjörn hem blommor ❤💐❤💐❤ och tårta och det tycker jag
är väldigt sött och gulligt ❤◠‿◠)
"Alla hjärtans dag" och då köpte Torbjörn hem blommor ❤💐❤💐❤ och tårta och det tycker jag
är väldigt sött och gulligt ❤◠‿◠)
Och tårtan ja, den var ju hur himla god som helst 👍
Sen var det , det där si och så..också.
Det tråkiga.
Och vad kan det vara då?
Jo, jag har fått Borreliaartrit!
Mitt i vintern?
Japp!!!
Caroline upptäckte ett stort rött märke, bak i ryggen, vid svanken som jag hade och gick med i ca 2 veckor innan jag gick till doktorn. Jag förstod inte att det kunde vara ett Borreliamärke. Hur länge jag haft det, vet jag inte. Men ju längre desto sämre prognos, fick jag veta.
Men när knäna började värka och jag inte kunde sova på grund av det och då värken vandrade i flera leder, ja, då gick jag till doktorn.
Och väl där fick jag veta att jag måste äta tetracykliner, 2 tabl åt gången på 100mg.varje dag i 10 dagar och förhoppningsvis biter de. Annars måste man kanske fortsätta behandla.
Borreliabakterier finns av flera olika slag och det har tyvärr kommit nya sorter
Läppen fick flera smärtsamma blåsor, både inuti och utanpå, säkert pga. att mitt immunförsvar kämpar hejvilt mot de där äckliga bakterierna från fästingen. Jag har lågt antal vita blodkroppar, så nu får de som jag har jobba järnet¸.☆
Ja, jag blev nämligen biten av 3 st fästingar, som satt fast förra året. Den sista i september.
Men jag fick mig veterligen inget märke av de, då. Vi klappade t.o.m.händerna och var glada, då vi trodde jag klarat mig.Torbjörn fick neuroborrelios för några år sedan och det vill man ju inte ha. Men jag klarade mig inte alls :( utan fick Borreliaartrit.
Ja, jag blev nämligen biten av 3 st fästingar, som satt fast förra året. Den sista i september.
Men jag fick mig veterligen inget märke av de, då. Vi klappade t.o.m.händerna och var glada, då vi trodde jag klarat mig.Torbjörn fick neuroborrelios för några år sedan och det vill man ju inte ha. Men jag klarade mig inte alls :( utan fick Borreliaartrit.
Att få borreliaartrit gör ONT! Och man blir väldigt TRÖTT.
Mina knän har svullnat upp och det ser ut som att jag har 2 knäskålar. ( Ursäkta mina torra ben. Hade inte hunnit smörja in de) Nåja, men smärtorna är HELT bedrövliga och man kan nätt och jämt gå. Värken sprider sig till nästan alla leder .. så armbågar, axeln, fotleder, höft, ryggen ja, det gör ONT i princip överallt, men värst just nu knäna som värker så in i bubblan.
Jag svettas av och till och däremellan fryser jag och har en lätt feber. Jag har inte så ont i huvudet, men däremot har jag mått illa. Förmodligen av tetracyklinet, men som ändå gått väldigt bra. Jag är annars allergisk mot ett flertal penicllin och antibiotika.
Fästingen har smittan i sin mage och när den biter, så sprutar den in giftet och bakterierna in i blodet.
Bakterierna är så kallade spiroketer.
Jag sänder gärna över lite Borreliaartrit om någon vill ha!
Den kan gärna få min stomipåse också..
Att en sjukdom påverkar alla andra sjukdomar och åkommor man redan har, vem bryr sig om det?
Att det tex. bildas sår runt huden när magen blir paj av den lösa avföringen som kommer utav att tetracykliet inte bara tar död på bakterierna, utan också de bra bakterierna, det visste jag.
Men,vem annan mer än jag själv lider mest av det?
Byte av stomipåsar sker därför ännu oftare än vad de redan gör, med resultat att huden går sönder.
Att vardagen måste rulla på trots smärtor och trötthet, vem är där, mer än de allra närmaste, att hjälpa en?
Så, så är livet.
Javisst.
Och att lära sig klara av att leva med allt som drabbar en, är en konst,
som var och en får lära sig när de själva drabbas.Först då förstår man.
Får man tycka synd om sig själv?
Trots att man är starkare än man egentligen vill och behöver vara?
För att man föddes så.
En evig optimist.
Jag har väldigt, väldigt ont nu och inväntar bara att det vänder.
Mycket tankar, en lördagkväll..i slutet av februari.
Tror att många av er kan känna igen er, i det jag skriver.
Men, nog om det nu..
Trots smärtorna och illamåendet, firade vi vår dotters födelsedag.
Mina knän har svullnat upp och det ser ut som att jag har 2 knäskålar. ( Ursäkta mina torra ben. Hade inte hunnit smörja in de) Nåja, men smärtorna är HELT bedrövliga och man kan nätt och jämt gå. Värken sprider sig till nästan alla leder .. så armbågar, axeln, fotleder, höft, ryggen ja, det gör ONT i princip överallt, men värst just nu knäna som värker så in i bubblan.
Jag svettas av och till och däremellan fryser jag och har en lätt feber. Jag har inte så ont i huvudet, men däremot har jag mått illa. Förmodligen av tetracyklinet, men som ändå gått väldigt bra. Jag är annars allergisk mot ett flertal penicllin och antibiotika.
Fästingen har smittan i sin mage och när den biter, så sprutar den in giftet och bakterierna in i blodet.
Bakterierna är så kallade spiroketer.
Och såhär ser de ut !
Känns hemskt att jag har dessa i min kropp, men hoppas nu att de får sig en omgång och far åt fanders.
Ja, så, det har jag råkat ut för, men känner mig duktig som klarar av det här också..
Någon sa att man inte får mer än man orkar bära och jodå, det är nog sant, men mitt bagage har fått vara rätt tungt lastat i så fall, med tanke på alla de sjukdomar jag genomlidit. Men jag har gjort det!Och jag har överlevt och jag är väldigt stolt över mig själv att jag inte knäckts under tiden.
Mitt glada och humoristiska sätt har nog räddat mig.
Jag brukar tänka på det lite då och då.
Särskilt då jag möter någon som är sjuk i någon lite mindre blessyr eller åkomma och gör väldigt, väldigt stor sak av det hela. Alla har rätt att klaga över både stort och smått...
MEN, sen finns det de som gör det, på ett knepigt sätt.
Ni har säkert själva träffat många sådana.
Många går till sig själva och jämför gärna också ditt och datt och kan även passa på att förminska andras åkommmor, när de ändå är i farten.
För min del, som genomlidit snart allt från elakartat, till svåra olyckor, brutna ben, trafikolyckor, svåra sjukdomar och operationer, hur tror ni jag tänker när jag träffar sådana människor?
Ja, vad tror ni?
Förminskar jag deras åkommor.
Slår dövörat till?
Nej, inte alls.
Jag lyssnar lika tåmodigt och försöker verkligen förstå.
Eller för den delen hur tror ni Caroline tänker?
Jo, ni förstår vi tänker såhär.
Gud, hoppas inte någon råkar ut för det vi råkat ut för.
Och gör den det, hoppas den människan blir frisk fort.
Vi har medlidande,omtanke, bryr oss och försöker göra något.
Jag tänker mig att många skulle behöva gå till sig själva och ställa sig frågorna:
1) HUR SKULLE JAG MÅ OM JAG RÅKAT UT FÖR ALLT DETTA?
och
2) HUR SKULLE JAG SJÄLV HANTERA DET HELA?
Därifrån ska var och en börja.
Därefter kan man börja fundera över andra.
Känns hemskt att jag har dessa i min kropp, men hoppas nu att de får sig en omgång och far åt fanders.
Ja, så, det har jag råkat ut för, men känner mig duktig som klarar av det här också..
Mitt glada och humoristiska sätt har nog räddat mig.
Jag brukar tänka på det lite då och då.
Särskilt då jag möter någon som är sjuk i någon lite mindre blessyr eller åkomma och gör väldigt, väldigt stor sak av det hela. Alla har rätt att klaga över både stort och smått...
MEN, sen finns det de som gör det, på ett knepigt sätt.
Ni har säkert själva träffat många sådana.
Många går till sig själva och jämför gärna också ditt och datt och kan även passa på att förminska andras åkommmor, när de ändå är i farten.
För min del, som genomlidit snart allt från elakartat, till svåra olyckor, brutna ben, trafikolyckor, svåra sjukdomar och operationer, hur tror ni jag tänker när jag träffar sådana människor?
Ja, vad tror ni?
Förminskar jag deras åkommor.
Slår dövörat till?
Nej, inte alls.
Jag lyssnar lika tåmodigt och försöker verkligen förstå.
Eller för den delen hur tror ni Caroline tänker?
Jo, ni förstår vi tänker såhär.
Gud, hoppas inte någon råkar ut för det vi råkat ut för.
Och gör den det, hoppas den människan blir frisk fort.
Vi har medlidande,omtanke, bryr oss och försöker göra något.
Jag tänker mig att många skulle behöva gå till sig själva och ställa sig frågorna:
1) HUR SKULLE JAG MÅ OM JAG RÅKAT UT FÖR ALLT DETTA?
och
2) HUR SKULLE JAG SJÄLV HANTERA DET HELA?
Därifrån ska var och en börja.
Därefter kan man börja fundera över andra.
Jag sänder gärna över lite Borreliaartrit om någon vill ha!
Den kan gärna få min stomipåse också..
Att en sjukdom påverkar alla andra sjukdomar och åkommor man redan har, vem bryr sig om det?
Att det tex. bildas sår runt huden när magen blir paj av den lösa avföringen som kommer utav att tetracykliet inte bara tar död på bakterierna, utan också de bra bakterierna, det visste jag.
Men,vem annan mer än jag själv lider mest av det?
Byte av stomipåsar sker därför ännu oftare än vad de redan gör, med resultat att huden går sönder.
Att vardagen måste rulla på trots smärtor och trötthet, vem är där, mer än de allra närmaste, att hjälpa en?
Så, så är livet.
Javisst.
Och att lära sig klara av att leva med allt som drabbar en, är en konst,
som var och en får lära sig när de själva drabbas.Först då förstår man.
Får man tycka synd om sig själv?
Trots att man är starkare än man egentligen vill och behöver vara?
För att man föddes så.
En evig optimist.
Mycket tankar, en lördagkväll..i slutet av februari.
Tror att många av er kan känna igen er, i det jag skriver.
Men, nog om det nu..
Trots smärtorna och illamåendet, firade vi vår dotters födelsedag.
Älskade Caroline som fyllde 23 år.
Vackra underbara dotter K❤️R❤️A❤️M❤️
1994, det var det år hon föddes, vår dotter Caroline och vi har faktiskt en ljusstake med just det årtalet och vad passade väl inte bättre än att tända det.
❤️ Ni förstår denna dag, var inte bara en glädjens dag, utan även en hoppets dag 
✨Ett hopp om att mirakel kan ske och en evig tro på att det gör det
🙏🏻Att vi får glädjen att fira vår dotters 23 års dag
❤️Tänk,förstår ni vilken LYCKA❤️❤️❤️Minnen från operationer,diagnoser,cellgifter, strålning,magnetröntgen,tårar och skratt,masken över ansiktet, peruken,långa korridorer,väntan,blodprover,svar, oroande blickar som möts,frågor med mera med mera om och om igen.Allt det sitter etsat på näthinnan, i minnet. Liksom massor av glädjeämnen.Omtanken, värmen, medmänskligheten från er allihop, familj, släkt och vänner , bekanta och helt nya fantastiska bekantskaper har varit helt utöver det vanliga❤️❤️❤️och Carolines livsvilja styrka och kämparanda 
💪🏻
👊🏻Men här är vi nu ✨20170216✨ Vem kunde tro det, den där dagen och natten på akuten 2014? Då det värsta, absolut värsta besked ett par föräldrar kan få
😢Ett 20 årigt ungt barn kan få.Hjärncancer.
Det ordet är så skrämmande, så bara den som står mitt emot onkologläkaren och får höra detta, kan förstå vad det betyder. Men trots det, har vi lyckats lära oss göra liv i livet.TILLSAMMANS
👨👩👧Vi har tvingats att lära oss leva med en objuden gäst i huset. Men vi har lyckats 👊🏻Varje dag har vi nitat cancer eländet och vägrat ge den fritt spelrum.Vi har njutit av varenda sekund då den inte lyckats förpesta tillvaron. Samlat våra krafter och sett framåt. Mot nya mål. Varje dag, kom ihåg det, varje dag är en stor gåva och vi tackar Gud🙏🏻att vi får vandra den tillsammans
✨Ett hopp om att mirakel kan ske och en evig tro på att det gör det🙏🏻Att vi får glädjen att fira vår dotters 23 års dag❤️Tänk,förstår ni vilken LYCKA❤️❤️❤️Minnen från operationer,diagnoser,cellgifter, strålning,magnetröntgen,tårar och skratt,masken över ansiktet, peruken,långa korridorer,väntan,blodprover,svar, oroande blickar som möts,frågor med mera med mera om och om igen.Allt det sitter etsat på näthinnan, i minnet. Liksom massor av glädjeämnen.Omtanken, värmen, medmänskligheten från er allihop, familj, släkt och vänner , bekanta och helt nya fantastiska bekantskaper har varit helt utöver det vanliga❤️❤️❤️och Carolines livsvilja styrka och kämparanda 💪🏻👊🏻Men här är vi nu ✨20170216✨ Vem kunde tro det, den där dagen och natten på akuten 2014? Då det värsta, absolut värsta besked ett par föräldrar kan få😢Ett 20 årigt ungt barn kan få.Hjärncancer. Det ordet är så skrämmande, så bara den som står mitt emot onkologläkaren och får höra detta, kan förstå vad det betyder. Men trots det, har vi lyckats lära oss göra liv i livet.TILLSAMMANS
👨👩👧Vi har tvingats att lära oss leva med en objuden gäst i huset. Men vi har lyckats 👊🏻Varje dag har vi nitat cancer eländet och vägrat ge den fritt spelrum.Vi har njutit av varenda sekund då den inte lyckats förpesta tillvaron. Samlat våra krafter och sett framåt. Mot nya mål. Varje dag, kom ihåg det, varje dag är en stor gåva och vi tackar Gud🙏🏻att vi får vandra den tillsammansSå i all enkelhet kunde vi njuta av en kladdkaka med maräng på. Kladdkaka som är Carolines favoritkaka, eller kanske är det "Oreo cheesecake" Men gott var det i alla fall.
Och var och en av er som själv är sjuk, känner någon som är sjuk, har en anhörig, barn eller vuxen, som är sjuk, kan förstå den känsla, av att få fira födelsedagar TILLSAMMANS
Glädjen över det lilla.
Glöm inte bort den.
Och sist men inte minst har Torbjörn lagat god mat idag
Och var och en av er som själv är sjuk, känner någon som är sjuk, har en anhörig, barn eller vuxen, som är sjuk, kan förstå den känsla, av att få fira födelsedagar TILLSAMMANS
Glädjen över det lilla.
Glöm inte bort den.
Och sist men inte minst har Torbjörn lagat god mat idag
och bakat en otroligt smarrig kaka till kaffet som vi kan njuta av till Melodifestivalen
Och den börjar ju snart så bäst att ladda upp och därför säger jag hejs svejs till er
och önskar er alla en jättefin kväll ♫•*ღ •*✿ Kramis från oss ♡♡♡
Och den börjar ju snart så bäst att ladda upp och därför säger jag hejs svejs till er
och önskar er alla en jättefin kväll ♫•*ღ •*✿ Kramis från oss ♡♡♡
Susanne😻
Hej fina Paula 🌹
Det finns nog ingen förklaring till varför vissa människor drabbas av sorg och sjukdomar mer än andra.
Är det vi som orkar mest som får mest?
Kan tycka att du och din familj kan få ha' lite lugn och ro på sjukdomsfronten nu, ni har gjort ert.
Hoppas hoppas 🙏 Antibiotikakuren tar så du slipper det onda och inte behöver äta en kur till, sen vill vi ha' sol och värme, det är läkande för kropp och själ. 🌞
Även om jag bor i lägenhet i stan' så hör jag fågelkvitter nu på morgonen kl. 07.00... 🕊 Det är lycka, ett hopp om liv.
Kanske inte är rätt tidpunkt att säga i nuläget........
Men upp på hästen igen, DU är stark Paula och DU inspirera så många att kämpa, när allt ser och känns hopplöst så ser DU solen bakom molnet, och den finns där.
Vi får stötta varann, gråta en skvätt mot någons axel, och den har du hos Torbjörn och Caroline.
Hoppas på en solig söndag,
Massor av omtanke till dig från mig ❤
Susanne 😻
Svar:
Hej på dig Susanne😊Ush, ja , jobbigt när eländen avlöser varandra, men det måste väl vända till tur också🙏🏻🍀Men som man säger, en del har tur i det ena , andra i annat❤️Idag har jag vaknat med ont överallt,svettas av febern som kommer och går, men solen skiner🌞Såg alla uppdateringar på instagram och odlarvänner som satt igång med frösådden och nu kan inte ens mina svullna knän eller Borreliaartiten hålla mig ifrån att sätta våra frön att gro.Och vi saknar kronärtskocka..så jag ska ta ett par gamla kryckor vi har hemma och Torbjörn ska köra mig till blomaffären.Sen ska Caroline och jag pyssla med frösådden som blir att sätta paprika,aubergine och kronärtskocka i jorden.Inomhus givetvis.Tack för din omtanke och fina stärkande och peppande ord Susanne💖Jag hoppas verkligen du har många vänner som uppskattar dig,för det är en gåva att vara snäll och omtänksam❤️🙏🏻Önskar dig en jättefin fortsatt söndag ❤️❤️❤️Gigantisk KRAM från lilla mig💞
Paula Taxén
Anonym
Ibland är man stark för att man måste, kämpar som du för min dotter, hon har livsglädjen likt din dotter men resten av hennes och vår resa är en annan väg än den ni vandrar. Jag hoppas att ni får många fler lyckliga födelsedagar precis som jag önskar att min dotter får uppleva många fler.
Svar:
Hejsan 💞Tack snälla du för din kommentar💞
Och tack för att du delar med dig av
dina tankar.Tillsammans blir vi starka
och det känns fint att trots att man inte
känner varandra, så kan man ändå nå fram
till varandras hjärtan och ge varandra styrka❤️
Jag träffar då och då er som läser min blogg.
Ni kommer fram och ni säger så mycket
fint. Det bär jag med mig för evigt❤️
Jag önskar så att din dotter och du
får det bästa livet har att ge, här och nu❤️
Vi önskar ofta saker vi inte kan få,
och få saker är gratis.Men kärlek,
det kan man ge i överflöd och det kostar
ingenting.Jag sänder er massor av kärlek och
och hoppas innerligt att ert liv blir fyllt av
fina stunder. Ingen kan ta ifrån oss det som händer
här och nu.Så brukar jag tänka.Därför tar jag vara
på sekunder, minuter och timmar.Gigantisk styrkekram
från lilla mig och min familj❤️❤️❤️🙏🏻
Och tack för att du delar med dig av
dina tankar.Tillsammans blir vi starka
och det känns fint att trots att man inte
känner varandra, så kan man ändå nå fram
till varandras hjärtan och ge varandra styrka❤️
Jag träffar då och då er som läser min blogg.
Ni kommer fram och ni säger så mycket
fint. Det bär jag med mig för evigt❤️
Jag önskar så att din dotter och du
får det bästa livet har att ge, här och nu❤️
Vi önskar ofta saker vi inte kan få,
och få saker är gratis.Men kärlek,
det kan man ge i överflöd och det kostar
ingenting.Jag sänder er massor av kärlek och
och hoppas innerligt att ert liv blir fyllt av
fina stunder. Ingen kan ta ifrån oss det som händer
här och nu.Så brukar jag tänka.Därför tar jag vara
på sekunder, minuter och timmar.Gigantisk styrkekram
från lilla mig och min familj❤️❤️❤️🙏🏻
Paula Taxén
Anonym
Precis som du säger så önskar vi ofta saker som man inte kan få och ibland behöver världen ställas på ända för att man ska förstå att lyckan är precis det man har framför ögonen. Sedan vår dotter fick sin diagnos (en riktigt elak genförändring) för ett drygt år sedan så är lycka att bara få krama henne god natt och hoppas att natten blir lugn, få en hejdåkram på förskolan och att få höra henne säga -mamma jag har saknat dig idag. Lycka delat med outsäglig sorg och saknad eftersom jag inte vet hur länge till jag får göra det. Men under tiden finns kärleken där som ett band som håller oss ihop.
Svar:
Hej igen 💞Läser det du skrivit och läser igen.Blir både ledsen och glad samtidigt, precissåsom dagarna flyter på hemma hos oss, då man har ett barn, vilken har en allvarlig sjukdom.Många gånger säger man, "jag förstår hur du menar"men det gör man ändå inte, om man inte befunnit sig i en liknande situation.Jag förstår dig och jag känner med dig❤️Jag blir ledsen då även ni drabbats i er familj.Den enorma oro man bär med sig, varje dag,den går inte att trolla bort.Det är våra barn och det är OK att vara orolig, känna sorg och ilska.Att höra: "Oroa dig inte, det kommer att gå bra"kan även det kännas betungande ibland, då även det sägs, givetvis i välmening, men många gånger i okunskap, då man själv vet hur det egentligen ligger till.Att lära sig leva med denna oro, ja det är inte lätt och det finns ingen manual hur var och en ska göra.Oron den finns där, oavsett då prognoser och diagnoser ändrats från att vara botbara till så kallade icke botbara.Många frågar sig: Hur gör ni?Hur orkar ni vara såsom ni är? Ja, varje människa är olik den andra.Tänker mig att de val vi gör, också resulterar i hur något kan utvecklas och bli.Vi vet att vi inte kan påverka allt, men vi kan påverka något.Om så litet men även det lilla kan få stor betydelse.Att ta fasta på här och nu är något vi verkligen försöker tänka på och det går på automatik.Jag tänker mig att ,livet i sig gör tillvaron.Men vid varje tillfälle, vart vi än är, försöker vi stanna upp och göra något annat, som är roligare och få en att orka kämpa vidare, då något tråkigt möter oss.Efter cellgiftsbeh. gick vi kanske till ett museum,fik eller satte oss i en park och såg på fåglar.Små små ting, som ger livet mening. Allt efter vad Caroline orkar. Här och nu, hela tiden.Att hitta det positiva, men att även kunna gråta,ja så har dagarna sett ut.I vår mening, inget märkvärdigt utan som vilken vanlig familj som helst.Kanske är det att vi helt enkelt valt livet, istället för att låta hjärncancern ta över.Vi talar ofta om det som händer runtomkring oss.Människor råkar ut för dödsolyckor och andra sjukdomar och går hastigt bort.Häromdagen var det någon som förolyckades inte långt bort där vi bor.Den morgonen blev hans sista morgon🙏🏻😢Den chock, sorg och lidande och smärta den stackars familj måste känna är densamma som varje familj känner som mister den man älskar❤️Vi lever bara den tid vi lever här på jorden och ingen vet något om hur lång tid det blir för var och en av oss.Därför bör varje människa ta vara på varje stund och känna tacksamhet för det lilla .Blir så rörd och glad åt att även ni har kärleken❤️Kärleken sägs övervinna allt❤️🙏🏻 Fortsätt njuta av varje hejdå kram,och fyll ditt inre med det som händer här och nu❤️Vi vet ingenting om morgondagen och det är tydligen meningen att det ska vara så.Det vi vet är det vi ser och det vi kan finnas med i just nu och det är det vi kan försöka göra det bästa av ❤️Bara att vara, se på TV,hålla handen, kramas, spela spel, ja att vara TILLSAMMANS ,just nu, här och nu, är det finaste som finns❤️ Oron över att det ska förändras, det är det som förstör allt det fina.Men om du/ ni kan, de dagar ni känner er starkare,då dottern känner sig piggare,tänka på att, ingenting är viktigare än att inte tappa hoppet om just denna dag❤️Hur livet än kommer att bli, så kan ingenting ta ifrån er det ni fått och får uppleva just nu❤️Därför brukar jag säga: "Gör liv i livet"Livet tar som sagt en dag slut för oss alla, men innan det gör det, bör alla ta vara på den❤️Så har vi tänkt sedan den dag Caroline fick hjärncancer. Sänder dig massor av styrkekramar och knäpper mina händer och ber att änglarna vakar över er och ger er styrka att orka se det som ändå fortfarande finns att glädja sig åt ❤️🙏🏻❤️Massor av kramar från lilla mig och min familj❤️❤️❤️
Paula Taxén
MH
Fy för borrelia, hade det i somras också, var trött mer än vanligt, och jag som har reumatisk sjukdom kunde ju inte veta vad som var vad. Lider med dig Paula, och hur mycket ska ni ha. Det räcker och blir över för er del.
Krya på dig!
Grattis till er varckra dotter, visst är det ett under att med så svår sjukdom så kom hon tillbaka och har studerat till på köpet, inte många som skulle orkat detta kan jag lova.
Det är så givande och titta in i din blogg och alla fina foton du visar.
Här på Österlen blåser det mycket idag men snön är borta och snödroppar och vintergäck blommar. Och jag såg någar knoppar i påskliljorna, vill gärna ha vår snart, så mycket skönare.
Kram till er/MH
Svar:
Hejsan💞Ja, fy bubblan det har verkligen varit hur smärtsamt som helst.Ivrigt drog jag till blomaffären med Torbjörn.Väl där kunde jag nästan inte ta mig fram, än mindre till bilen och hem igen😢Men efter mycket om och men så var jag återhemma och ja envisheten den hjälper oftamen det där gör jag aldrig om.Fruktansvärd smärtasom skenade fram i lederna.Hur som helst,så har jag sista tabl.imorgon och därefter fårman se vad som händer.Håller tummarna för mig själv🍀Stackars dig,som har en reumatisk sjukdom.Hoppas verkligende lyckas uppfinna ett bot för det med🙏🏻Finns det något nytt som hänt på den fronten inom forskningen?Bättre medeciner och hjälpmedel?Sänder dig massor av stärkande och varma omtänksamma kramar💞💞💞och hoppas de åtminstone tillfälligt kan lindra smärtorna.Tack, ja Caroline hon är så otroligt stark och kämpar på med sin utbildning med mera.Skönt att få leva ett någorlunda normalt liv igen,med skola och vänner och allt vad det innebär 💞Härligt med de första vårblommorna och det är lika kul varje år när de tittar fram🌱Här har det snöat mest hela dagen☃️Så nu är det vinter igen.Säger som du och välkomnar gärna våren så fort som möjligt🐿Tack snälla du för din jättefina kommentaroch jag önskar dig en fortsatt superfin vecka💞✨💞Stor hjärtlig kram från lilla mig och min familj💞💞💞
Paula Taxén
Kristina
Nu tycker jag att du har fått din beskärda del av sjukdomar. Jag beundrar dig för att du orkar vara så positiv och nöjd. Förnöjsamhet är också en gåva. God fortsättning till dig och din fina härliga familj :)
Svar:
Tack, snälla du 🙏🏻❤️Ja nu kan det få vara..bra.. tycker jag med✨
Varmt tack för dina vackra ord🙏🏻
De gick rakt in i hjärtat❤️
Önskar dig allt gott på denna jord❤️❤️❤️❤️
Kramis från oss 3 plus Fire vår hund💖
Varmt tack för dina vackra ord🙏🏻
De gick rakt in i hjärtat❤️
Önskar dig allt gott på denna jord❤️❤️❤️❤️
Kramis från oss 3 plus Fire vår hund💖
Paula Taxén
MH
Hej igen Paula. tack för dina fina värmande ord! Du såg inte Skavlan för någon vecka sen? det var intressant för där är en kvinna, läkare och forskare inom reumatiska sjukdomar, och de tror att det handlar om ett hormon i kroppen. Inom fem år tror forskarna att det kommer bättre bot, jag har de bilogiska läkemedlen och tar sprutor varje vecka, men de är ju inte roliga för magen, hjälper mot det ena och stjälper mot annat, ja du om nån vet ju vad mediciner innebär.
I går fick vi snö igen, dock är det väldigt vackert med solsken.
Sänder dig och din familj lite solsken och hoppas du blir bättre från den otäcka borrelian. Hörde att en granne vi har fick också borrelia, men hur långt efter det fästingen satt sig kan man bli så sjuk tro?
Kram och fin helg/MH
Svar:
Hejsan ❤️Tack själv!Nej, jag såg inte Skavlan men gläds verkligen om det kommer nya mediciner, som kan hjälpa alla dem, inklusive dig med svåra smärtor och svårigheter.Här kommer också snö..i mängder. Så nu tar våren åter en paus, men hoppas att denna sväng med snö och kyla nu är den sista.Om man får symptom direkt och ett "Borrelia märke" ,ett rött märke eller en ring,så brukar det handla om "vanlig "Borrelia.Kommer symptomen efter någon månad och att man då finner en stor Borrelia ring någonstans på kroppen och smärtor kanske från lederna,huvudvärk,yrsel med mera kan det röra sig om Borreliaartrit eller Neuroborrelios. Men det här kan variera. Man kan få symptom efter lång tid..flera år!!! Tack för din kommentar och hoppas du får en jättefin vecka ❤️
Paula Taxén
Så sant......
Det är i det "lilla" lyckan finns.
Omtanken är den bästa av alla tankrar...
Ha' en fortsatt fin helg
Kramar från Susanne😻