Glädje❤️👨‍👩‍👧

Hej på er 🙋‍♀️
 
Ännu värmer solen och vi njuter av en blommande vacker augusti där zinniorna nog får ta hem priset i blommornas skönhetstävling. Ser ni vilka otroligt vackra färger💐
Gula rudbeckior och underbart doftande höstflox har också fått en plats uppför grusgången och samsas nu om plats med rosenspireor och lila stäppsalvior. 
Det är en otroligt vacker tid då allt fortfarande är grönt.
Jordärtskockornas gula blommor svajar högt uppe i luften och jag faschineras av ringblommornas fantastiska färgkombinationer.
Det är så mysigt att kunna traska ut på morgonen och smaka av de goda hösthallonen och promenera runt i trädgården och se nya blommor titta fram.
Echinaseorna har också sin tid nu och aklejorna hann med en blomning till.
Det är mysigt att traska ut till växthuset och knapra i sig en solmogen tomat och annat gott😋
Eller följa auberginernas utveckling.
I år får vi också både gul och grön squash och de smakar lika gott båda sorterna.
Mysigt är det också med något som heter frukostshopping,som anordnades av H&M och Lindex.
Det har vi aldrig gjort tidigare,så det var något nytt. Förutom bra rabatter, så blev man bjuden på god frukost också😋 Det var väldigt trevligt✨ 
Vi hittade bland annat lite varmare tröjor, som blir sköna att sätta på sig nu när hösten kommer.
 
Hösten nalkas som sagt och aroniabären mognar.
Av de kan man göra sylt, men den tycker vi smakar lite strävt. Det finns säkert många recept, liksom tycke och smak och därför kan man prova sig fram.
Vindruvor är däremot väldigt gott och tillsammans med bland annat mynta och citronmeliss blir det god saft😋
 
Vi har även varit till svärfars grav och gjort höstfint där.
Både Torbjörns farmor och farfar ligger begravda där också.
 
Tänker ofta på livet och hur oförutsägbart det är.
De som lever och de som levat.
Livet som varit och livet såsom det är.
 
Det händer så mycket inte bara i vår egen familj, utan även i vår närhet.
Önskar att allt kommer att bli bra🙏🏻❤️
 
I år är det 15 år sedan min mamma gick bort i cancer.
Hon hann aldrig fylla 57 år.
På minnesdagen ska vi ha en liten minnesstund och lägga ett hjärta fyllt av rosor, på graven
❤️🌿🌹🌹🌹🌿❤️
 
Jag minns fortfarande hur jag gick förbi den staty som står utanför onkologen på Akademiska Sjukhuset,varje gång jag hälsade på min mamma 2003 
Även då Torbjörns pappa låg på onkologen 2013 passerade vi den stora statyn och återigen 2014 då Caroline fick cancer.
 
 
 
Utanför och kring Akademiska Sjukhuset finns det nämligen lite olika statyer.
Många passerar kanske dessa obemärkt, men jag och Fire stod länge kvar och studerade en annan staty, medan Caroline var på magnetröntgen häromveckan.
 
Hunden som ser sin egen spegelbild.
 
Vad säger den?
Vad betyder den?
Säger den något för dig?
 
Det är en enorm glädje att få berätta att den senaste magnetröntgen Caroline gjorde, var oförändrad sedan op.
🙏🏻❤️✨❤️🙏🏻❤️🙏🏻✨❤️🙏🏻❤️✨🙏🏻
 

Ja🙏🏻aa🙏🏻aa🙏🏻aaa🙏🏻aaaa🙏🏻aa!!!!!!!!!

Vilket innebär att den rest som blev kvar vid den senaste operationen och de cancerceller som finns där, inte visat sig på spridning eller blivit större. I och med detta, kan man anta att dessa cancerceller, inte ändrat karaktär till en aggressivare form.

När det gäller cancer kan man dock aldrig vara säker på hur cancerceller sprider eller gömmer sig.

Det är ändå en otrolig glädje att få detta besked, trots att vi är medvetna om att det finns en rest som man inte lyckades operera bort.

Och trots de svårigheter och svåra smärtor Caroline har, så öppnas nu möjligheter för att hon kanske kan och orkar fortsätta bland annat sin masterutbildning, som hon så gärna vill få återuppta.

I december görs en ny magnetröntgen igen.

Nu väntar Caroline på att få träffa de neurofysioterapeuter som förhoppningsvis kan hjälpa Caroline att hantera och lära sig hantera bland annat de kognitiva svårigheter hon har.

Man skulle önska att de svåra smärtor Caroline har bland annat i huvudet också kunde trollas bort på något sätt eller åtminstone lindras, men än har vi inte erbjudits något som som skulle kunna lindra.

Medeciner är inget alternativ då de skulle behöva ges i så stora och starka doser att Carolines liv och livskvalité i övrigt skulle bli än mer lidande.

Nu tar vi åter nya tag.

Vi reser oss och reser oss igen👊🏻💪🏻

Caroline är en äkta fighter och vi gläds åt det lilla, tillsammans med läkaren som också var glad.

En dag i taget går vi mot ännu en jul🙏🏻🙏🏻🙏🏻🙏🏻
 
 
 Kram från vår lilla familj👨‍👩‍👧❤️
 
 
Susanne 😻

Hej Paula 🌹
Vilket färgsprakande blomhav. 😊
För mig så säger hundstatyn,” en kompis, en som ser ut som jag”

Kram från Susanne 😻

Svar: Tack💐Ok, vad intressant.Konst är kul,då det finns så många olika sätt att se på det.Själv tänker jag att hunden ser sig själv, sin avbild.Tänker vidare.Tänk så många som ser sig själv i spegeln och inte är nöjda med sig själva.De som önskar att de såg ut och var mer lik någon annan.Men att se sig själv i spegel och tyda det, behöver inte alls betyda hur någon annan ser på en.Precis som det finns de som har en god självbild,finns det de, som har en sämre.Att säga något fint och uppmuntrande till någon,kan stärka självbilden.Jag tycker om människor som är snälla,ärliga och respektfulla.Det betyder inte att man inte får ha en åsikt.Det betyder heller inte att man behöver tycka likadant.Vi människor är olika med både brister och förmågor,och vi kan hjälpas åt att lyfta varandra.Vi kan också stå upp för det vi tycker och tror på och markera när vi anser att något brister eller är fel.Att se sig själv i spegeln kan därför vara nyttigt.Att se sina egna förmågor och brister.Det är en rättighet att få vara sig själv, men ibland kan det kanske finns anledning att omvärdera det man gör/tycker eller tidigare gjort/tyckt.Man kan alltid göra det man gör bättre och det gäller alla.Kram från lilla mig❤️
Paula Taxén