Hej på er ღღღ
Livet tuffar på,likt tåget.
Stannar till ibland och fortsätter.
Ibland går det fortare och inbland långsammare.
Ja, så känns det och då vi snart passerat även september,
kan vi stoppa ner hösten, i minnenas arkiv.
Livet tuffar på,likt tåget.
Stannar till ibland och fortsätter.
Ibland går det fortare och inbland långsammare.
Ja, så känns det och då vi snart passerat även september,
kan vi stoppa ner hösten, i minnenas arkiv.
Den vackra färgglada buddlejan skänker nu glädje .
Vi går mot vintertid och om ca en månad ställer vi snällt tillbaka klockan en timme och förundras av all mörker som plötsligt bjuds oss, istället för långa härliga ljusa dagar.
Nej, nu börjar istället den där lite tråkiga, kallare perioden då alla löv faller och träden ser lite sådär sorgsna ut.
Som så många andra älskar jag värme, så jag hoppas att hösten kan hålla i sig ett bra tag till,
men tyckte faktiskt att jag såg lite småfrost på gräsmattan en morgon.Brrrr
Vi går mot vintertid och om ca en månad ställer vi snällt tillbaka klockan en timme och förundras av all mörker som plötsligt bjuds oss, istället för långa härliga ljusa dagar.
Nej, nu börjar istället den där lite tråkiga, kallare perioden då alla löv faller och träden ser lite sådär sorgsna ut.
Som så många andra älskar jag värme, så jag hoppas att hösten kan hålla i sig ett bra tag till,
men tyckte faktiskt att jag såg lite småfrost på gräsmattan en morgon.Brrrr
Det känns lite tråkigt då många blommor väntat så länge på att få slå ut. Bland annat syrenhortensian
och alla dahlior i sina underbara färger.
Rudbeckian är tålig och det gläder mig
liksom penséerna som blommar igen.
Och så har vi då astrarna som ju självklart skänker glädje även de,
men det är ju bara det att de tycker om att sprida sig som ogräs
och när det regnar gillar de att lägga sig platt ner mot marken om de inte får stöd.
Så hade de inte funnits både här och där och växt hejvilt, ja då hade vi nog gillat dem mer.
Något som är lite kul och jag tycker ni ska prova är att beställa detta ---->
Javisst! Ett svamphus från odla.nu
Vi fick denna som en present från vår söta Caroline ヅ
Supercoolt ju!!
Det ska bli jättspännande att se hur svamparna växer och tar sig ut genom de små
fönstren på huset.
Ja och medan vidjehortensian kämpar på mot regnet därute
tillsammans med roseniberisen
och blomstertobaken
Smaskade vi i oss god tacos.
Caroline har gjort den goda avocado -röran med vitlök och kryddor.
Riktigt god ღ
Till efterrätt blev det en gammal hederlig äppelkaka Mums mums
Thihiiiiiii
Det finns mycket glädjeämnen trots att det har varit och är en tuff tid av oro för vår familj.
Tårar blandas med skratt och vi tar oss framåt, en dag och en stund i taget.
Caroline har varit sämre och huvudvärken är svår.
Morfintabletterna hjälper lite bättre än andra.
Trots svåra smärtor, undersökningar, blodprov och allt som hör hjärncancer till, kämpar Caroline på.
Hon fortsätter sina studier och har redan haft en liten tenta.
Men det är riktigt tufft. Huvudvärken ställer till det och därför gjordes en ny magnetröntgen akut igår.
Idag görs även en magnetröntgen på ryggen som även den smärtar väldigt.
Mellan smärtorna försöker vi göra roliga saker.Åka iväg och äta en bit mat eller något annat.
Tror ingen kan se hur svåra smärtor Caroline har.
Tror ingen heller kan se, hur många tårar som fallit från våra ögon.
Men det gäller att hitta den där kraften att orka ta sig upp igen.
Om och om igen.
Därför uppfanns nog tårarna.
Vi gråter både i tysthet och tillsammans.
Det finns mycket glädjeämnen trots att det har varit och är en tuff tid av oro för vår familj.
Tårar blandas med skratt och vi tar oss framåt, en dag och en stund i taget.
Caroline har varit sämre och huvudvärken är svår.
Morfintabletterna hjälper lite bättre än andra.
Trots svåra smärtor, undersökningar, blodprov och allt som hör hjärncancer till, kämpar Caroline på.
Hon fortsätter sina studier och har redan haft en liten tenta.
Men det är riktigt tufft. Huvudvärken ställer till det och därför gjordes en ny magnetröntgen akut igår.
Idag görs även en magnetröntgen på ryggen som även den smärtar väldigt.
Mellan smärtorna försöker vi göra roliga saker.Åka iväg och äta en bit mat eller något annat.
Tror ingen kan se hur svåra smärtor Caroline har.
Tror ingen heller kan se, hur många tårar som fallit från våra ögon.
Men det gäller att hitta den där kraften att orka ta sig upp igen.
Om och om igen.
Därför uppfanns nog tårarna.
Vi gråter både i tysthet och tillsammans.
Det är fint tycker Caroline.
Man ska och behöver inte gömma sina känslor.
Tårarna rinner av sig själv.
De går inte att hindra eller hejda.
Sen skrattar vi.
Och sådär håller det på.
Livet med hjärncancer.
Ibland står jag i badrummet.
Öppnar det lilla fönstret.
Tårarna rinner av sig själv.
De går inte att hindra eller hejda.
Sen skrattar vi.
Och sådär håller det på.
Livet med hjärncancer.
Ibland står jag i badrummet.
Öppnar det lilla fönstret.
Gråter hejdlöst och tittar på ingenting.
Allt vackert därute syns inte just då.
Den kalla luften ger precis rätt mängd luft och syre, för att man ska orka lite till.
Orka kämpa på mot cancerhelvetet.
Allt vackert därute syns inte just då.
Den kalla luften ger precis rätt mängd luft och syre, för att man ska orka lite till.
Orka kämpa på mot cancerhelvetet.
Därefter stänger jag fönstret och drar iväg.
Orken är tillbaka, benen bär och oron är borta för en stund.
Men den finns där.
Det är så det är.
Att leva med detta.
Men, från någonstans kommer nya krafter. Hela tiden.
Livet finns där.
Trots smärtor och lidande.
Det går att överlista och jag ger inte upp.
Aldrig!
Herregud, det är ju vår dotter.
Då orkar man. Då ger man inte upp.
Bubbar därför tillsammans med Torbjörn upp med ännu mer kuddar
så att Caroline ska kunna se på TV:n
och funderar om det kan finnas någon bättre fåtölj för henne.
Det är klart att det finns.
Soffan är skön, men inte för henne.
Häromdagen var vi och inhandlade lite nya höstkläder.
Vi hittade en härlig halsduk och mössa och jacka till Caroline från MQ
Hon fryser lätt så det fick bli en riktigt varm och skön jacka.Orken är tillbaka, benen bär och oron är borta för en stund.
Men den finns där.
Det är så det är.
Att leva med detta.
Men, från någonstans kommer nya krafter. Hela tiden.
Livet finns där.
Trots smärtor och lidande.
Det går att överlista och jag ger inte upp.
Aldrig!
Herregud, det är ju vår dotter.
Då orkar man. Då ger man inte upp.
Bubbar därför tillsammans med Torbjörn upp med ännu mer kuddar
så att Caroline ska kunna se på TV:n
och funderar om det kan finnas någon bättre fåtölj för henne.
Det är klart att det finns.
Soffan är skön, men inte för henne.
Häromdagen var vi och inhandlade lite nya höstkläder.
Vi hittade en härlig halsduk och mössa och jacka till Caroline från MQ
Chockad över prislappen, betalar vi och skiter i vad det kostar.
Det blir gärna så.
Kosta vad det vill, men Caroline ska ha det som hon vill ha ♡
Det är väl det minsta vi kan göra för henne.
Vi har bara vår Caroline.
Ett enda barn.
Innan sjukhusbesöket äter vi på IKEA
De har god mat tycker jag.
Grönpepparsåsen var jättegod och jag bad därför de hälla på ordentligt :))
Caroline valde lax, den var också jättegod.
Magnetröntgen-tiden var på kvällen och väl där träffade vi en jättetrevlig pappa och hans 15- åriga söta dotter ღ ღ ღ
Väntan denna gång, blev inte som den brukar, lång, utan den gav mig och min lilla familj jättemycket.
Och det var ömsesidigt.
Caroline valde lax, den var också jättegod.
Magnetröntgen-tiden var på kvällen och väl där träffade vi en jättetrevlig pappa och hans 15- åriga söta dotter ღ ღ ღ
Väntan denna gång, blev inte som den brukar, lång, utan den gav mig och min lilla familj jättemycket.
Och det var ömsesidigt.
Att träffa denna pappa och den unga dottern, vilken också hade hjärncancer, ja, det var så fint.
Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord.
Ge varandra tips och råd.Att känna att någon verkligen förstår hur man har det.
Att mötas, ge och få , ja det var verkligen så fint.
Tack snälla fina Ni ღ ღ ღ
Önskar Er allt vackert och underbart på denna jord ღ ღ ღ
Sent stapplade vi ut genom sjukhusets dörrar och ute regnade det.
Efter att ha handlat lite mat var vi lite hungriga och eftersom det mesta var stängt
Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord.
Ge varandra tips och råd.Att känna att någon verkligen förstår hur man har det.
Att mötas, ge och få , ja det var verkligen så fint.
Tack snälla fina Ni ღ ღ ღ
Önskar Er allt vackert och underbart på denna jord ღ ღ ღ
Sent stapplade vi ut genom sjukhusets dörrar och ute regnade det.
Efter att ha handlat lite mat var vi lite hungriga och eftersom det mesta var stängt
så knaprade Caroline i sig grillade kycklingklubbor
och jag vräkte i mig en baguette fylld med skagenröra och ja allt möjligt från ICA MAXI i Uppsala
Ja och där satt vi och såg regnet smattra innan vi for hem.
En dag av alla dagar.
Och andra dagar kan det se ut såhär.Trots att vägen dit kan ha fyllts av både tårar och svår smärta, så har fånga stunden fått en helt ny innebörd .Fredagsmyspyset framför TV:n betyder mycket.
Vi försöker hitta på roliga saker. Alltid med stor respekt för hur Caroline mår.
Vissa dagar mår hon mycket bättre och som tillexempel imorgon ska hon eventuellt ta tåget för att träffa sina vänner.Hon ser så mycket fram emot det, så jag hoppas att hon orkar med det.
vänner är viktiga. De där underbara, som finns där. Och trots att Caroline är väldigt stark och man ser inte på henne hur ont hon har, så förstår vännerna. Vännerna som vill och orkar stötta. Både när det går bra och mindre bra ღ ღ ღ Dom som finns där både i glädje och sorg.
För om det var något vi var överens om, med pappan och dottern där på magnetröntgen så var det just det som jag skrev om på FB.
Ni kan få läsa det här:
"Från oss alla ett varmt tack för alla vackra ord. Caroline kämpar på och öppnar då och då sina studieböcker och försöker ta sig an de trots huvudvärken.Gulligt av er att sända så fina meddelanden. Carolines ansikte lyser upp varje gång. Någon vill träffas, någon vill höras.☎ När livet rullar på, ja då blir det ofta så att man kanske inte hörs, lika ofta.Gilla knapparna avtar, var och en har sitt. Självklart.Livet rullar på, så även för oss.Men, så kommer då skräcken tillbaka.Cancer, detta hemska ord, som får människor att stanna upp.Läsa en gång till.Inte veta om de ska trycka på gilla knappen då ogilla knappen ännu inte finns eller om de ska våga skriva något.Skräcken och rädslan att själv drabbas.Att ens anhörig ska drabbas.Att ens eget barn ska drabbas.När livet stannar upp, ja då blir man påmind hur mycket människor betyder.Hur mycket små ord kan betyda.Ordet stöd får en helt annan innebörd.Att bara finnas till.Många har hört och vet säkert att då cancern slår ner som en bomb då försvinner samtidigt större delen av ens bekantskap ut i det tomma intet.Varför det är så, har jag ingen aning om Däremot kommer nya människor med stort hjärta in och ger mer kärlek än man hade kunnat tro ♥Tack för all omtanke allihop♥ Caroline behöver verkligen sina vänner och alla er och allt stöd som finns.Visst hon är en otrolig fighter,stark som ett lejon men även ett lejon behöver ha många i sin flock.Ensam är stark , men tillsammans blir man starkare. Vi väntar in morgondagens magnetröntgen av hjärnan likaså onsdagens magnetröntgen av ryggen.Du som läser detta, be en liten bön i morgon och på onsdag♥ Kram från Carolines mamma,pappa och Caroline💕🌿💕
Ja så skrev jag.
Och just nu är Caroline på magnetröntgen av ryggen.
Tänker mycket på det där som den trevlige pappan berättade om.
De hade via Barncancerfonden fått vara med om massor av roliga saker.
Hela familjen och även morföräldrar.
De hade fått uppleva så mycket kul, trots allt tråkigt som en cancersjuk och dessa familj måste gå igenom och det tyckte jag lät väldigt trevligt.
De hade via Barncancerfonden fått vara med om massor av roliga saker.
Hela familjen och även morföräldrar.
De hade fått uppleva så mycket kul, trots allt tråkigt som en cancersjuk och dessa familj måste gå igenom och det tyckte jag lät väldigt trevligt.
Man behöver komma bort.
Få ny ork.
Tillsammans.
Hittils har jag och Torbjörn gjort allt som vi kunnat.
Vi visste inte ens att det fanns möjlighet att få hjälp.
Vet ni, jag drömmer om en dag då någon bara sådär sagolikt träder in
och överraskar och erbjuder oss något kul.
Det skulle vara en dröm.
Ni vet sådant som man bara läser om och man aldrig tror ska hända.
Vad är det som de brukar heta?
Plöstligt händer det!
Hur som helst önskar jag er alla en jättefin fortsatt vecka.
Tack för alla fina kommentarer ღ ღ ღ
Kramar från mig och min lilla familj 💕🌿💕