Oj, vilket vackert väder det är! Eller hur. ✿◠‿◠) Några få plusgrader, men solen har tittat fram idag och det är underbart härligt. Man riktigt känner hur djurlivet och växtligheten vaknar till liv och äntligen går vi mot våren.
Och strålarna träffade precis Fires lilla söta nos och tassar
Vackert eller hur.
Och tårtan ja, den var ju hur himla god som helst 👍
Sen var det , det där si och så..också.
Det tråkiga.
Och vad kan det vara då?
Jo, jag har fått Borreliaartrit!
Mitt i vintern?
Japp!!!
Caroline upptäckte ett stort rött märke, bak i ryggen, vid svanken som jag hade och gick med i ca 2 veckor innan jag gick till doktorn. Jag förstod inte att det kunde vara ett Borreliamärke. Hur länge jag haft det, vet jag inte. Men ju längre desto sämre prognos, fick jag veta.
Men när knäna började värka och jag inte kunde sova på grund av det och då värken vandrade i flera leder, ja, då gick jag till doktorn.
Och väl där fick jag veta att jag måste äta tetracykliner, 2 tabl åt gången på 100mg.varje dag i 10 dagar och förhoppningsvis biter de. Annars måste man kanske fortsätta behandla.
Nu är det också en bra tid att kika runt vad som hänt därute under vintern. En rundvandring ute i trädgården är därför alltid kul. Har det tittat fram några vårblommor? Inte hos oss ännu, men mot slutet av denna månad kan tulpanerna börja kika fram och då är det viktigt att man strör på blodmjöl runt de, för annars mumsar rådjuren i sig dem. Man kan också prova att strö kaffesump i rabatterna. Var noga med att inte ta bort löv och annat, som ju skyddar bladen och de kommande blomknopparna mot frost.
I förra inlägget skrev jag också om fågelholkar och nu har Torbjörn byggt fler.
De nya holkarna sätter vi upp imorgon. Det är plåttak på några av de, som ni ser på bild och så har han satt fast taket med skruvar, så att det ska gå lätt att lossa, då man rengör holken inför nästa säsong. Det sägs förresten att fåglar inte gärna flyttar in i nya holkar, men det har de gjort hemma hos oss ♪ ♫ ♩ ♬
vilket är jättekul. Ju fler fåglar, desto mer fågelsång.
I förra inlägget skrev jag också om fågelholkar och nu har Torbjörn byggt fler.
De nya holkarna sätter vi upp imorgon. Det är plåttak på några av de, som ni ser på bild och så har han satt fast taket med skruvar, så att det ska gå lätt att lossa, då man rengör holken inför nästa säsong. Det sägs förresten att fåglar inte gärna flyttar in i nya holkar, men det har de gjort hemma hos oss ♪ ♫ ♩ ♬
vilket är jättekul. Ju fler fåglar, desto mer fågelsång.
Den här veckan har annars varit lite si och så. Vi börjar med det roliga och det var ju att vi firade
"Alla hjärtans dag" och då köpte Torbjörn hem blommor ❤💐❤💐❤ och tårta och det tycker jag
är väldigt sött och gulligt ❤◠‿◠)
"Alla hjärtans dag" och då köpte Torbjörn hem blommor ❤💐❤💐❤ och tårta och det tycker jag
är väldigt sött och gulligt ❤◠‿◠)
Och tårtan ja, den var ju hur himla god som helst 👍
Sen var det , det där si och så..också.
Det tråkiga.
Och vad kan det vara då?
Jo, jag har fått Borreliaartrit!
Mitt i vintern?
Japp!!!
Caroline upptäckte ett stort rött märke, bak i ryggen, vid svanken som jag hade och gick med i ca 2 veckor innan jag gick till doktorn. Jag förstod inte att det kunde vara ett Borreliamärke. Hur länge jag haft det, vet jag inte. Men ju längre desto sämre prognos, fick jag veta.
Men när knäna började värka och jag inte kunde sova på grund av det och då värken vandrade i flera leder, ja, då gick jag till doktorn.
Och väl där fick jag veta att jag måste äta tetracykliner, 2 tabl åt gången på 100mg.varje dag i 10 dagar och förhoppningsvis biter de. Annars måste man kanske fortsätta behandla.
Borreliabakterier finns av flera olika slag och det har tyvärr kommit nya sorter
Läppen fick flera smärtsamma blåsor, både inuti och utanpå, säkert pga. att mitt immunförsvar kämpar hejvilt mot de där äckliga bakterierna från fästingen. Jag har lågt antal vita blodkroppar, så nu får de som jag har jobba järnet¸.☆
Ja, jag blev nämligen biten av 3 st fästingar, som satt fast förra året. Den sista i september.
Men jag fick mig veterligen inget märke av de, då. Vi klappade t.o.m.händerna och var glada, då vi trodde jag klarat mig.Torbjörn fick neuroborrelios för några år sedan och det vill man ju inte ha. Men jag klarade mig inte alls :( utan fick Borreliaartrit.
Ja, jag blev nämligen biten av 3 st fästingar, som satt fast förra året. Den sista i september.
Men jag fick mig veterligen inget märke av de, då. Vi klappade t.o.m.händerna och var glada, då vi trodde jag klarat mig.Torbjörn fick neuroborrelios för några år sedan och det vill man ju inte ha. Men jag klarade mig inte alls :( utan fick Borreliaartrit.
Att få borreliaartrit gör ONT! Och man blir väldigt TRÖTT.
Mina knän har svullnat upp och det ser ut som att jag har 2 knäskålar. ( Ursäkta mina torra ben. Hade inte hunnit smörja in de) Nåja, men smärtorna är HELT bedrövliga och man kan nätt och jämt gå. Värken sprider sig till nästan alla leder .. så armbågar, axeln, fotleder, höft, ryggen ja, det gör ONT i princip överallt, men värst just nu knäna som värker så in i bubblan.
Jag svettas av och till och däremellan fryser jag och har en lätt feber. Jag har inte så ont i huvudet, men däremot har jag mått illa. Förmodligen av tetracyklinet, men som ändå gått väldigt bra. Jag är annars allergisk mot ett flertal penicllin och antibiotika.
Fästingen har smittan i sin mage och när den biter, så sprutar den in giftet och bakterierna in i blodet.
Bakterierna är så kallade spiroketer.
Jag sänder gärna över lite Borreliaartrit om någon vill ha!
Den kan gärna få min stomipåse också..
Att en sjukdom påverkar alla andra sjukdomar och åkommor man redan har, vem bryr sig om det?
Att det tex. bildas sår runt huden när magen blir paj av den lösa avföringen som kommer utav att tetracykliet inte bara tar död på bakterierna, utan också de bra bakterierna, det visste jag.
Men,vem annan mer än jag själv lider mest av det?
Byte av stomipåsar sker därför ännu oftare än vad de redan gör, med resultat att huden går sönder.
Att vardagen måste rulla på trots smärtor och trötthet, vem är där, mer än de allra närmaste, att hjälpa en?
Så, så är livet.
Javisst.
Och att lära sig klara av att leva med allt som drabbar en, är en konst,
som var och en får lära sig när de själva drabbas.Först då förstår man.
Får man tycka synd om sig själv?
Trots att man är starkare än man egentligen vill och behöver vara?
För att man föddes så.
En evig optimist.
Jag har väldigt, väldigt ont nu och inväntar bara att det vänder.
Mycket tankar, en lördagkväll..i slutet av februari.
Tror att många av er kan känna igen er, i det jag skriver.
Men, nog om det nu..
Trots smärtorna och illamåendet, firade vi vår dotters födelsedag.
Mina knän har svullnat upp och det ser ut som att jag har 2 knäskålar. ( Ursäkta mina torra ben. Hade inte hunnit smörja in de) Nåja, men smärtorna är HELT bedrövliga och man kan nätt och jämt gå. Värken sprider sig till nästan alla leder .. så armbågar, axeln, fotleder, höft, ryggen ja, det gör ONT i princip överallt, men värst just nu knäna som värker så in i bubblan.
Jag svettas av och till och däremellan fryser jag och har en lätt feber. Jag har inte så ont i huvudet, men däremot har jag mått illa. Förmodligen av tetracyklinet, men som ändå gått väldigt bra. Jag är annars allergisk mot ett flertal penicllin och antibiotika.
Fästingen har smittan i sin mage och när den biter, så sprutar den in giftet och bakterierna in i blodet.
Bakterierna är så kallade spiroketer.
Och såhär ser de ut !
Känns hemskt att jag har dessa i min kropp, men hoppas nu att de får sig en omgång och far åt fanders.
Ja, så, det har jag råkat ut för, men känner mig duktig som klarar av det här också..
Någon sa att man inte får mer än man orkar bära och jodå, det är nog sant, men mitt bagage har fått vara rätt tungt lastat i så fall, med tanke på alla de sjukdomar jag genomlidit. Men jag har gjort det!Och jag har överlevt och jag är väldigt stolt över mig själv att jag inte knäckts under tiden.
Mitt glada och humoristiska sätt har nog räddat mig.
Jag brukar tänka på det lite då och då.
Särskilt då jag möter någon som är sjuk i någon lite mindre blessyr eller åkomma och gör väldigt, väldigt stor sak av det hela. Alla har rätt att klaga över både stort och smått...
MEN, sen finns det de som gör det, på ett knepigt sätt.
Ni har säkert själva träffat många sådana.
Många går till sig själva och jämför gärna också ditt och datt och kan även passa på att förminska andras åkommmor, när de ändå är i farten.
För min del, som genomlidit snart allt från elakartat, till svåra olyckor, brutna ben, trafikolyckor, svåra sjukdomar och operationer, hur tror ni jag tänker när jag träffar sådana människor?
Ja, vad tror ni?
Förminskar jag deras åkommor.
Slår dövörat till?
Nej, inte alls.
Jag lyssnar lika tåmodigt och försöker verkligen förstå.
Eller för den delen hur tror ni Caroline tänker?
Jo, ni förstår vi tänker såhär.
Gud, hoppas inte någon råkar ut för det vi råkat ut för.
Och gör den det, hoppas den människan blir frisk fort.
Vi har medlidande,omtanke, bryr oss och försöker göra något.
Jag tänker mig att många skulle behöva gå till sig själva och ställa sig frågorna:
1) HUR SKULLE JAG MÅ OM JAG RÅKAT UT FÖR ALLT DETTA?
och
2) HUR SKULLE JAG SJÄLV HANTERA DET HELA?
Därifrån ska var och en börja.
Därefter kan man börja fundera över andra.
Känns hemskt att jag har dessa i min kropp, men hoppas nu att de får sig en omgång och far åt fanders.
Ja, så, det har jag råkat ut för, men känner mig duktig som klarar av det här också..
Mitt glada och humoristiska sätt har nog räddat mig.
Jag brukar tänka på det lite då och då.
Särskilt då jag möter någon som är sjuk i någon lite mindre blessyr eller åkomma och gör väldigt, väldigt stor sak av det hela. Alla har rätt att klaga över både stort och smått...
MEN, sen finns det de som gör det, på ett knepigt sätt.
Ni har säkert själva träffat många sådana.
Många går till sig själva och jämför gärna också ditt och datt och kan även passa på att förminska andras åkommmor, när de ändå är i farten.
För min del, som genomlidit snart allt från elakartat, till svåra olyckor, brutna ben, trafikolyckor, svåra sjukdomar och operationer, hur tror ni jag tänker när jag träffar sådana människor?
Ja, vad tror ni?
Förminskar jag deras åkommor.
Slår dövörat till?
Nej, inte alls.
Jag lyssnar lika tåmodigt och försöker verkligen förstå.
Eller för den delen hur tror ni Caroline tänker?
Jo, ni förstår vi tänker såhär.
Gud, hoppas inte någon råkar ut för det vi råkat ut för.
Och gör den det, hoppas den människan blir frisk fort.
Vi har medlidande,omtanke, bryr oss och försöker göra något.
Jag tänker mig att många skulle behöva gå till sig själva och ställa sig frågorna:
1) HUR SKULLE JAG MÅ OM JAG RÅKAT UT FÖR ALLT DETTA?
och
2) HUR SKULLE JAG SJÄLV HANTERA DET HELA?
Därifrån ska var och en börja.
Därefter kan man börja fundera över andra.
Jag sänder gärna över lite Borreliaartrit om någon vill ha!
Den kan gärna få min stomipåse också..
Att en sjukdom påverkar alla andra sjukdomar och åkommor man redan har, vem bryr sig om det?
Att det tex. bildas sår runt huden när magen blir paj av den lösa avföringen som kommer utav att tetracykliet inte bara tar död på bakterierna, utan också de bra bakterierna, det visste jag.
Men,vem annan mer än jag själv lider mest av det?
Byte av stomipåsar sker därför ännu oftare än vad de redan gör, med resultat att huden går sönder.
Att vardagen måste rulla på trots smärtor och trötthet, vem är där, mer än de allra närmaste, att hjälpa en?
Så, så är livet.
Javisst.
Och att lära sig klara av att leva med allt som drabbar en, är en konst,
som var och en får lära sig när de själva drabbas.Först då förstår man.
Får man tycka synd om sig själv?
Trots att man är starkare än man egentligen vill och behöver vara?
För att man föddes så.
En evig optimist.
Mycket tankar, en lördagkväll..i slutet av februari.
Tror att många av er kan känna igen er, i det jag skriver.
Men, nog om det nu..
Trots smärtorna och illamåendet, firade vi vår dotters födelsedag.
Älskade Caroline som fyllde 23 år.
Vackra underbara dotter K❤️R❤️A❤️M❤️
1994, det var det år hon föddes, vår dotter Caroline och vi har faktiskt en ljusstake med just det årtalet och vad passade väl inte bättre än att tända det.
❤️ Ni förstår denna dag, var inte bara en glädjens dag, utan även en hoppets dag 
✨Ett hopp om att mirakel kan ske och en evig tro på att det gör det
🙏🏻Att vi får glädjen att fira vår dotters 23 års dag
❤️Tänk,förstår ni vilken LYCKA❤️❤️❤️Minnen från operationer,diagnoser,cellgifter, strålning,magnetröntgen,tårar och skratt,masken över ansiktet, peruken,långa korridorer,väntan,blodprover,svar, oroande blickar som möts,frågor med mera med mera om och om igen.Allt det sitter etsat på näthinnan, i minnet. Liksom massor av glädjeämnen.Omtanken, värmen, medmänskligheten från er allihop, familj, släkt och vänner , bekanta och helt nya fantastiska bekantskaper har varit helt utöver det vanliga❤️❤️❤️och Carolines livsvilja styrka och kämparanda 
💪🏻
👊🏻Men här är vi nu ✨20170216✨ Vem kunde tro det, den där dagen och natten på akuten 2014? Då det värsta, absolut värsta besked ett par föräldrar kan få
😢Ett 20 årigt ungt barn kan få.Hjärncancer.
Det ordet är så skrämmande, så bara den som står mitt emot onkologläkaren och får höra detta, kan förstå vad det betyder. Men trots det, har vi lyckats lära oss göra liv i livet.TILLSAMMANS
👨👩👧Vi har tvingats att lära oss leva med en objuden gäst i huset. Men vi har lyckats 👊🏻Varje dag har vi nitat cancer eländet och vägrat ge den fritt spelrum.Vi har njutit av varenda sekund då den inte lyckats förpesta tillvaron. Samlat våra krafter och sett framåt. Mot nya mål. Varje dag, kom ihåg det, varje dag är en stor gåva och vi tackar Gud🙏🏻att vi får vandra den tillsammans
✨Ett hopp om att mirakel kan ske och en evig tro på att det gör det🙏🏻Att vi får glädjen att fira vår dotters 23 års dag❤️Tänk,förstår ni vilken LYCKA❤️❤️❤️Minnen från operationer,diagnoser,cellgifter, strålning,magnetröntgen,tårar och skratt,masken över ansiktet, peruken,långa korridorer,väntan,blodprover,svar, oroande blickar som möts,frågor med mera med mera om och om igen.Allt det sitter etsat på näthinnan, i minnet. Liksom massor av glädjeämnen.Omtanken, värmen, medmänskligheten från er allihop, familj, släkt och vänner , bekanta och helt nya fantastiska bekantskaper har varit helt utöver det vanliga❤️❤️❤️och Carolines livsvilja styrka och kämparanda 💪🏻👊🏻Men här är vi nu ✨20170216✨ Vem kunde tro det, den där dagen och natten på akuten 2014? Då det värsta, absolut värsta besked ett par föräldrar kan få😢Ett 20 årigt ungt barn kan få.Hjärncancer. Det ordet är så skrämmande, så bara den som står mitt emot onkologläkaren och får höra detta, kan förstå vad det betyder. Men trots det, har vi lyckats lära oss göra liv i livet.TILLSAMMANS
👨👩👧Vi har tvingats att lära oss leva med en objuden gäst i huset. Men vi har lyckats 👊🏻Varje dag har vi nitat cancer eländet och vägrat ge den fritt spelrum.Vi har njutit av varenda sekund då den inte lyckats förpesta tillvaron. Samlat våra krafter och sett framåt. Mot nya mål. Varje dag, kom ihåg det, varje dag är en stor gåva och vi tackar Gud🙏🏻att vi får vandra den tillsammansSå i all enkelhet kunde vi njuta av en kladdkaka med maräng på. Kladdkaka som är Carolines favoritkaka, eller kanske är det "Oreo cheesecake" Men gott var det i alla fall.
Och var och en av er som själv är sjuk, känner någon som är sjuk, har en anhörig, barn eller vuxen, som är sjuk, kan förstå den känsla, av att få fira födelsedagar TILLSAMMANS
Glädjen över det lilla.
Glöm inte bort den.
Och sist men inte minst har Torbjörn lagat god mat idag
Och var och en av er som själv är sjuk, känner någon som är sjuk, har en anhörig, barn eller vuxen, som är sjuk, kan förstå den känsla, av att få fira födelsedagar TILLSAMMANS
Glädjen över det lilla.
Glöm inte bort den.
Och sist men inte minst har Torbjörn lagat god mat idag
och bakat en otroligt smarrig kaka till kaffet som vi kan njuta av till Melodifestivalen
Och den börjar ju snart så bäst att ladda upp och därför säger jag hejs svejs till er
och önskar er alla en jättefin kväll ♫•*ღ •*✿ Kramis från oss ♡♡♡
Och den börjar ju snart så bäst att ladda upp och därför säger jag hejs svejs till er
och önskar er alla en jättefin kväll ♫•*ღ •*✿ Kramis från oss ♡♡♡