Ambulans och dåligt bemötande..IGEN!

Hejsan alla underbara  ♡ ♡ ♡
 
Ja, igår var det dags igen :(
 
Hur många otrevliga läkare och sjukhuspersonal finns det egentligen?
Och det märkliga är att alla vi mött, tycks jobba på neurologen i Uppsala.
Alla andra vi mött har varit jättegulliga.
 
Caroline fick åka in med ambulans igår, då hon höll på att ramla nerför trappan
här hemma på grund av yrsel , huvudvärk och svår smärta som tröck bakom ögonen.
Carolines läkare, professor Erik Blomquist,som är mycket erfaren och mycket duktig,
på onkologen,har sagt att om Caroline blir sämre ska hon omedelbart söka sig till akuten.
Likaså har läkaren som undersökt ögonen sagt samma sak,liksom den som opererat Caroline,
neurokirurgen Maria Zetterling.
Ja och så blev då Caroline mycket sämre.
Och hon gjorde som läkarna sagt och åkte till akuten.
 
Vad kunde det vara?
En blödning i huvudet?
Det är nämligen en av riskerna har läkarna berättat,
då man har gjort en såpass stor operation i Carolines huvud. 
 
Ja, hur som helst.
Den läkare vi träffade, var rent ut sagt otrevlig
och försökte projicera sina egna, helt felaktiga slutsatser, på Caroline och även mig!
Jag sa åt honom att han måste sluta kränka Caroline och bad honom slutligen gå ut
ur rummet, vilket han inte gjorde, utan sa då pötsligt att det han sagt kunde strykas,
då han missuppfattat situationen??
Vad han sa, nej  det tänker jag inte skriva här,
då jag kontaktat IVO och de tyckte att läkarens beteende var
så pass allvarligt att vi kommer att göra en anmälan.
Jag tog på IVO:s initiativ kontakt med patientnämden och de ser allvarligt på det inträffade. 
Under den tid läkaren var i rummet gjorde han även något som är HELT oacceptabelt.
Han fick 3 eller 4 samtal som han besvarade och hade långa samtal
om och med sjuka patienter medan han satt bredvid stackars Caroline som tvingades lyssna till denne stressade och högljudda läkare avreagera sig mot de han talade med i telefonen!!!
Det är ju mig veterligen sekretess!!! 
Han skulle ju givetvis ha gått ut ur rummet.
Han begick med andra ord tjänstefel.
Där satt vi och fick lyssna till långa haranger och suckanden från läkaren, om någon som hade yrsel, om den eller den hade rätt till datortomografi,att någon fallit av stolen och frågor från läkaren om hur den fallit eller inte åt höger eller vänster och om den verkligen nu hade fått en stroke eller inte??Om den eller den borde söka sig tilll sjukhus,om den eller den hade rätt eller inte att åka till akuten? Om någon borde sändas vidare till ögonmottagningen en sväng till, vilket var bäst för alla?? Att han tyckte att den och den skulle göra som de ville?? Ja osv..  osv och sådär fortsatte det. Samtal efter samtal som vi var tvungna att lyssna till.
Det kändes ovärdigt.
Både mot de som ringde och mot oss och verkligen mot Caroline som låg sjuk och yrslig i sin säng.
Varför kunde han inte bara gå ut ur rummet??
 
Hur som helst.
Han gjorde några undersökningar på Caroline, men tog inte så stor notis om att hon hade sämre känsel på vänster sida och att hon som varit elitfriidrottare inte kunde stå ordentligt, utan föll både framåt och bakåt när hon blundade. Dessa övningar har hon kunnat göra väldigt bra även efter operationen. Men inte igår...
Sedan försvann läkaren för att senare komma tillbaka med överläkaren, vilken var betydligt trevligare.
Han lyssnade till vad Caroline hade att säga, därefter sände han Caroline på en datortomografi.
Och från att ,som brukligt, ha fått vänta en hel dag från 11.30 -20.30
så fick vi slutligen svar på att det inte var en blödning i huvudet och då fick vi åka hem.
Läs mer om detta på Carolines blogg 
 
 
Den otrevlige läkaren kom sedan pötsligt tillbaka och ville försöka be om ursäkt
för det han sagt och sitt uppförande,innan han slutade sitt pass.
Jovisst, bra att han kom till insikt att han ageat fel, men nej,
alltså någonstans finns det en gräns för oss också.
Och det måste en läkare få veta.
Och som IVO sa: "Det tycks som att det sitter något i väggarna, där på Neurologen i Uppsala.
Det måste verksamhetschefen ta hand om, annars går ni vidare".
Och så fortsatte hon:
"Det är viktigt att veta om denne läkare och även andra som ni träffat på,
har anmälningar eller anmärkningar på sig, sedan tidigare." 
Se där ja.
Men, vad leder då dessa anmälningar till?
Att läkarna får jobba vidare, som om ingenting hänt?
Nej, det där måste det ju bli ändring på.
Det är bättre att att gå till botten med detta, känner jag.
 
Tråkigt, men till slut får man ju faktiskt nog.
Japp och så var det med det.
 
Javisst, mycket ska man behöva vara med om!
Vad har hänt med den svenska sjukvården, mer än att den går på knä av underbemanning?
Vart finns den där självrespekten, medmänskligheten, yrkestoltheten,
omtanken och respekten för patienten.
Ja, vart?
Vi såg,som vi sett förut, att många patienter låg i korridorerna.
En hade bland annat slagit i huvudet i gatan,då han fallit med cyklen.
Sekretess ?
Vad är det? 
Här delas allt, smått som stort.
Du får ta del av det, varken du vill det eller inte. Eller... varken patienterna vill det eller inte.
 
Vi såg sköterskor rapportera stroke -fall, förvirrade doktorer med telefoner i örat och journaler i händerna jagandes vårdplatser. Strokepatienten hamnade slutligen på en lungavdelning.
Det var den enda platsen som fanns kvar, hördes en stressad läkare säga, innan hon for iväg.
 
 
Och inne på ett av rummen väntade vi.
Så länge vi nu fick vara där..och som ni ser så lös kuddarna med sin frånvaro!
Det sparas in både här och där.

För snart var det vår tur att hamna ute i korridoren ett par timmar för att sen hamna in på rummet igen..
Ja och sådär håller det väl på. Dag efter dag.
In och ut med patienterna. En del låg bakom ett skynke hela kvällen. Andra satt ute i väntrummet.
Timme efter timme. Jag hittade något att äta, i sjukhusets kiosk, som ju låg en bit bort.
Själv hade jag glömt kryckorna hemma, i all uppståndelse, så jag haltade iväg och köpte lite gott som
jag och Caroline kunde snaska på. :)  
Jag kom att tänka på alla goda julsmaskens vi bakat.
 
Mums mums!
Saffrans-scones som vi provade baka en morgon.
Och julpysslen vi hållt på med.
Den gamla sparken som pyntats, står borta vid den gamla ladugården. 
Känslan, ja den var ju lite långt borta nu .
Men snart skulle vi få komma hem igen.
Hem ljuva hem.
Bort från korridorer och otrevliga läkare.
 
Tänker på Carolines ord:
-Jag kommer aldrig mer vilja åka till akuten!
-Men det måste du ju, sa jag.
-Nej, aldrig mer vill jag känna mig så kränkt.
 
Så sorgligt.
Grattis sjukvården!
Hoppas ni känner er nöjda.
 
Tänker vidare och minns den man som ringde hem till oss för någon månad
sedan och gav oss både tips och råd,
och som bland annat genomgått en operation i Danmark,för sina Tarlovs cystor.
Han berättade också att han blivit illa behandlad av neurologerna i
Uppsala och funderade på att anmäla dem.
Hmmm, så det är nog inte första gången...de är i farten.
Hoppas vår anmälan kan leda till bättring!
 
Jag knyter min lilla näve och uppmanar alla som råkat ut för liknande att
kämpa för sina rättigheter och kräva att bli bemötta med respekt.
Kram på er och tusen tack för ert fantastiska stöd 💕🌿💕
 
 
Ingrid

Bamsekram till er och så Önskar jag er en fin jul och hoppas ni får må så bra som är möjligt och att 2016 blir ett gott år för er.

Svar: Tack snälla fina du ♡Önskar dig precis detsamma och tackar för det fina stöd vi fått ♡
Varm,varm kram till dig från oss allihop ♡*ღ*♡
Paula Taxén

Anna E

Bra att stå för sina rättigheter och säga till ordentligt när man blir kränkt o illa behandlad.stor kram till er hela familjen från Anna. Tänker på er!

Svar: Åh, tack snälla snälla du för stödet ♡ Man är väldigt liten när man sitter där i ett litet rum, med en läkare som är allt annat än trevlig.Det är för mig helt omöjligt att förstå, då läkare ju bör vara snälla och omtänksamma och om någon, verkligen kunna förstå den drabbade. Caroline som själv är så omtänksam och snäll människa och som dessutom är allvarligt sjuk.Man blir ledsen,men din fina kommentar och hälsning ger så mycket värme i våra hjärtan
♡ Tack snälla du ♡
Paula Taxén

annace@bredband.net

Tänker på er! Kram anna e

annace@bredband.net

Tänker på er! Kram anna e

annace@bredband.net

Tänker på er! Kram anna e

Svar: Tack snälla fina du 🌿💗♡💗🌿 Kramisar till dig med
Paula Taxén

Anonym

Oj, kära ni fina familj. Neurologen, dom jobbar ju med sjuka människor.
Vilka puckon, vad är det för problem dom har som beter sig så illa.
Skickar massor med stärkande kraft till er.
Hälsningar Katarina

Svar: Vad gullig du är ღ ღ ღTack snälla du!
Begriper inte heller vad det är för fel på en del?
Tar emot all stärkande krafter med öppen famn och sprider vidare de till min familj
🌿💗♡💗♡🌿 Kramar från oss 3
Paula Taxén

Elisabeth

Det är hårresande! Sånt får bara inte hända, det mesta du skrivit om verkar ha gått fel. Så sorgligt att det ska vara så här, beror säkert på att de är underbemannade precis som på vår akutmottagning, hur fel kan det bli?
Hoppas Caroline mår något lite bättre, att yrseln var tillfällig. Tänker på er alla som alltid!
Styrkekramar från Elisabeth

Svar: Hejsan 💕Ja, underbemanning är ett stort problem och har så varit i många herrans år.Men, det i sig ger ingen rätt att bete sig som den läkare vi mötte.Caroline är fortfarande yr och har huvudvärk ,men är ändå bättre än igår, vilket är skönt.Yrseln och balansproblemen och mycket annat, lär hon nog få leva med tyvärr. Caroline är enormt stark, måste jag säga 💪 Väldigt imponerad av hennes inre styrka. Tack snälla du för din kommentar och för ditt stöd ♡♡♡ Kramis från oss
Paula Taxén

Niina

Hemska saker. Förstår Caroline då hon säger aldrig till akuten.
Hur kan man behandla på det viset en sjukling.
Men samma händer här i Finland på vårt sjukhus som är i Ekenäs.
Många varma kramar till er alla.
Hoppas Caroline mår bättre.

Svar: Ja det är väldigt jobbigt att se Caroline ha ont :(Jag förstår inte heller hur man kan behandla svårt sjuka på det sätt man gör.
Det verkar som att sjukvården kollapsat fullkomligt.
Tråkigt att ni har det likadant i Finland,
annars har jag hört att cancervården ligger i topp just där.
Vi kämpar på och hoppas också att Caroline ska bli bättre.
Kramis fån vår lilla familj🌿💗♡💗♡🌿
Paula Taxén