Kristin Amparo och Caroline sjunger duett ღ ☼ ღ ☼ ღ

Hejsan alla fina människor ♡

Vilka härliga dagar det varit . Solen har skinit och snön smälter.
Äntligen!!
Nu går vi med raska steg mot vår och sommar.
Småfåglarna sjunger så vackert från tidig morgon och ja, det känns bara
helt underbart.
Jag längtar verkligen efter värmen.
 


Älskade Torbjörn överraskade med en jättefin bukett tulpaner, bara sådär ♡
Det tycker jag är väldigt romantiskt.
Att få blommor, på ingen speciell dag , utan bara en sådan där vanlig vardag,
det känns så sött och fint.
♡ KÄRLEK ♡
Tänk vi har varit gifta i 21 år på Valborgsmässoafton och vi träffades 1992 så det blir ju 23 år.
Nu ska vi se , är det vid 25 det är silverbröllop? Jo, det är det.
4 härliga år kvar med andra ord (✿◠‿◠) 
Och jag känner mig lycklig som får vara så lycklig.

Lycklig ja, det finns det en till som är!
Ni skulle se när Caroline och Torbjörn är på väg hem.
Ja då sitter Fire antingen i sin fina utsiktspost, kojan som Torbjörn byggt så att han kan kika ut eller
så vill han att man lyfter upp honom så han få kika och spana ut genom något annat fönster.
Och så väntar han och när han ser de anlända ja då både gnäller, ylar och skäller han samtidigt!
Han blir så otroligt GLAD!!!
Hela han svänger i takt med att svansen viftar åt alla håll.

Chihuahuas härstammar ju ifrån Mexico.
Och det kan man nästan förstå.
Han älskar att ligga och sola!

Så idag när solen kikade in så hittade han flera mysiga ställen thihihiiii

Han riktigt njuuuuter

Som ni ser  :)))


Våren har kommit och det är så vackert när solens strålar hittar in.
Jag hade också köpt tulpaner en annan dag. Älskar verkligen blommor.

Vår inne och vår ute och på Coop Bygg  hittade jag flera billiga grejjer för bara 10 kr.

Som sådana här små prylar och en piassavakvast med svart borste för 29.90 kr. Billigt!

Var ute och kikade om jag kunde se några tulpaner eller annat som kikat fram och jodå, det kunde jag.

Under löv och annat tittar de fram.


Ser ni det röda mjölet som ligger på bladen?
Det är från en förpackning som går att handla på Granngården 
Den ser ni nedan
Det är som rött mjöl och kallas för blodmjöl och det gillar inte rådjur och harar.
Det funkade förra året i alla fall så vi hoppas på samma tur i år med.
Man strör ut det med en sked i rabatterna.
Funkar säkert vid buskar och träd med.
Som ni ser, så är Fire med och inspekterar thihihihiiii
Han är faktiskt med överallt vår hund :)

Javisst och dagen har varit innehållsrik.
Det har hänt en hel del saker som jag lär få återkomma till.
Caroline var i alla fall lycklig när hon kom hem .
Hon vet nu om vad hon ska göra sin C-uppsats om( examensarbetet på högskolan)
och med vilket företag.
Den 18 mars träffar hon detta stora och välkända företag, som hon själv tagit kontakt med.

Ja, ni, jag måste bara få säga att om ni imponeras av Caroline , 
så ja det gör jag med och Torbjörn med.
Och hela vår släkt och alla vänner vi har.
Det är ju verkligen HELT HELT HELT otroligt, hur stark hon är!!!
Ni ska bara veta.

Tror säkert att hon själv vill berätta om det examensarbete hon kommer
att påbörja och allt vad det innebär.

Och sist men inte minst.

Hur undebart är det inte att få höra sitt barn sjunga i duschen.
Medans jag stod i köket, så kunde jag höra en vacker röst tillsammans med en annan
lika vacker röst..♪ ♫ ♩ ♬
Det var Caroline som sjöng, högt och ljuvligt , därinne tillsammans med Kristin Amparo.
Kan ni tänka er , den känslan
Åh, jag rös.
Så vackert.
Så fint.
Jag ville bara att livet skulle stanna.
Få vara så.
Inga orosmoln.
Inga tårar.
Inga sömnlösa nätter.

Så vackert.
Älskar dig Caroline,vackra , starka andunge ,så otroligt mycket.
Jag och pappa är så imponerade och stolta över dig.
Du är verkligen helt underbar  
ღ¸.•*♡*•.¸♡¸.•*♡*•.¸♡¸.•*♡*•.¸ღ
Och lika vacker som hon är Kristin Amparo, lika vackert sjunger hon.
Ni som vill lyssna , klickar på hennes bild nedanför. 


Och slutligen vill jag återigen tacka för era så fina kommentarer.
Ni skriver så fint, så jag blir tårögd.
♡ Tack snälla ♡

Mängder av kramar till er alla .
Och en extra varm och kärleksfull tanke skänker jag till dig ikväll älskade svärmor ♡
 

Från oss 4
  
 

Ett JÄTTE stort varmt och hjärtligt TACK till er alla ♡

Hej på er alla fantastiska, fina, varma och underbara människor!

Åh, jag vet inte vart jag ska börja, men när jag läser era kommentarer så 
blir jag så otroligt berörd och ja, tänk så fina Ni är!!!
TACK, TACK och åter TACK  ♡



Jag tänker på er och jag funderar på vad jag ska skriva,
då var och ens av era kommentar ju är personlig.

Jag känner en gemenskap.
Jag känner något fint.
Jag känner att ni som skriver och ni som läser,
vill ta del och även dela med er.
Det är så vackert.
Tillsammans får vi en liten inblick i livet som pågår runtomkring oss.
Inte bara det som händer i vårt liv, utan även i era liv.
Trots att vi alla inte känner varandra , så får vi ändå en möjlighet att läsa
och ta del av varandras liv.
Jag tänker på er som genomlider det vi genomlider.
Jag tänker på er som mist anhöriga och vänner.
Jag tänker på er som just nu har det jobbigt och
jag tänker på er som är ensamma.
Jag tänker på er som känner sorg.

Jag tänker också på er som just nu känner glädje.
Som precis fått reda på något roligt, bra, spännande, överraskande.
Som precis gift er, fått barn eller köpt en bil eller katt.
Eller på er som gläds åt allt.
Åt det lilla.
Åt nästan ingenting.
Bara att få leva.
Att få komma hem från sjukhuset.
Klara operationen.
Kanske flera. 
Att få äta taco eller älsklingsrätten igen.
Få kramas och vara tillsammans.
 


Ja, tänk vad fint det är att få gehör och känna tillhörighet.
Att någon hör.
Att någon lyssnar.
Att någon läser.
Att någon bryr sig.

Jag gör verkligen det.
Jag läser varenda ord ni skriver och jag känner mig rörd.
Verkligen rörd.
Rörd, berörd och glad 
Att ni vill dela med er.
Att ni vill stötta.
Att så många människor därute, som bor på olika ställen, vill skriva.

Ja, det är så fint.
Tack tack och åter tack ♡
NI ÄR FANTASTISKA!!!!

Det gör mig varm i hela hjärtat och jag tänker, hoppas att lilla jag kan förmedla
något som får er att känna den glädje jag och min familj känner över allt det ni skriver.
Att också jag och vi kan få er att känna att även vi ger er stöd.

Så trots att denna dag varit helt hopplöst jobbig då datorn krashade igår.
Höll på att ge upp och skicka den i soporna
 
och hela dagen har gått åt att
fixa och laga den. Tack Bredbandsbolaget för att ni försöket fixa det i 4 1/2 timme
och Elgiganten i Enköping ♡ som slutligen grejjade det !!
 

Ni är helt underbara!!! Datorn fungerar perfekt nu!!
Ja, trots all stress och allt som hänt, så känner jag den där enorma värmen i hjärtat.

Det stöd vi får, ja det är så otroligt fint.
Hoppas verkligen att Ni alla förstår hur enormt tacksamma vi är.
Massor av kramar till er allihop från oss 4 ♡

 
 

♡ Livet ♡

Hej alla underbara ♡  

Livet är en gåva.
Det är också en stor gåta.
Jag tänker ofta på hur olika våra liv är.
Hur vi föds in i olika världar och i olika samhällen.

Under vår färd här på jorden,hinner vi möta en mängd olika människor.
En del lär vi känna, andra passerar och en del blir tillochmed våra vänner 

Våra liv fylls på med enorma mängder av händelser och intryck.
Vi lyssnar och vi lär och emellanåt lär vi också ut något.

Trots att man själv ibland kan tycka att man endast är en liten mamma någonstans,
så är man faktiskt en del av en gigantisk värld.
En liten pusselbit.
Som kan bidra med något.
Med andra ord kan det vi säger och det vi delar med oss,
ha stor betydelse för någon annan.

Jag vet att det betyder mycket för er att jag skriver och jag är oerhört tacksam över att
ni vill läsa mina små inlägg och att ni delar med er av er kärlek och omtanke.
Jag vet att när jag lägger mig i sängen och tar datan i famn, att när jag
delar med mig av mitt och vårt liv, så kan det hjälpa andra.
Kanske en, men en är lika viktig som tusen.

Jag ser på antal läsare som visas då jag loggar in ,
att ni är väldigt, väldigt många som läser bloggen och det glädjer mig.
Många av er väljer också att skriva jättefina kommentarer ♡  
En del tittar kanske på bilderna, en del kanske bara är lite nyfikna ( det är OK)
Andra känner kanske igen sig och en del av er läser både min och Carolines blogg.

Det är så fint.
Vilket stöd!
Tack snälla underbara ALLIHOP ♡  
Det är så rörande.
Aldrig kunde jag väl ana att det jag skriver kunde beröra och intressera så otroligt många.
Vet ni , jo jag är så tacksam över det.
På så sätt kan vi vara med och sprida kunskap om hjärncancer.
Hur det påverkat oss och vår familj.
Och hur vi gör, för att överleva och hantera alltihop.
Återigen ett stort ödmjukt tack för det stöd ni ger oss ♡  
Det är KÄRLEK.
Och hur fint är det inte att få uppleva och ge kärlek.
Det är ju ett bevis på omtanken om varandra
 

Ja, och nu till allt som hänt.
Jag var till doktorn som ni vet och den glada nyheten är att blodproverna var BRA!
Superskönt.
Varför lymfkörtlar under hakan och ner mot halsen var svullna och att skalpen mot huvudet (bakom örat) 
gjorde fasligt ont och också var svullet ? kunde läkaren dock inte svara på.
Det var ett mysterium sa hon.
Men vi skulle avvakta 1-2 månader och inom den tiden ska detta vara borta ,
annars blir det magnetröntgen.
Det kan röra sig om något virus som jag fått, utan att veta det själv eller någon reaktion på något.
Men doktorn ville inte spekulera utan avvakta och se om kroppen kan ta hand om detta själv.
Då jag även är svårt allergisk mot många antibiotika ,var det onödigt att utsätta kroppen för det.
Så jag är nöjd och känner mig trygg med beskedet.
De vet att jag haft elakartade grejjer förut och har en godartad tumör i ryggen, så de har koll.

Japp så nog om det.
Full fart framåt , livet väntar :))


Javisst och livet det är ju verkligen tufft när man har hjärncancer.
Men ingen..INGENTING hindrade Caroline från att ta sig till skolan trots svåra smärtor.
De hade en redovisning och det ville Caroline inte missa.
Åh, vad synd det var om Caroline .
Hon hade så otroligt ont.
I varenda sena, muskel, led och kroppsdel.
Tillochmed huden gjorde ont.
Så jag körde henne till högskolan och hämtade snart hem henne igen.
Och Caroline kan ändå se ut såhär, när hon har fruktansvärda smärtor i bland annat magen.
Hon kände sig både svag och yr så vi var tvungna att äta mat ,innan vi hann hem.
Ojojjjjj, ja, det var verkligen jobbigt, för det var som att smärtattackerna kom stötvis och jag visste inte om jag skulle åka till sjukhus eller inte för det var ena stunden lite bättre och andra stunden hemskt.
Här pratar hon med Torbjörn i mobilen.

 

Och att hon kan bjuda på ett så vackert leende är ju en gåta.
Efter att Caroline hade fått i sig lite mat ( taco-tallrik) så snabbade vi oss hem.
Jag skulle bara hämta den söta tårtan vi beställt och med den i knäet somnade Caroline.
Väl hemma sov Caroline tills vi dukade upp med lite mat och så tårtan förstås och
hon hann äta lite grann, innan smärtorna blev för svåra. 

Vår älskade Caroline fyllde 21 år den 16 februari 2015 ♡♡♡      

Ingenting blev riktigt som vi planerat, men vi tar igen den här dagen en annan dag
och vi fick i alla fall en liten mysig stund med bara familjen.
♡  Tillsammans ♡  
Jag tror vi blivit nästintill experter på att ta till vara här och nu ♡
Caroline älskar, precis som jag blommor och den vackra stora buketten av rosa rosor
och rosa tulpaner som vi köpte är ännu vackrare nu när alla blommor slagit ut ♡  
Tack alla underbara ni som gett och sänt Caroline presenter.
Tror att Caroline vill skriva om er själv.
En del vill inte att jag nämner er vid namn, men ni vet vilka ni är ändå.
Tack ♡    
Men tackar ändå tillexempel dig Desiree Nyman  och dig Yaroslava ♡
Ni ska bara veta hur glad Caroline blev över paketen som kom på posten!!
Kan nästan inte skriva mer, då tårarna rinner.
Ögonen är fullkomligt igenfyllda.
Jag ser Caroline och hennes glada ansikte framför mig när hon småspringer uppför backen ,med
brev från min pappa och hans fru och ett stort paket från en an av hennes fina vänner i famnen. 
Tack snälla underbara Ni ♡  
 
Caroline fick även presenter från oss men hade för ont för att orka ta del av dessa.
Men om dessa kan hon säkert berätta om när hon skriver själv , när hon orkar. 

Så med Fire och en värmedyna på magen somnade hon.

Inte så rolig 21 årsdag. Den svala mjölpåsen mot huvudet försökte lindra de smärtor
som tycktes komma precis från alla håll och kanter.
Cellgifterna gav maximal utdelning i form av smärtor och visade verkligen
sitt fula äckeltryne och förpestade tillvaron fullkomligt
 

Men!
Här ger vi inte upp.
och Caroline vägrar ge upp!!!
Nej, hon har varit på både grekisk restaurang och bio ( Fifty Shades of Grey som vi bjöd henne på,
då hon ville göra roliga saker med sina vänner.

För hur ont man än har, så kan roliga saker, de stunder man klarar av dessa ,
självklart pigga upp. Och vi försöker verkligen göra allt vi bara kan och hitta på, för vår ängel.
Det handlar om att fånga stunden.
Här och nu hela tiden.
När smärtorna är helt omöjliga måste man vila och när de lättar vill man ta igen ..
ja, livet.Så är det för Caroline och så är det för mig och så tänker säkert väldigt många
andra med. Man jagar inte fram och springer inte ifrån,utan man gör precis det man vill göra.
Och säger nej till det man inte vill göra.
Det tror vi på.
När man har cancer eller svårt sjuk, kommer man nämligen till insikt om väldigt mycket saker.
En sak är att väldigt mycket är väldigt onödigt.
Som att bli besviken och att bli sårad.
Och det har alla blivit och alla kommer även en dag bli det.
Men kan man så vill man undvika det.
Särskilt nu.
Därför väljer vi bort alla de lägen som kan resultera i onödig energiförlust.
Det är väldigt exlusivt!


Och vår lilla sötnos överraskade oss också!
När jag var till doktorn , var Caroline till en delikatess affär och köpte massor av 
goda ostar och té till oss ♡

Titta så gott!! Och vilket gott té !! Champagne och jordgubbs-smak.
otroligt smarrigt allting!
♡  Älskade Torbjörn ♡
 
Och nya dagar kommer och nya dagar går och vi närmar oss mars.

Smoothisarna sveps i ett huj

och Carolines hår växer så det knakar.På ovansidan av huvudet så är det mörkare 
och även i nacken , men nu börjar det duninga håret på sidorna också titta fram.
På den här bilden ser håret ut att vara i samma färg , men det är det inte.
Det kan bli så när det första håret kommer.
Men det kommer nog att bli jättefint, när det växt klart.
Även ögonbrynen har växt tillbaka.
Frampå huvudet syns fortfarande kala fläckar och ärren,
men ju mer håret växer, desto minre syns även ärren.
Caroline använder inte sin peruk längre.
Håret har blivit för taggigt uppepå så peruken sitter inte så bra då.
Jag och Torbjörn med flera tycker hon är så strong och tuff som bara valt att gilla
läget. I skolan kommer de fram, okända,både tjejer och killar som ger uppmuntrande
ord på vägen.
-Du är verklign en stor förebild för mig! kan hon få höra.
-Du är snygg, med eller utan hår!
-Jag beundrar dig, att du orkar komma och vara i skolan!

Ja, vi beundrar henne också. Hon har kämpat med maxdos av cellgifter,
kortison, illamående tabletter, medel för magen och ja hela alltihopet.
12 tabletter / varje dag
Och det är inte godis direkt.
Nej, långt ifrån.
Cell-GIFT.. är verkligen vad det är i ordets rätta bemärkelse.

Jahapp och när mars närmar sig brukar blommor och annat börja växa igen.
 

Svärmor gav oss ett skott av sin gingseng planta.
Den planterade jag i en liten kruka och ställde nära fönstret.
Få se vad det blir av den.

Har även börjat plocka lite frön från tomater och annat, som man kan 
plantera sedan.
Och hur jag gör berättar jag i ett annat inlägg.

Nu är detta långa inlägg over och jag säger kramis för denna gång.
Avslutar med en låt från Marit Bergman där hon sjunger tillsammans
med tjejer från programmet "En resa för livet"
Klicka på länken ovanför eller på bilden nedanför om du vill höra låten
och se videon.



Stor kram till er alla