Att mötas, att ge och att få, en sen kväll på magnetröntgen

 
Hej på er ღღღ

Livet tuffar på,likt tåget.
Stannar till ibland och fortsätter.
Ibland går det fortare och inbland långsammare.
Ja, så känns det och då vi snart passerat även september,
kan vi stoppa ner hösten, i minnenas arkiv.
Den vackra färgglada buddlejan skänker nu glädje .
Vi går mot vintertid och om ca en månad ställer vi snällt tillbaka klockan en timme och förundras av all mörker som plötsligt bjuds oss, istället för långa härliga ljusa dagar.

Nej, nu börjar istället den där lite tråkiga, kallare perioden då alla löv faller och träden ser lite sådär sorgsna ut.
Som så många andra älskar jag värme, så jag hoppas att hösten kan hålla i sig ett bra tag till,
men tyckte faktiskt att jag såg lite småfrost på gräsmattan en morgon.Brrrr

Det känns lite tråkigt då många blommor väntat så länge på att få slå ut. Bland annat syrenhortensian
och alla dahlior i sina underbara färger.

Rudbeckian är tålig och det gläder mig
liksom penséerna som blommar igen.

Och så har vi då astrarna som ju självklart skänker glädje även de,
men det är ju bara det att de tycker om att sprida sig som ogräs
och när det regnar gillar de att lägga sig platt ner mot marken om de inte får stöd.
Så hade de inte funnits både här och där och växt hejvilt, ja då hade vi nog gillat dem mer.

Något som är lite kul och jag tycker ni ska prova är att beställa detta ----> 

Javisst! Ett svamphus från odla.nu 
Vi fick denna som en present från vår söta Caroline ヅ
Supercoolt ju!!


Det ska bli jättspännande att se hur svamparna växer och tar sig ut genom de små
fönstren på huset.


Ja och medan vidjehortensian kämpar på mot regnet därute  

tillsammans med roseniberisen
 

och blomstertobaken

Smaskade vi i oss god tacos.
Caroline har gjort den goda avocado -röran med vitlök och kryddor.
Riktigt god  ღ
Till efterrätt blev det en gammal hederlig äppelkaka Mums mums 
Thihiiiiiii

Det finns mycket glädjeämnen trots att det har varit och är en tuff tid av oro för vår familj.
Tårar blandas med skratt och vi tar oss framåt, en dag och en stund i taget.
Caroline har varit sämre och huvudvärken är svår.
Morfintabletterna hjälper lite bättre än andra.
Trots svåra smärtor, undersökningar, blodprov och allt som hör hjärncancer till, kämpar Caroline på.
Hon fortsätter sina studier och har redan haft en liten tenta.
Men det är riktigt tufft. Huvudvärken ställer till det och därför gjordes en ny magnetröntgen akut igår.
Idag görs även en magnetröntgen på ryggen som även den smärtar väldigt.
 
Mellan smärtorna försöker vi göra roliga saker.Åka iväg och äta en bit mat eller något annat.
Tror ingen kan se hur svåra smärtor Caroline har.
Tror ingen heller kan se, hur många tårar som fallit från våra ögon.
Men det gäller att hitta den där kraften att orka ta sig upp igen.
Om och om igen.
Därför uppfanns nog tårarna.
Vi gråter både i tysthet och tillsammans.
Det är fint tycker Caroline.
Man ska och behöver inte gömma sina känslor.
Tårarna rinner av sig själv.
De går inte att hindra eller hejda.
Sen skrattar vi.
Och sådär håller det på.
Livet med hjärncancer.

Ibland står jag i badrummet.
Öppnar det lilla fönstret.
Gråter hejdlöst och tittar på ingenting.
Allt vackert därute syns inte just då.

Den kalla luften ger precis rätt mängd luft och syre, för att man ska orka lite till.
Orka kämpa på mot cancerhelvetet.
Därefter stänger jag fönstret och drar iväg.
Orken är tillbaka, benen bär och oron är borta för en stund.
Men den finns där.
Det är så det är.
Att leva med detta.

Men, från någonstans kommer nya krafter. Hela tiden.
Livet finns där.
Trots smärtor och lidande.
Det går att överlista och jag ger inte upp.
Aldrig!
Herregud, det är ju vår dotter.
Då orkar man. Då ger man inte upp.
 
Bubbar därför tillsammans med Torbjörn upp med ännu mer kuddar
så att Caroline ska kunna se på TV:n
och funderar om det kan finnas någon bättre fåtölj för henne.
Det är klart att det finns.
Soffan är skön, men inte för henne.

Häromdagen var vi och inhandlade lite nya höstkläder.
Vi hittade en härlig halsduk och mössa och jacka till Caroline från MQ  
Hon fryser lätt så det fick bli en riktigt varm och skön jacka.
Chockad över prislappen, betalar vi och skiter i vad det kostar.
Det blir gärna så.
Kosta vad det vill, men Caroline ska ha det som hon vill ha ♡
Det är väl det minsta vi kan göra för henne.
Vi har bara vår Caroline.
Ett enda barn.


Innan sjukhusbesöket äter vi på IKEA
De har god mat tycker jag.

Grönpepparsåsen var jättegod och jag bad därför de hälla på ordentligt :))
Caroline valde lax, den var också jättegod.

Magnetröntgen-tiden var på kvällen och väl där träffade vi en jättetrevlig pappa och hans  15- åriga söta dotter ღ ღ ღ
Väntan denna gång, blev inte som den brukar, lång, utan den gav mig och min lilla familj jättemycket.
Och det var ömsesidigt.
Att träffa denna pappa och den unga dottern, vilken också hade hjärncancer, ja, det var så fint.
Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord.
Ge varandra tips och råd.Att känna att någon verkligen förstår hur man har det.
Att mötas, ge och få , ja det var verkligen så fint.
Tack snälla fina Ni ღ ღ ღ
Önskar Er allt vackert och underbart på denna jord ღ ღ ღ

Sent stapplade vi ut genom sjukhusets dörrar och ute regnade det.
Efter att ha handlat lite mat var vi lite hungriga och eftersom det mesta var stängt 
 

så knaprade Caroline i sig grillade kycklingklubbor  


och jag vräkte i mig en baguette fylld med skagenröra och ja allt möjligt från ICA MAXI i Uppsala
Ja och där satt vi och såg regnet smattra innan vi for hem.
En dag av alla dagar.


Och andra dagar kan det se ut såhär.Trots att vägen dit kan ha fyllts av både tårar och svår smärta, så har fånga stunden fått en helt ny innebörd .Fredagsmyspyset framför TV:n betyder mycket.

Vi försöker hitta på roliga saker. Alltid med stor respekt för hur Caroline mår.
Vissa dagar mår hon mycket bättre och som tillexempel imorgon ska hon eventuellt ta tåget för att träffa sina vänner.Hon ser så mycket fram emot det, så jag hoppas att hon orkar med det.
vänner är viktiga. De där underbara, som finns där. Och trots att Caroline är väldigt stark och man ser inte på henne hur ont hon har, så förstår vännerna. Vännerna som vill och orkar stötta. Både när det går bra och mindre bra ღ ღ ღ Dom som finns där både i glädje och sorg.

För om det var något vi var överens om, med pappan och dottern där på magnetröntgen så var det just det som jag skrev om på FB.
Ni kan få läsa det här:
"Från oss alla ett varmt tack för alla vackra ord. Caroline kämpar på och öppnar då och då sina studieböcker och försöker ta sig an de trots huvudvärken.Gulligt av er att sända så fina meddelanden. Carolines 
ansikte lyser upp varje gång. Någon vi
ll träffas, någon vill höras.☎ När livet rullar på, ja då blir det ofta så att man kanske inte hörs, lika ofta.Gilla knapparna avtar, var och en har sitt. Självklart.Livet rullar på, så även för oss.Men, så kommer då skräcken tillbaka.Cancer, detta hemska ord, som får människor att stanna upp.Läsa en gång till.Inte veta om de ska trycka på gilla knappen då ogilla knappen ännu inte finns eller om de ska våga skriva något.Skräcken och rädslan att själv drabbas.Att ens anhörig ska drabbas.Att ens eget barn ska drabbas.När livet stannar upp, ja då blir man påmind hur mycket människor betyder.Hur mycket små ord kan betyda.Ordet stöd får en helt annan innebörd.Att bara finnas till.Många har hört och vet säkert att då cancern slår ner som en bomb då försvinner samtidigt större delen av ens bekantskap ut i det tomma intet.Varför det är så, har jag ingen aning om Däremot kommer nya människor med stort hjärta in och ger mer kärlek än man hade kunnat tro ♥Tack för all omtanke allihop♥ Caroline behöver verkligen sina vänner och alla er och allt stöd som finns.Visst hon är en otrolig fighter,stark som ett lejon men även ett lejon behöver ha många i sin flock.Ensam är stark , men tillsammans blir man starkare. Vi väntar in morgondagens magnetröntgen av hjärnan likaså onsdagens magnetröntgen av ryggen.Du som läser detta, be en liten bön i morgon och på onsdag♥ Kram från Carolines mamma,pappa och Caroline💕🌿💕

Ja så skrev jag.

Och just nu är Caroline på magnetröntgen av ryggen.
Tänker mycket på det där som den trevlige pappan berättade om.
De hade via Barncancerfonden fått vara med om massor av roliga saker.
Hela familjen och även morföräldrar.
De hade fått uppleva så mycket kul, trots allt tråkigt som en cancersjuk och dessa familj måste gå igenom och det tyckte jag lät väldigt trevligt.

Man behöver komma bort.
Få ny ork.
Tillsammans.
Hittils har jag och Torbjörn gjort allt som vi kunnat.
Vi visste inte ens att det fanns möjlighet att få hjälp.

Vet ni, jag drömmer om en dag då någon bara sådär sagolikt träder in
och överraskar och erbjuder oss något kul.
Det skulle vara en dröm.
Ni vet sådant som man bara läser om och man aldrig tror ska hända. 
Vad är det som de brukar heta?
Plöstligt händer det!

Hur som helst önskar jag er alla en jättefin fortsatt vecka.
Tack för alla fina kommentarer ღ ღ ღ

Kramar från mig och min lilla familj 💕🌿💕
 
 
 
 

ღ ☼ Att ta dagen som den kommer ღ ☼

 
Hej igen allihop ♡
Ja , jag tänkte börja inlägget med dessa fina ord.
Tänk så mycket det kan betyda.
Små ord, av kärlek och omtanke.


September månad har som alla månader fyllts av både det ena och det andra.
Jag kämpar på med min onda tå som verkligen ställer till det.
Har svårt att få på mig skor och det gör ont att gå.
Det ska göras en CT-röntgen på den, tydligen.
Tån blev ju tyvärr bruten på båda sidor och gick även ur led, så antagligen skadades mjukdelar runtom.
Tån stod nästan 90 grader åt sidan :('
Ajajajjajjj!
Japp och uppepå det så åkte jag på magsjuka.
Så nu har vi avverkat, även det, hela familjen.
Torbjörn fick en lindrigare form, jag en mellanform och Caroline var sjukast av alla :(


Inte så munter, men som tur vände det till slut 

September är också en månad, i alla fall för oss, då man åter blir påmind om de som lämnat oss.
Min mamma dog för 12 år sedan.
Endast 56 år ung.

Jag är 46 år idag, men då var jag 34 år, Caroline 9 år och Torbjörn hade fyllt 37.
Jag kan inte säga att jag haft den lättaste uppväxten, nej, snarare tvärtom.
Inte heller att min mamma var så lätt att umgås med ,och inte var hon så snäll heller alla gånger.
Men hon var min mamma.
Hon var min mamma och jag älskade henne.

När mamma dog kämpade jag i 7 år för att ge henne upprättelse.
Mot staten.
Socialstyrelsen.
Landstinget.

Ingen ska behöva dö, utan att någon ställer sig upp och säger ifrån, när fel begås.
Mamma dog av enorma plågor.
I cancer.
Hon sökte och sökte, men fick till svar.
BEGRIPER DU INTE ATT DU ÄR FRISK!

Med cancer i hela kroppen dog mamma efter 1 vecka på kvinnokliniken
och en vecka på onkologen.
Jag minns smärtan.
Mig själv skrika av smärta och sorg när telefonsamtalet kom mitt i natten. 
Jag skulle ju åka till sjukhuset, precis som jag gjort varje dag.
Med god mat jag gjort, med nybakade bullar...

Vi talades vid klockan 22..
Det var sista gången jag hörde min mors röst.
Omtöcknad av morfin,i enorma smärtor, bad hon lilla mig om förlåtelse.
-Men mamma, inte ska du prata om allt sådant gammalt nu, svarade jag.
Jag kommer imorgon igen.
- Jo, jag vill få säga detta.
-Förlåt för allt jag gjort dig.

Men med de små orden i mitt hjärta lever jag,idag.
12 år senare.
Och vet hur mycket små ord kan betyda.

I 7 år kämpade jag för upprättelse.
Jag anmälde och jag gick vidare.
Jag träffade politiker och högt uppsatta landstingsdirektörer.
Jag hade långa samtal med Socialstyrelsen och andra.
Men vad gav det?
-Du har kommit mycket längre än många andra fick jag höra från Socialstyrelsen.
???
Som en röd tråd av misstag kunde man följa min mors kamp för vård i journalerna.
Gång på gång skickades hon hem.
BEGRIPER DU INTE ATT DU ÄR FRISK!!
De orden glömmer jag aldrig.
De har etsat sig fast.
Mammas mage svullnade och smärtorna var olidliga.
I journalen stod det att mamma blivit odipös!
TJOCK!
Vi är ingen domstol, sa Socialstyrelsen,
då jag påpekade att läkarnas utlåtande inte stämde ihop med journalen.
-Du får väl gå till en domstol!sa de.
Självklart visste de att, inte hade väl lilla jag råd att strida som David mot Goliat i en dosmtol.

Men jag minns, och jag kommer aldrig att glömma , mina vakna nätter, med Sveriges Rikes lagbok i händerna, utmattad och till slut sovandes vid skrivbordet och då Torbjörn lyfte mig till sängen.

Jag kom långt, trots att ingen ställdes till svars.
Onkologen fick en tillsyn.
Deras information, hantering,uppföljning och behandling av sjuka fick kritik och de behövde se över hur vården kunde förbättras.

Min lilla gärning var kanske inte så stor, men den kom att hjälpa andra.
Och känslan av att ha stått upp och sagt ifrån,då fel begås, den känslan kan ingen ta ifrån mig.
Det känner jag mig stolt över och jag hoppas att min mor gör det också ♡  
 


Åren går och även ett år har passerat sedan Caroline blev sjuk och opererades för sin cancer.
Och detta år har ju innehållit så mycket. Både tråkigheter men även positiva och roliga saker.
Häromveckan tog vi bland annat hand om gårdens kryddor, frukter och bär.
Det blev lite god aroniasylt och rabarbersaft och rabarberkräm. Mums mums
Inlagda päron kommer smaka gott i vinter och givetvis åt vi kladdkaka den 3 september ♡ 
Fire har blivit bekant med gräshoppor 

och vi har bekantat oss med spännande djur på Skansen
Det blir väldigt stora kontraster, att ena dagen vara på Skansen, nästa på onkologen och därifrån vidare till högskolan.Att Caroline klarar det , ja det begriper varken jag eller Torbjörn.
Men kanske är det för att vi gör liv i livet.
Ena stunden är Caroline väldigt sjuk.
Huvudvärken lamslår henne.
Hud och kropp värker.
Men så snart en bättre stund kommer, ja då försöker vi hitta på något.
Allt behöver inte kosta pengar.
Men det är liksom här och nu , som gäller.
Inte sen.
 
 

Och de stunderna, bestämmer vi att vi ska ta vara på eller hur ☼

Vi hade en sådan fin dag och kväll häromdagen, då vi hade besök.
Ni vet då allt bara blir sådär mysigt och härligt.


Både aroniasylten, våfflor,blåbärspaj,vindruvesaft och rabarbersaft vi gjort, avsmakades och avnjöts.
Vi fick bland annat jättesöta krusiga gladoliusblommor som, ni ser att jag ställt på ett bord.Vilken cool färg! Våra egna är ceriserosa i rabatterna.
 

Och se så vacker färg vindruvesaften får när bären kokas. I år kommer det massor av vindruvor, så det blir nog mycket saft. I vår saft har vi bland annat citron, citronmeliss, socker, och mynta.Det smakar nästan som lemonad.
Och sommaren har ju tagit slut och hösten gjort entré och än blommar några blommor vilket är mysigt.
Bland annat dahlior och rosor.
Det söta fågelbordet i gjutjärn fylls med vatten och småfåglarna både badar och tvättar sig där.
Förutom att de dricker vatten, under varma sommardagar.
Dahlia-lökarna liksom gladoliuslökarna får man lov att gräva upp och förvara inomhus,när de blommat klart.
Annars fryser de ihjäl. Jag brukar lägga de i en sådan där brun liten kompostpåse.
 
Ja och nu är det här inlägget slut.
Önskar er en fortsatt fin söndag och en trevlig ny vecka.
Här ska bytas fönster och det blir nog väldigt fint, när det blir klart  ♡♡♡

Kram till er alla från oss alla!
 

Från mörker ☁ till ljus ☼ trots höstrusk ☂ Imorgon är en speciell dag ♡

ღTjenixen alla underbara bloggläsare ღ

Nu var det ett tag sedan jag skrev, ja, nästan en hel månad!
Tiden har flugit fram och man blir nästan förvånad över att det faktiskt är höst.
Ute stormar och regnar det och jag läste på nätet att det fallit jättehagel någonstans i Sverige,
vilket tillochmed skadat bilar. Här piskar regnet och på något sätt känns det ändå bra,för det har varit enormt torrt en längre period.Det är märkligt det där. Först regnar det för mycket,sedan regnar det inget alls och sen blir det storm och fullkomligt kaos!
Jag fick verkligen hålla i både kepsen och paraplyet, när jag var ute tidigt imorse.
 
Hur som haver så lyckades växter och annat komma ner i jorden även i år och vi kan bara njuta av all den prakt vår vackra trädgård bjuder oss på. Vi har väldigt mycket nya plantor, blommor, träd och buskar, då det som fanns här, då vi flyttade hit 2013, hade lite för smalt tema. Höstastern var som en plåga och svår att få bort ,liksom annat stripigt som växte över varandra.

Men det tar tid att få till en vacker trädgård, så ge er ut och få ner så mycket träd, växter och blommor ni bara hinner och har råd med, för ju mer du planterar ja, desto vackrare blir det ju.

Och vill man och tycker det är roligt så kan man göra egna fina betongplattor med t.ex, rabarbermönster som vi har gjort, ja ,då kan det se ut såhär.
Ja, här ser ni de. Fina eller hur!
Lägg gärna ut lite plast eller annat där ni pysslar, på ett garage golv eller liknande, så slipper ni ha betong överallt.

Och vad gjorde vi med dessa då? Jo, vi använde våra rabarberplattor utanför den nyrenoverade jordkällaren.
Ja,vilken skillnad det är där!Torbjörn har verkligen gjort jättefint även där♡
Väl rengjord med bakteriedödande och mögelrenande medel, rensad tom på all skit som fanns där och nymålat med kalkfärg ( japp vitmålat) både väggar och tak..
Golven har ersatts, där det var förut var äckligt och snuskigt grus, till vackert inpregnerade golv, nya fina grå väggfästen och även nya hyllplan av inpregnerat virke. Själva jordkällaren har också renoverats utanpå .. och sedan målats svart till skillnad från den skröppliga märkliga blå färg den hade innan.
Dörrar och karmar är också utbytta.Taket till entrén pryds nu av mossa och där slingrande röda klätterrosor och andra blommor ska göra underverk. 
Så nu är det rent och snyggt och iordninggjort. Bara att börja ösa in det man vill förvara där.
Tror jag har en bild på hur det såg ut innan och hur det ser ut nu.. men det tar vi en annan gång.
Vet inte vart bilderna är just nu. 
  
Japp och för att man ska slippa massa onödig gräs som växer där det inte ska, kan man lägga en markduk under och sedan lägga på plattorna och möjligtvis ( vi hade det i alla fall) lite sand under, så att plattorna ligger där de ska och sen hade vi grus runtom. Det kommer en bättre bild på det en annan gång, men ni ser lite av det hela ..på en av småbilderna nedan.

Jaha och gamla körsbärsträd och andra träd har kapats och ersatts  av nya .
Vattenkannorna står nu liksom Kockums- fatet på fräscha bord ,till skillnad från de ruttna brädbitar som som stod där innan.
Huset har fått nytt tak och staketet är klart och ja, ojojojojjj.. det har hunnits med mycket.Jajjamensann fattas bara som några brukar säga :))
Solterasser och nya balkonger har det också blivit och nya blomrabatter och gräsmattor.....
Ojojoojojjjj.. man kan ju fortsätta hur långt som helst.
En total makeover, det är nog det bästa ordet på det hela!
Och nästa vecka ska det bytas fönster.
Ja, och där ser ni ju söta Caroline också :)Och jag kånkar på med tå och plastsko :(

Och här följer en mängd bilder på blommor...
.och jag har säkert 5000 bilder till, men det får räcka med dessa just nu.
Kanske kan ni få lite inspiration hoppas jag.

Nu är det rea på växter i butikerna, så passa på att köp!
Tidigare i somras köpte vi en härlig gammeldags finsk klätterros som hette Polstjärnan. Tänkte dock att den behövde lite sällskap.Så jag behövde inte tänka länge.
2 st Ilse Krohn Superior som blommar VI-X (från juni till oktober med andra ord) då Polstjärnan blommat klart fick följa med hem och landa fint i rabatten.

Polstjärnan blommar ofta i juli och sedan har den blommat färdigt. Perfekt att andra rosor kan ta vid :)
Och sedan fick staketet sällskap av både Katharina Zeimet och Pascali.
Vackert vita mot det röda och sedan tidigare har vi ju planterat lila kantnepeta där.
Kommer bli hur fint som helst!
Javisst och sedan har vi den röda Sympathie rosen som ju det blev 3 st av också. De får pryda uthusväggarna då de ska bli flera meter höga och breda.
Och en av de ska ju glänsa vid jordkällaren och förhoppningsvis göra sitt!
Svart jordkällare och röda klätterrosor = snyggt tycker jag ;)
Jaha och sen köpte vi 3 st New Dawn och de är ju helt underbara och dessa har vi planterat lite varstans.
En av de ska klättra vackert uppför ett träd vid en rabatt vid en pavilong vi byggt.En annan vid ett annat träd ( ett paradisäppelträd) och en tredje vid ett annat träd tillsammans med hjärtbergenia och annat.
Ja och sedan köpte vi lite andra blommor också.. 
Höstanemon, flox,stjärnöga, rosor( Ingrid Bergman), dahlior, stjärnöga,fingerborgsblomma,stormhatt,syrenhortensia med flera.
Har inte bilden här nu men vill tipsa er om en ros vi köpte då vi flyttade hit. En gul klätterros=Leverkusen.
Den är snart 3 meter och klättrar uppför ett gammalt avsågat körsbärsträd.Helt underbar doft och färg.
Sen har vi lite andra rosor också som vi köpt, rabattrosor som gör sig vackert med klotlökarna och dahliorna som växer runtom. I mitten står ett fågelbad av gjutjärn. Jag får lägga in en bild på det när det blir fint väder och jag kan ta ett kort på det..  

De rosa rudbeckiorna är jättefina och magnifikt höga och de liksom många andra av våra blommor drar till sig mängder av både fjärilar och humlor, vilket ju är kanon.
Ja och innan detta väder kom så hann vi som sagt få ner nya växter och blommor, där det behövdes.
2 st stora gula rudbeckior, 3 st. japanska benved, 1 rosa luktpion, 3 st monarda pink spider( temynta) 90st( 3 påsar klotlökar) norskspirea2 st syrenhortensior,5st nepetor (ny sort som står upp )

Ser redan fram emot nästa år, då alla nya blommor blommar.

Ok, och vad har hänt mer?
Jo, Caroline har varit sjuk och riktigt risig emellanåt och nu sist åkte hon på en rejäl och långvarig magsjuka och kräksjuka och det var verkligen väldigt jobbigt för henne :('
Så de varmaste och finaste dagarna låg Caroline nerbäddad 

Och ingen mat ..eller annat ville hon ha. Försökte med smultron och jordgubbar , glass ,,men ingenting gick in.
Ush det var verkligen jättejobbigt plus att hon haft en jobbig huvudvärk också och det är ju också kämpigt.

Men efter regn kan det komma sol och jag tror att det äntligen släppt och att hon nu mår bättre.
Den 9 september ska Caroline träffa onkologen igen.

Men tro inte att vår fighter sitter sysslolös hemma.
Nej, då!
Hon pluggar på högskola och nu läser hon företagsekonomi som redan börjat och så ska hon läsa en kurs i tyska och så så ska hon plugga juridik.  
Och från att ha befunnit sig i den djupaste mörker, så kan man åter skåda ett litet ljus. 
Upp stiger ett ljus och blir till en enorm ljusstråle, och bländar alla med sitt ödmjuka leende ♡
Vår egen underbara super HERO , ja hon gör ju sådant man inte tror kan vara möjligt och vet ni vad hon gör ?
Jo, ni, hon har minsann börjat övningsköra!!!!!
Jajjamensann!!

Och såhär lycklig blir man då ♡
Jag tror att det kan vara lätt att förstå Caroline och vår glädje.
Vägen till den här dagen har varit som att bestiga det högsta tänkbara berg som finns.
Men nu är vi här.
Helt otroligt!

Och har det hänt något mer då? 
Jomen visst har det det.
Av gårdens bär har det gjorts marmelader och av skogens bär ( blåbär) har det avnjutits blåbärspajer

Smaskigt!

Rödbetor har också tagits tillvara ( inte alla är ännu färdiga)
 

Men lite goda inläggningar har det blivit. Mums mums .



Morötterna har förvällts och delats i skivor och stavar och lagts i frysen.Likaså bönor och ärtor.
Potatis plockas upp och avnjuts liksom sallad och spenat till måltiderna.Kryddorna används flitigt och jordgubbarna har vi mumsat i oss vartefter de blivit färdiga.

Ja och medan en del blommor vissnat och andra blommat, så har tiden gått och vi med den.
September är här och den räknas ju till en höstmånad och den började ju mindre bra.
När man kikar ut, så är det svårt att tro, att man för några dagar sedan kunde gå i shorts.
Än blommar dock lite blommor och en del är härdigare än andra.

Mat är alltid kul och åtminstone jag blir hungrig när jag ser bilder på god mat.
Caroline har överraskat oss med sina fina matlagningskunskaper
Otroligt GOTT :))
 
Lasagne Mums mums!!
Och självklart har vi haft krätfskiva ...
Tänk att kräftor kan vara så smaskigt. Ser kanske inte så trevligt ut, då det sörplas
och skal knäcks och spottas hit och dit thihihihiii men det hör liksom till :)) 
Och ätit massor av goda efterrätter, ja det har vi också gjort. Tipsar er om denna.
Lite fikon i konjak med krokant och mandelglass. Enormt smarrigt!
 
Ja och om ni orkat ta er ända hit så bjuder jag slutligen på denna söta lilla bild, som jag knäppte med mobilen , liksom alla andra foton..Titta så fint de sitter där både fjärilen och humlan.Sida vid sida på rosenstaven.
Och sist men inte minst det viktigaste av allt.
Vet ni vad det är för dag imorgon?
Ja, den 3:e september.
Den 3:e september förra året samma tid, opererades Caroline  för sin hjärncancer.
Det har gått 1 år.

Ett år sedan vi satt och väntade.
En sekund, som blev till minut, som blev till timmar .
Skulle vår dotter få överleva operationen. 

600 personer / år får godartad hjärntumör 
500 får elakartad.
Av dessa,som får elakartad hjärntumör, hjärncancer, är ytterst få barn.
Caroline är en av de.

Imorgon eller kanske redan ikväll ska vi fira.
Vi ska fira att vi har det vi har nu.
Här och just nu.
Vi ska fira Caroline och vi ska fira oss själva.
Fira att vi får vara TILLSAMMANS.
För just det ordet betyder så enomt mycket för oss.
Enormt mycket för Caroline.
Och vet ni vad vi ska fira med?
Någon kanske tänker på något stort.
Nej, tänk litet.
Allt här i världen, som gör dig lycklig, behöver inte vara stort..det kan vara så väldigt litet.
Gissa!
Ja, det som var Carolines önskan på sjukhuset.
Med enorma smärtor, men utan en tår, önskade hon att få äta kladdkaka.

Kan inte skriva mer..
Ta hand om er ♡♡♡


Stor kram till alla er läsare och tack för det fina stöd och kärlek ni ger Caroline och vår lilla familj