♪ ♫ Hej mitt vinterland •* ♥ ♩ ♬•*♥ ღ • •* ♥

Hejsan alla änglar 🌿💗♡💗♡🌿

Nu har det snöat oavbrutet i två dagar, så att princip allt har täcks av snö.
Det känns som att isbjörnarna säkert kommer snart och att vi själva bor i  igloos.

Alla växter och blommor har nu ett stort snötäcke över sig,dock kan man skymta lite av den vackra ljungen.
Vintern kom plötsligt och man hann verkligen inte med.
Men så brukar det kanske vara.

Och såhär såg det ut igår. Hela 20 cm snö föll på kort tid!

Fire hade fullt sjå att pulsa i snön, men tyckte att det var ganska kul när snöflingorna landade på nosen
Mindre kul är det när han grunnar på nya hyss thihiiiiii. Häromdagen hittade han in i min väska och
krafsade runt där och snodde med sig några av mina sminkgrejjer.
Hmm..det syntes! 
Ute har alla blommor vintervila, medan blommarna inne, bland annat orkidéerna vaknat till liv och
blommar som aldrig förr 👍 
 
Och vi avnjuter både pepparkakor och glögg så fort tillfälle ges.
Det är mysigt, då man hör veden spraka och vinden vina att krypa upp i soffan med en mugg 
och se på TV .

Jul-feelingen börjar komma och det är märkligt hur fort man ändå ställer om sig.
Nyss var det höst och snart är det första advent ⭐️⭐️⭐️
Inte långt kvar tills att man åter får krafsa fram alla ljusstakar och stjärnor,
vilka man omsorgsfullt plockade undan förra julen.
Eller ja, man brukar bli rätt less på julen till slut också
och då åker julgranar och annat in i sina lådor med hisklig fart .
Hahhaaaaa :)))
Ja, sådär kan det säkert se ut lite varstans:))))
Skinkan/kalkonen misslyckades, klapparna var inte de "rätta", granen ska ut,
ungar som bråkar,magen som strejkar, tänderna har fått hål, stressen har tagit ut sin rätt...

Vår jul brukar kunna pågå till någostans kring nyår. 

Och efter jul kommer ju reorna!
Förr  hette det annandags-REA ,men många gånger börjar reorna mycket tidigare,
så det gäller att ha is i magen om man tänker köpa teknikprylar osv. 
På reorna brukar dock julefriden vara som bortblåst och folk blir som tokiga!


På tal om jul så kom jag att tänka på pepparkakor.
Ser ni vad söta burkar jag hittade på City Gross i Uppsala
Jag gillar när nytt möter gammalt och tvärtom.
De här gamla potatismåtten får olika innehåll, beroende på årstid.
Just nu fylls de med äpplen och lite köksredskap.
Men de kan lika gärna hamna en hyacint eller två där också  ✿◠‿◠


Livet annars bjuder på omväxlande orostecken och glädjebesked. 
 
Caroline blev pötsligt dålig och fick tillbringa fler dagar på onkologen.
Personalen och alla läkare var underbara
och till och med neurologdocenten som Caroline fick träffa var trevlig!
Hon hade aldrig mött honom tidigare och det var ju lite synd,
för de andra neurologerna som Caroline har fått träffa på Akademiska sjukhuset genom åren,
har ju minst sagt varit knepiga. 

Nåja,anledningen till vistelsen på onkologen, var verkligen oroande, då Caroline hade svårt att ta sig fram
fick svåra yrselanfall och skakningar.
Hon fick genomgå både datortomografi, magnetröntgen och epilepsi undersökning, då man misstänkte ny metastas,blödning eller stroke, men TACK GODE GUD för att allt var, ok.
Visst är det fin , korset, på min nyckelring.
Känns tryggt att den hänger där, när man kör.

Hur som helst, var det något som spökade i huvudet på Caroline och enligt alla läkare som var inblandade så kunde det ibland bli såhär av oklar anledning, när man opererat bort en så stor del av hjärnan som man gjort på Caroline( på grund av hennes hjärncancer) 
Någon form av tillfällig kortslutning kan man kanske kalla det,
där olika delar av hjärnan inte riktigt fick kontakt med varandra..
Caroline lider ju fortfarande även av hjärntrötthet, men studerar ändå,
på universitet och det är helt otroligt enastående gjort,sa läkarna,
då Caroline har probem med bland annat minnet.
Men är man en fighter, ja då är man 💪 💪 💪 
Kan ni förstå vilken känsla det är att få se Carolines vackra leende och höra hennes härliga skratt,
snön yra och livet fortgå ♡♡♡
Inga ord i världen kan förklara den känslan.
Det känns bara så underbart.
Att få vara TILLSAMMANS.

Nu pluggar Caroline igen och hennes förhoppning är att hon ska lyckas ta de 27 högskolepoäng som fattas 
så att hon kan ta ut sin kandidatexamen när denna kurs är slut.

Ja och livet blir väl nästan aldrig som man tänkt sig,
utan vad som helst kan hända, precis när som helst och det gjorde det också.
Vi hann åka till alla gravar såsom vi brukar göra på Allhelgonadagen
och tanken var att vi därefter skulle ha åkt på middag hos min pappa, men istället fick vi tillbringa Allhelgonahelgen på hjärtintensiven .
Det är så vackert på kyrkogårdarna under Allhelgona helgen.

Med 6 stentar, förutom sin pacemaker och flera nya ballongvidningar, skrevs min pappa sedan ut från sjukhuset, TACK GODE GUD även för det.
Man var inte säker på om det var blodpropp eller hjärtinfarkt min pappa drabbats av,
då pacemakern mörkar en hjärtinfarkt och det är svårt att få fram detta med bara blodprov.
Nya kärl var dock igensatta, så de nya stentarna gör förhoppningsvis att kärlen hålls öppna.   
Man får vara ödmjuk och tacksam över det faktum att det ges möjligheter till fortsatt liv, genom dessa
ingrepp.
 

Att känna tacksamhet och att vara ödmjuk trots att livet inte alla gånger är så lätt,
ja, det gäller verkligen att ändå försöka känna detta.
Jag har lärt mig att livet kan vara och är svårt att förutspå.
Att livet varje dag får ett nytt innehåll.
Att det förändras på mindre än en sekund och att det gör det inte bara en gång utan flera gånger. 

Jag har lärt mig att uppskatta det lilla i livet.
Vad som helst kan tillföra det där lilla "extra"
En god middag med pressad potatis,lax och sallad...
eller varför inte en god köttfärsås med spagetti, med lite god riven italiensk ost på
och kanske till och med ett glas vin på en måndag.
Eller varför inte en saffranskaka på morgonen med lite glögg till.
Inga bestämda regler och måsten hit och dit, utan att ta tillfället i akt.
När den ges.
Att skapa det där "lilla" som ger livet mening, för sig själv och för andra.

Vårt möte med döden kan bli när som helst.
Det fick vi erfara inte bara på onkologen, utan även på hjärtintensiven.

Att höra och ta del av människors berättelser, har för mig alltid varit viktigt.
Många lever ensamma, utan att ha någon att anförtro sig åt.
Kanske även i tvåsamhet, men ändå i ensamhet.
Att vara den där som vill lyssna, bli DEN idag!

Man växer enormt som människa om man vågar öppna sitt hjärta och ta in människor.
Vänner, men också helt nya bekantskaper.
Människor som man kanske aldrig möter igen, men hos vilka man lämnar ett avtryck.
Man var DEN som vågade och valde att lyssna.
Man var den, DEN, där som just då behövdes.

Jag mötte många sådana människor under våra dagar på onkologen.
Vi talade om döden, men ingen av de jag talade med var rädd.
Var och en hade fått sin dödsdom.
Var och en berättade om sin resa.

De mirakel och hopp jag brukar tala om, var borta.
Men även på onkologen, en plats där mångas liv, slutar, finns värme och kärlek.
Allt beror på hur man väljer att möta sin medmänniska.
Vad vi väljer att ge av oss själva.
Där hoppet gått förlorat, kan man ändå skapa liv.
Vi lever så länge vi lever, ingens dagar är annorlunda.
Vi är alla lika.

Jag hade med mig fika till Caroline och passade på att ta med mig ordentligt.
Anledningen...jo jag och Torbjörn dukade med glögg,pepperkakor och annat gott
och ville även bjuda de andra patienterna i dagrummet.
Ja varför inte?
Våga ta tillfället i akt.
Se din medmänniska ♡♡♡
Ge av din kärlek och omtanke till de, där orken tynat.
En liten stund av lycka, samhörighet och glädje kan betyda,
mer än du anar.

Med dessa ord på en vanlig torsdag önskar jag er en fortsatt fin dag.
Kör försiktigt därute i trafiken. 
K❤️R❤️A❤️M❤️ 
 




Lotta

Så världen stökar med er 💖😘. Hoppas ni alla mår gott nu, och du - håll dig inne tills det blir varmare ute, jag har sett på tv hur det ser ut där bort i öster. Kram.

Svar: Hejsan Lotta❤️Ja, nu har det varit mycket motgångar på kort tid. Men så ser livet ut för många, världen över. Tacksamt och ödmjukt kliver vi ur den senaste resan och hoppas att få njuta av jul och nyår🙏🏻Ja,ush ja.Det här vädret är tufft.Snön yr och det var svårt att se vart man körde då snöflingorna var stora som pingisbollar.Har nog aldrig sett så stora snöflingor förut ❄️Vi värmer bilen med motorvärmare och kupévärmare ca 1 timme innan jag kan sätta mig i den.Annars vore det nog kört för min del😬Igår fick jag en allergikänning och svullnade till😔Mycket kan hända annars med, ute i trafiken.Att färdas på vägarna är riskabelt.Tänker ofta på då jag var 10 år, det var nyårsafton, och vi var på väg till min farmor i Finland.En gigantisk dubbellångtradare, med två släp,De där största bilarna, kom över på fel sida.Det var blixthalka och den får inte stopp på sin bil eller på sina släp utan kommer farandes mot oss sidledes.Det fanns ingenstans att ta vägen.Jag vaknar till då jag sov i baksätet och hör pappa säga: Nu dör vi! Han gasar dock på och vi flyger upp mot höga snövallar längs vägen.Samtidigt kommer smällen .Jag minns ett blått kapell.Jag flyger ut genom bakrutan.Min nya ljusblå låtsasdunjacka rivs mitt itu av bakfönsrets glasskärvor. Den river upp även mitt ansikte ögat, näsan och munnen.Jag hör min mamma skrika :Vaaart är Paula!!Vaaaart är Pauuuulaaaaa!!!Min bror kommer mot mig.Jag är blodig överallt.Jag hade landat långt utanför bilen men som tur var, på den sida av vägen där det fanns snö. Jag överlevde och lever 🙏🏻Vi överlever allihop😇Bilen är fullkomligt skrot.Vår hund flög ut genom bakfönsret också och överlevde även han ❤️Ambulansen förde oss till sjukhus och jag syddes både här och där. Jag minns hur ögonlocket hänger i köttslamsor och att jag tar mig för munnen där läppen är söndertrasad .Jag minns att jag tittar på min hand och ser allt blod som droppar och färgar snön röd. Minns fortfarande de långa sprutorna som bedövade ögonlock och mun.Jag hade splitter i hela ansiktet, djupa sår på armarna osv.Man sydde och plåstrade och slutligen sprayade man mitt ansikte med en brun gegga som blev till en mask.När jag kom hem och skulle till skolan var det tufft, då det knappast gavs något medlidande till en på den tiden finnunge😢Med mina nya röda kläder,från topp till tå, inhandlade av mina föräldrar på Gränby. Ja, på den tiden fanns inget shoppingcenter, utan kläder köpta på Gränby var som att handla alla sina kläder i en matvarukedja.Barn kan vara elaka och det var de.Titta där kommer Rödluvan!! Och vad har hon i ansiktet.??Och därefter utbröt ett fantastiskt garv.Att jag överlevt🙏🏻 Nej det var ingen intresserad av att höra.Ja så hade man, tills man fick riktiga vänner och så var denna episod i mitt liv.Att det skulle komma fler svåra trafikolyckor och operationer i mitt liv visste jag inte då.Men jag vet hur det känns att överleva🙏🏻❤️Därav min tacksamhet. Kramis till fina dig💞💞💞
Paula Taxén

Susanne😻

Hej fina Paula🌹
Tänker på er varje dag.... ❤️
Att livet ska vara en sådan strid, och att man i sin egen oro hittar kraft och ork att finnas till för andra, det är en gåva.
Förstår sin ängslan över Caroline, att den finns där hela tiden, beundrar din styrka att ändå se ljusglimtarna i livet, det är det som är den empatisk förmågan, den som inte alla har.
Fortsätt att se kärleken och det vackra i livet, och fortsätt att dela med sig av dig själv...... såna som du behövs....

Önskar dig en fin dag
Kram från Susanne 😻

Svar: Hejsan Susanne💞Tack snälla du🙏🏻Ja, livet är nog en strid, vilken kan se olika ut för var och en.Alla har sin verklighet där man utgår ifrån. Att ta del av varandras verklighet ger perspektiv på det egna livet. Jag tänker ofta på de barn som måste genomlida krig, hunger och nöd.Det ger mig styrka att kämpa vidare .Det är så mycket i vår värld som kunde vara annorlunda om vi människor lärde oss att respektera och förstå varandra.Livet i sig bjuder på så mycket överraskande motgångar att det kunde räcka med det.Vi liksom så många andra världen över tar en stund i taget och försöker ta oss förbi det som sker. Vi hittar styrka i varandra och att åter få vara tillsammans, fortsätta den där "gråa" vardagen,är för oss underbart❤️Blir så oerhört rörd av dina ord🙏🏻och glad att lilla jag kan bidra med något som berör🙏🏻Tack och åter tack💞💞💞Önskar dig också en jättefin fortsatt dag.Hoppas att du mår bra.Du om någon är också en enorm fighter👊🏻 Sänder dig massor av styrka.Varm hjärtlig kram till fina dig från mig och min familj❤️
Paula Taxén

Susanne😻

Hej fina Paula🌹
Ja livet kan komma med snabba vändningar.
Alla livskriser gör de flesta av oss lite mer ödmjuka.
Att se de små tingen och lära sig glädjas åt dem.

Brukar förundras över att så många av oss jagar efter resor längre bort i världen, nya dyrare bilar, mängder av märkes kläder, fina dyra lägenheter än de kanske har råd med.
Jaga jäkta överträffa varandra, till vilken nytta? Och tror att de blir lyckligare.
När lyckan och glädjen kan finnas närmre.

Jag kan längta efter att cyckla, ta' en promenad i skogen, gå ner till vattnet, ta' en kopp kaffe på balkongen, se de första maskrosorna, det gör mig lycklig.
Eller när min 18.5 år gammla kisse väcker mig på natten och vill gosa.
Eller när döttrarna ringer eller skickar sms om att de älskar mig.

Tänk vad olika vi är.

Önskar dig en skön helg med familjen, och njut av deras närvaro

Kram från Susanne 😻

Svar: Hejsan fina Susanne❤️Att glädjas åt det lilla gör att man får glädjas ofta👏🏻Alla gläds vi dock över olika saker och det kan ibland vara svårt att förstå hur en del värderar lycka, glädje och känslan av att må bra.Vad som tycks göra någon glad eller lycklig kan göra den andre ledsen.Känslor av avund, svartsjuka och missunnsamhet är mänskliga och upptar större eller mindre del av vårt beteende.Hur vi hanterar det vi ser har betydelse för hur vi tolkar olika situationer.En del dömer fort och bildar en uppfattning av situationen.Sin sanning.Andra tar mer tid på sig.Inget av dessa betyder dock att vi med säkerhet kan veta vad som pågår hos grannen, kompisen eller hos någon okänd.Vi människor skiljer oss åt därför att vi är olika och det får man acceptera.Felet många gör är att de utgår från sig själva och ser sin verklighet och har den som referens.Men då man sällan vet den andres verklighet eller öde, räcker inte ett svar:"Jodå, jag mår bra" för att med säkerhet ge en full bild av sanningen.Den som åkte på jorden runt kryssningen hade kanske fått sin dödsdom, men valt att inte berätta sin verklighet.Det är därför svårt att värdera vad som ger lycka,glädje och må bra känslor, för andra människor.Visst kan man tycka att överflödiga bilar och annat överflöd i mängder kan kännas onödiga,då många människor världen över svälter.Men man ska komma ihåg att många många många människor bär på stora hemligheter.Många delar bland annat med sig av sitt överflöd och det tycker jag är otroligt fint🙏🏻Härligt att du hittat det som gör dig lycklig❤️Mycket av det som finns nära oss glöms många gånger bort.Små små saker som tillför livet mening❤️Tack snälla du för din intressanta och fina kommentar❤️❤️❤️Jag önskar dig och kissekatten en härlig fortsättning på helgen✨Kram från lilla mig💞
Paula Taxén

Sanna

Hej fina Paula!
Åh vad mycket ni får hå igenom hela tiden❤️. Jag blev livrädd när jag började läsa om att ni varit på onkologen igen! Tack gode Gud att det inte visade något🙏.
Likaså att din käre far klarade detta med🙏.
Precis som du skriver ska man vara tacksam för det lilla och passa på att njuta av det man kan, fika gott på morgonen...☺️ Jaa, varför inte?! Kikar in ofta på era bloggar, blir alltid glad av att få läsa något nytt, men denna gången blev jag allt lite skraj. Massa massa kramar till er❤️❤️❤️❤️

Svar: Hejsan gulliga du💕Vad snäll du är som skriver så mycket
fina och värmande ord🙏🏻💞
Blir alltid lika glad åt alla era jättegulliga
kommentarer och försöker svara så snart
jag kan.
Ja det här med livet och dess plötsliga
överraskningar både roliga och mindre
roliga, får man liksom med på köpet, när
man föds.Vi vet ingenting om vad som väntar
oss, men jag har lärt mig att varje motgång
ger nya verktyg att hantera nya motgångar.
Och mellan motgångarna kommer glädjeämnen
som ger nya krafter💪🏻 Livet lär oss och var
och en av oss gör vår egen resa.
Jag blir så glad när jag får läsa era kommentarer.
Att lilla jag kan skriva något som är värt
att läsa🙏🏻❤️Stort varmt tack till dig och
jag önskar dig en jättefin fortsättning på
helgen❤️❤️❤️Kram från mig och min familj
Paula Taxén

Susanne😻

Hej fina Paula 🌹
Ja det är tur att vi är olika, det är väl olikheten som gör helheten.
Att först kunna glädjas åt de små tingen är väl vägen till att glädjast åt de stora tingen.
Jag träffade en man för en tid sen, för honom var värdet på en människa hur mycket pengar du tjänade och hade på ditt bankkonto, och hur hög utbildning och " fint " jobb du har. 🤔
Matrealist, inget för mig...... nej tack.
Ha' en skön kväll, själv ska jag gå och lyssna på Johan Glanz med en arbetskamrat.
Kram från Susanne

Elisabeth

Hej Paula!
Nej, nej tänkte jag när jag började läsa, såg egentligen bara ordet onkologen .... till att börja med.
Mina känslor ligger på ytan nu sedan min fina svåger hastigt och oväntat avled i slutet av september- aggressiv lungcancer. Så onkologen får mig att rysa ännu mera nu efter detta. Fast egentligen är jag så tacksam att onkologen finns. Innerst inne är det ju så ändå!

Det ena avöser det andra för er men dessemellan så mycket bra! Kryddat med så mycket kärlek. Glad att din fina pappa också fick hjälp så att han kan få fortsätta sitt liv med frun och er.

Den grå vardagen är den bästa av alla dagar har jag insett, alltså när allt är "som vanligt". Att kunna var tacksam för det lilla är en gåva, jag har den ! Det finns mycket att njuta av om man bara öppnar ögonen och tänker till lite extra.

Kramar till er alla från Elisabeth

Svar: Hejsan Elisabeth ❤️Läser det du skrivit och beklagar verkligen sorgen.Förstår också den sorg som följer och den bearbetning som detta tar ochmåste få ta. Det tar tid innan man accepterar det som hänt och låter minnena ta vid. Den enorma sorg över att förlora den man älskat, ja, jag känner fler som går igenom detta just nu och jag har gått igenom detta själv.En stund i taget, kan även det, kännas för svårt.Livet tvingas gå vidare, då man helst skulle önska att den stannade.Men livet går vidare.Sorgen finns där och man tvingas leva.Ja jag säger tvingas, för många känner nog att livet inte kan gå vidare.💞💞💞💞Men slutligen går livet vidare, med en pusselbit mindre.Det där pusslet som aldrig mer kan bli helt.Så kändes det för mig när min mamma gick bort.Det tog tid att acceptera att hon som bara var 56 år, inte fanns längre.Caroline som bara var 9 år då, hade plötsligt ingen mormor.Man sörjer inte bara att den man älskat gått bort,man sörjer också, det man kommer att gå miste om❤️Men åren går och livet likaså.Sorgen ersätts av minnen, och det brukar jag tänka på.Att fylla livet med mycket roliga saker så att det blir till vackra minnen då man inte finns längre.Den "grå vardagen" är precis som du säger, den bästa av dagar,vilken även den kan förgyllas då och då, så det känns lite stort och speciellt. Små ting kan göra skillnad.Önskar så att du och de dina får en vacker första advent,och sänder massor av kärlek och varma omtänksamma kramar till er ❤️❤️❤️ // Paula med familj
Paula Taxén