Hejsan alla kära bloggläsare ♥️♥️♥️
Medan juni månad bjöd på fantastiskt varmt väder och värmerekorden tycktes slå alla rekord runtom i landet, så blev jag sjuk.
Och jodå, det var Corona viruset jag drabbades av.
Samtidigt slog Torbjörn skallen i ett äppelträd och några äppelkvistar sjönk rakt igenom huden på skallen 💥 🤕 Trots att jag inte var i bästa form att hjälpa honom, så agerade jag självklart per automatik och likt en panter lika kvickt. I takt med att blodet rann från skallen lyckades jag behålla lugnet och göra allt enligt läroböckerna, som jag en gång i tiden studerat👍🏼 Ja, jag fick till och med beröm av sjukvården! Först fick Torbjörn skölja huvudet och håret rent från allt blod och sedan plockade jag helt enkelt bort de ca. 1,5—2 cm långa kvistbitarna som borrat sig in i skallen, med en väl rengjord pincett och sen tvättade vi rent huden med handsprit. Sedan satte vi på torra kompresser och en liten söt ren och ny mössa som blivit kvar sedan Carolines cancerbehandlingar med mera. Mössan slets och drogs till sin maxgräns för att passa Torbjörns huvud, ja, då den ju egentligen var anpassad för Caroline, men med lite power så gick det bra💪🏻🏋️♀️
Vi var lite oroliga för hur allt skulle sluta, då eventuellt avskavd bark från kvistarna eller tex. smuts skulle kunnat ha blivit kvar i såren. Torbjörn hade nämligen huvudvärk i flera dgr. men allt gick bra. Såren läkte snabbt och det hela är nu ett minne blott.
Hoppas vi 🙏🏼🙏🏼🙏🏼
Javisst och jag själv har ömsom sovit i Carolines ställbara elektriska stol, många många nätter inte alls, besökt sjukvården, slemmat igen totalt och haft feber av och till. Jag har till slut sökt akutvård och fått hjälp med andningen, tappat smak och lukt men som tur var bestämt sig för att komma tillbaka( men med den lilla finessen att smakerna är förvrängda) Lök och citron tycks ha tagit över, men däremot smakar kaffe som vatten. Nåja, vem bryr sig om sånt, huvudsaken är att man kan andas!
Luftrörsvidgande medel är nog det som hållt mig vid liv tror jag och det faktum att jag lyckats hosta och harkla ur mig det sega sega slemmet som kloggat igen systemen. Jag har fortfarande svårt att andas mellan varven och jag har hostat så att lungorna vänts ut och in och hostar tyvärr lite fortfarande. Rösten bär inte och det är väldigt ansträngande att prata i telefon. Jag är väldigt trött och det är också ansträngande att göra mindre saker. Benen är trötta och ja, hela kroppen är enormt trött och det gör liksom ont i både leder och muskler också. Antagligen är det sviter av det man genomgått.
Det går inte att förklara vad det är man varit med om, om man inte varit med om detta själv.
Och vad jag förstår, så har det slagit lite olika.
Vissa nätter och dagar tänkte jag att ” undrar om jag överlever det här”
Det är hemskt att tänka tillbaka på det hela.
Det är som ett trauma som jag nog aldrig kommer att glömma.
Det finns liksom ingen hjälp heller.
Jo, syrgas och respirator föstås, men jag vet inte om sjukvården alla gånger förstår när det är dags att få det. Eller så kanske de gör det, men då platsbristen är svår, så sänds många hem.
Läkaren undrade om jag skulle klara mig hemma.
—Jodå, sa jag...men fy sjutton vad sjuk jag varit.
Jag vet inte om det var rätt av de att sända hem mig.
Men jag vet inte heller hur det blivit om jag stannat.
Det blev i alla fall många samtal till 1177 och många tårar.
- Du måste ta dig till sjukhus, sa de varje gång.
Jodå, jag fick komma tillbaka om jag inte klarade det.
Hmmm...men det där är svårt. Man klarar ju ganska mycket tydligen.
Jag gör det i alla fall.
Många har varit tvungna att göra det.
Det är bara de svårast sjuka som läggs in.
Det där med sjukhusvård, nja, jag vet inte.
De har det ju tufft där så ..och ja, jag vet inte riktigt vad jag säga.
Det är tufft att vara sjuk och det är tufft att vårda de sjuka.
Det finns inga bättre ord att förklara det.
Det är och var också ett kämpande att få komma och försöka ta sig till sjukhuset, att få träffa läkaren osv...
När man är svårt sjuk så orkar man till slut inte hålla på med det där kämpandet.
Jag åkte dit en gång, för jag hade svårare och svårare att andas och fick andas in lite olika medikamenter.
Om det hjälpte?
Nej, tyvärr gjorde det inte det.
Väldig, väldigt lite i så fall.
Nätterna och dagarna som följde var nog bland de värsta i mitt liv.
Att åka tillbaka, nej, alltså nej, jag tänkte att det nog kanske blir min sista resa i så fall, så nej jag valde att stanna hemma.
Kämpa och fortsätta kämpa.
Framförallt med andningen.
Och vad hade väntat mig om jag hade åkt tillbaka?
Man tas nämligen in i ett rum där andra covid sjuka och förmodade sjuka varit innan mig.
Ett rum med andra lika sjuka.
De sa att det rengjort rummet noga, men, det där vet jag inte om jag riktigt kan lita på.
Noga och noga.
Den tiden finns liksom inte riktigt.
De hade skydd och ville gärna inte inte vara så nära mig, förutom läkaren som ju undersökte mig osv.. och så togs blodprover osv.....
Med mitt dåliga immunförsvar var det bara en tidsfråga om när jag skulle bli smittad, trots alla försiktighetsåtgärder jag och vi vidtagit både hemma och om vi varit tvungna att åka någonstans.
Ändå var jag livrädd att vara därinne på sjukhuset.
Tänk om jag fick något nytt.
Såsom det är nu, så tror jag att risken för att bli smittad även på sjukhus är stor och jag tror inte att jag skulle kommit levande ut från sjukhuset om jag blivit inlagd.
Fler har tyvärr dött just pga. att de blivit smittade på sjukhuset och därefter smittat andra.
Även på Akademiska sjukhuset.
Nej, jag ville hem.
Och jag ville inte återvända.
Hem till vårt lilla paradis.
Men det har inte varit lätt och det är fortfarande inte lätt.
Det har helt enkelt varit en kamp för att överleva.
Jag minns när det blåste som mest ute, ja, då önskade jag få stå därute och andas.
Det var tur att det var så varmt. Tål ju inte kyla.
Jag grubblade ofta på om man kanske till och med kunde stå och sova utomhus?
Nåja, midsommar kom och mina älskade underbara raringar härhemma, som mirakulöst klarat sig utan att bli smittade, tror vi i alla fall, ordnade jättefin midsommarmat. I och för sig hade de lite sjukdoms symtom, då Caroline hade en svullen lymfkörtel i armhålan och feber några dagar och Torbjörn hade huvudvärk och ont halsen ett par dagar, men ingen av de fick något mer. Ingen förkylning eller hosta. Men vem vet, de kanske var smittbärare, utan att veta om det 👀
Midsommarmaten var i alla fall helt fantastisk och Torbjörn gjorde egen gravad lax som han lagt på en smarrig smörgås och bjöd mig på på morgonen😍
Det går knappast se hur kämpigt jag hade, men glädjen var enormt stor när jag fick på mig en klänning och orkade fixa håret efter flera veckors fruktansvärd hosta och andningsproblem.
Och midsommartårtan var en läcker marängtårta med massor av jättedyra svenska jordgubbar! 
Som tur är så kan vi plocka våra egna nu🍓Tänk så gott det är med jordgubbar och smultron😋
Caroline var lika vacker som alltid och hade dagen till ära sina nyinköpta fina klänningar på sig. Ja, hon bytte om till den lite mer beiga klänningen till kvällen.
Jag orkade vara uppe ganska länge, men till slut sa kroppen ifrån och jag behövde vila.
Men det var en jättejättemysig dag ♥️♥️♥️♥️ Tack mina älskade kära, för allt ♥️♥️♥️
Och juni månad har under tiden jag varit sjuk, stilla övergått till juli och rosor i alla möjliga färger blommar för fullt.
De är helt fantastiska och en del doftar medan andra bara är vackra.
Jag älskar rosor och i år tycks de blomma vackrare än någonsin.
Ser ni! Visst är de otroligt vackra. Som små färgglada underverk.
Och så lite gula rosor✨✨✨ Jag väntar som alltid på de som ännu inte blommat såsom tex. Friesia rosen som doftar helt underbart. Leverkusen heter en av klätterrosorna vi har och den doftar sådär ljuvligt också. Den blir flera meter hög och får därför klättra uppför och runt ett gammalt körsbärsträd som inte längre ger någon frukt.
Än har som sagt inte alla rosor slagit ut och jag inväntar ivrigt, bland annat på hur Annapurna ska se ut och hur den kommer att dofta.
En del rosor växer helt galet mycket!
Ja, ni, sommaren är kort och det gäller att ta tillvara på dagarna.
Naturen är en helt magisk plats och att spatsera i sin egen trädgård och lyssna in alla vackra fågelsånger som hörs, är rogivande. Se fågelungar flygträna i äppelträden och trollsländor sitta på en sten vid koidammen. Trädgården ska vara en plats som skänker både ro och glädje och det sägs att världens äldsta befolkning blivit gamla, just av den anledningen att de får en daglig dos av frisk luft och att trädgården ger en inre harmoni. Att odla sina egna örter, kryddor, grönsaker och rotfrukter bidrar också till god hälsa.
Liljebaggarna lyckades som tur är inte tugga i sig alla krolliljor så en del blommar faktiskt nu. Även olika sorters vallmo, studentnejlikor, zinnior, solhattar, klotlökar, liljor med mera.
Tomaterna är på g, liksom gurka och paprika.
Och detta år verkar bli ett riktigt äppelår. Ja, allt tycks frodas.
I år blommar den frösådda purpurklätten för första gången, fröna som jag fått av min bästa vän 💖🌸🌸🌸💖 Paradisträdet blommar också,liksom alla möjliga pioner. Shirley Temple heter pionen i mitten. Även rosen New Dawn har satt fler blomknoppar detta år än något annat år och det betyder att den tagit sig bra.
Aklejor, klematis,toppklocka, fingerborgsblommor, lavendel och stockrosor blommar också nu.
Liksom borstnejlikor, rosenkragar och roseniberis.
En liten tripp med cykeln var jobbigt för lungorna, men jag grejade det och tänkte att det ju måste vara bra och hostandet ju inte besvärade någon när vi befann oss utomhus 💪🏻🙏🏼 Fire fick också följa med och njöt av att få sitta på en filt i cykelkorgen.
Och medan rosenskäror, krollliljor och söta blomarrangemang fick fortsätta att sprida glädje där hemma, så cyklade vi för att ta oss en fika i närheten där vi bor.
Och en fika tog vi även hos min far och hans fru, ja, utomhus förstås i deras trädgård, då vi var till min mors grav för att plantera nya blommor. Torbjörn och jag åt även lite mat ute för första gången på många månader!
Jag har varit sjuk i 4 veckor och smittar givetvis inte längre, däremot kan jag tydligen själv bli smittad fick jag veta. Man vet inte riktigt hur immuniteten fungerar.
Det är alltså inte säkert, att trots att man redan varit sjuk i Corona, att man inte kan bli sjuk igen. De vet helt enkelt inte hur det hela är.
Vi höll oss i alla fall långt bort från alla och hade både handskar och handsprit med oss.
Trots att det fortfarande är jobbigt med andningen och jag är trött osv. efter allt jag varit med om, så känner jag glädje över att ha kommit över till den där andra sidan, där jag kan räknas till de som överlevt.
Och känna enorm glädje över att livet åter får fyllas med liv ♥️♥️♥️♥️
Det var som min pappa sa ” Jag förstår inte att du klarade det”
Men jag är stark som en häst💪🏻
Livet har under tiden jag varit sjuk, kommit med andra mycket svåra och sorgliga nyheter som vi nu måste ta oss igenom.
Jag vill inte gå in på vad, men det är allvarligt och det är i min närhet.
Jag knäpper mina händer och ber att änglarna åter vakar över oss och ger både oss och den/de berörda kraft att orka kämpa vidare 🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼
Ett stort varmt och kärleksfullt tack till alla er som hört av sig till mig, peppat mig, sänt krya på dig hälsningar och massor av kärlek ♥️♥️♥️♥️
Varmt och hjärtligt tack även till alla er underbara bloggläsare som skrivit så fint och sänt så jättefina hälsningar. Jag har ännu inte orkat svara er alla ♥️♥️♥️♥️♥️♥️
Ett steg i taget och äntligen går det framåt 🍀👣🍀👏🍀👣👏🍀
Kram från lilla mig och min familj 👨👩👧♥️🐕
MH
Åh Paula jag har tänkt så mycket på dig, och undrat hur du haft det. Den där Coronan den är otäck, tur du piggade på dig och hoppas övriga i afmiljen slipper det. Aj, aj med mannen, riktig otur att skada sig så.
Som alltid beundrar jag dina foton ni har ett paradis på jorden.
Krya på er allla och Stor Kram/MH
Svar:
Varmt och hjärtligt tack för dina fina ord ♥️🙏🏻♥️🙏🏻♥️ Det värmer i hjärtat ♥️Stor kram till dig med och en önskan om en fortsatt vacker sommar 🌸🌸🌸
Paula Taxén
Anonym
Ta hand om dej! Tur d gick bra för dej. Har tänkt massor på dej o familjen. Många kramar till er alla från mej
Svar:
Varmt tack till dig 🙏🏻♥️🙏🏻Ja, det är en hemsk sjukdom och helt omöjlig att förutspå hur det går för var och en. Är oerhört tacksam att jag överlevde faktiskt🙏🏻 Stor kram till dig med från mig och min familj 👨👩👧❣️
Paula Taxén
Susanne 😻
Hej fina Paula 🌹
Såååå härligt att höra om dig igen, har saknat dig på bloggen.
Men så jobbigt med Corona, misstänkte att det var det som spökade.
Vila nu och återhämta dig med din fina familj och din underbara trädgård.
Naturen har ju en läkande kraft.
Jag har klarat mig än så länge, gick på fem veckors semester i fredags, ska bli så skönt.
Även om det är svalt och regnigt så njuter jag av tillvaron, promenerar i naturen, röjer hemma, lagar mat.
Umgås med mina döttrar och deras familjer så gott det går.
Ser det såhär i år att vi behöver regn i massor, grundvattennivåerna är katastrofalt låga.
Sen får man göra andra saker än att sola och bada.
Sköt om dig nu och ha’ det så bra
Kram från Susanne 💞😻
Svar:
Hejsan 🥰Åh, tack snälla gulliga Susanne 💖Ja, det har varit fruktansvärt. Rent traumatiskt faktiskt. När man trott att det kanske vänder, så har det bara fortsatt. Har fortfarande hostan kvar som kör igång attackvis och andningen är påverkad. Tröttheten är enorm och hur jag än försöker så får man likt en knockout och får lägga sig.Trädgård och natur har verkligen en läkande kraft och den friska luften känns bra för lungorna. Skönt att höra att du klarat dig och fortsätt var försiktig🙏🏻Här regnar det allt vad det kan idag och det är ju bra för det behövs. Dock är det tråkigt om det regnar hela dagen. Bra för grundvattennivåerna förstås, precis som du skrev. Vad härligt att kunna umgås med familjen. Utomhus kan man göra mycket roligt.Stort tack och var försiktig och ta hand om dig med ♥️♥️♥️ Önskar dig och de dina en jättefin fortsatt sommar 🌸🌸🌸 Kram från mig och min familj 👨👩👧♥️
Paula Taxén
Sanna
Hej fina ni!
Vilken omvälvande läsning! Vad skönt att det går åt rätt håll ❤️❤️❤️
Blir alltid så glad och varm av att läsa din fina blogg, trots att det kommit massa tråkigheter emellan för egen del. Jag förlorade min fina man, våra barns fina pappa i januari så det är mycket tuffa tider💔.
All kärlek till er❤️🌸
Svar:
Hej kära du ♥️♥️♥️Tack, vad snäll du är 🥰🥰🥰Men, nej, så hemskt😢😢😢Åh, det var ledsamt att läsa. Beklagar verkligen, verkligen sorgen ♥️♥️♥️Förstår verkligen att du och ni alla måste haft/ ha en tuff tid. Vilken enorm sorg att förlora den man älskar och sin livspartner och barnens far😢Du måste vara en helt fantastiskt stark och kärleksfull människa som också orkar och vill skriva och sända så vacker hälsning till lilla mig, trots att du och ni själva har det så kämpigt ♥️♥️♥️Jag tänker mig att sorgen kan vara så olika och att den kan vara svår att styra. Kanske är det därför bra att låta känslorna få fritt spelrum. Sorgen försvinner inte, men ersätts ofta av saknad och därefter när tiden är mogen kommer minnena att ta över.Känslolivet måste få gå upp och ner och tårar måste få blandas med glädje. Oron för vad som komma skall och tankar om hur man ska klara saker man gjort tillsammans, ensam, ja, alla dessa tankar måste få bearbetas om och om igen. Livet förändras och framtiden ser nu annorlunda ut för er del. Vad den för med sig vet man inte, men tiden lär utvisa även det 🙏🏻 De som förlorat någon som stått en nära och någon som alltid funnits där förlorar inte bara den de älskat, utan även en del av sig själv. Det tar tid att åter bygga en ny identitet och då det bara gått så kort tid efter att din man gått bort, så är du säkert fortfarande i ett skede i livet, där mycket handlat om allt det som måste skötas. Begravning, bouppteckning, pappersarbete, ja, allt sådant som man egentligen inte orkar, men måste klara av. Det tar tid att bearbeta det faktum att man inte längre kan förlita sig på eller tänka i vi” termer, inte längre ta gemensamma beslut och även få bearbeta allt det fina ni gjort tillsammans ♥️♥️♥️ Låt det få vara så.Låt det få ta tid. Det ni haft blir evigt ♥️Det kan vara en liten tröst i sorgen att veta att ingenting i världen kan få minnena ni delat att försvinna ♥️♥️♥️De lever för evigt 🙏🏻♥️🙏🏻Sänder mängder med kärlek till dig och miljoner styrkekramar och en önskan och förhoppning om att ni tillsammans kan finna nya krafter, hopp och tro på att framtiden för med sig nya ännu outforskade möjligheter som kommer att ge er mängder med underbara minnen 🙏🏻♥️🙏🏻♥️🙏🏻♥️🙏🏻♥️🙏🏻♥️🙏🏻Varm varm kram från mig och min familj ♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️
Paula Taxén
Anna B
Jag sänder stärkande krya på dig-hälsningar till dig! 🙏🏻 💐
Svar:
Tack snälla rara du ♥️❤️🙏🏻💖♥️🙏🏻💖♥️
Paula Taxén
Marie Andersson
Härligt att få höra av dig, 💗 har saknat dig på bloggen. Skönt att det känns lite bättre nu och att det förhoppningsvis är på bättringsvägen💐 Vilka fantastiska collage med alla vackra bilder som du lägger in.
Trevlig sommar och hälsa till familjen💜
Svar:
Tack snälla du ♥️🙏🏻🌺♥️🌸🙏🏻♥️🙏🏻🌸♥️
Önskar dig ett jättefin fortsatt sommar också från mig och min lilla familj 🥰
Önskar dig ett jättefin fortsatt sommar också från mig och min lilla familj 🥰
Paula Taxén
Anna
Åh vad glad jag blir av att läsa att du och familjen mår bra! Har läst din blogg i flera år och var verkligen orolig att nåt hade hänt. Har varit inne varje dag senaste veckan och hoppats på ett nytt inlägg så blev himla glad nu! Du är en stor inspiration för mig <3 Kram!
Svar:
Tack snälla rara du 🥰🥰🥰Men vad glad och rörd jag blir ♥️
Tack och åter tack för dina värmande ord ♥️♥️♥️ Önskar dig en riktigt fin fortsättning på sommaren 🦋🌺🌺🦋Stor kram från mig och familjen 👨👩👧♥️
Tack och åter tack för dina värmande ord ♥️♥️♥️ Önskar dig en riktigt fin fortsättning på sommaren 🦋🌺🌺🦋Stor kram från mig och familjen 👨👩👧♥️
Paula Taxén
Sanna
Start TACK för de fantastiskt fina orden Paula ❤️❤️❤️ De skänker mig mycket tröst och att det finns så fina människor som bryr sig! ❤️❤️❤️ Du sätter ord på allt det svåra!
Massa kramar
Svar:
♥️🥰🥰🥰♥️ Vad fint, det gläder mig att höra ♥️♥️♥️ Vill så gärna att alla mår bra.Sänder dig massvis med styrka och mängder med varma och kärleksfulla kramar ♥️♥️♥️♥️ Ta hand om dig och jag önskar så att du och ni trots omständigheterna får en vacker och fin sommar ♥️ 🌸🌸🌸 ♥️ // Hjärtliga kramar från mig och min lilla familj👨👩👧♥️
Paula Taxén
Vad glad jag blir att höra av dej! Jag har faktiskt varit riktigt orolig för dej! Känner dej ju inte egentligen,men har följt din och carolines kamp i flera år. Nu hoppas jag jag att hela fina familjen får njuta av sommaren!