Och medan pĂ€rontrĂ€d och körsbĂ€rstrĂ€d blommar, knackar och spikar Torbjörn vidare pĂ„ det gamla dasset som fortsĂ€tter att förvandlas đđ»âš  Â
Det doftar gott bÄde utomhus och inomhus och det Àr en fröjd att fÄ plocka med sig en liten blomma eller en söt bukett frÄn sin trÀdgÄrd och stÀlla i en vacker vas.
Â
Jag glÀds och njuter samtidigt som jag har jÀtteont, jÀtteont i ryggen och ofta fÄr anvÀnda stödkorsetten. Som tur Àr sÄ syns den inte sÄ mycket, men den och smÀrtorna kÀnns.
Det Àr synd att jag Àr sÄ kÀnslig mot lÀkemedel, (jag Àr allergiker) och undviker dÀrför att ta smÀrtstillande.
Â
FÄr alla möjliga allergiska reaktioner och det blir bara Ànnu kÀmpigare dÄ.
TrĂ„kigt nog har bĂ„de nacke och rygg varit med om flera mycket svĂ„ra trafikolyckor och andra olyckor och fĂ„tt bĂ„de svĂ„ra skador och ja, sen har jag ju diskbrĂ„ck pĂ„ bĂ„da sidor av ryggraden. Dessutom saknar flera kotor vĂ€tska och det gör ocksĂ„ ont. Inte nog med det, det sitter tydligen nĂ„gon form av âgodartadâ grej nĂ„gonstans dĂ€r ocksĂ„ đ Och vad den stĂ€ller till med vet jag inte. Men jag kĂ€nner av smĂ€rtorna och ja, det smĂ€rtar vĂ€l av bĂ„de den ena och andra anledningen.
Â
Â
Ett tag ville de prova steloperera mig, men de vÄgade inte.
DÄ ryggen Àr skadad pÄ sÄ mÄnga stÀllen och jag har sÄ mycket annat som gör det hela svÄrt och riskabelt, sÄ lÀr jag nog fÄ lida resten av mitt liv.
SlĂ€nger dĂ€rför pĂ„ mig korsetten igen och delar en 400 mg Ipren pĂ„ mitten och invĂ€ntar lindring đ Det hĂ€nder ingenting, sĂ„ det var totalt meningslöst.
Det hjÀlpte dock litegrann mot en ny envis visdomstand, som vill brÄka med mig och förra veckan var rent ut sagt elÀndig. Minns vÀldigt vÀl operationen pÄ en annan visdomstand för nÄgra Är sedan, som gjordes pÄ kÀkkirurgen. Tanden lÄg i 90 graders vinkel!
Minns ocksĂ„ röntgenbilderna pĂ„ den andra sidans tĂ€nder  och förstĂ„r mycket vĂ€l att det dĂ€rför gör ont Ă€ven dĂ€r đÂ
Â
JodÄ, alltid Àr det nÄgot. Livet Àr dock till för att levas.
Man mÄste se framÄt, inte bakÄt.
Just det tÀnkte jag sÀrskilt mycket pÄ hÀromdagen, dÄ jag höll pÄ att tjonga huvudet rakt in i en stor gren frÄn ÀppeltrÀdet.
Varför dĂ„ đŻ
Jo, jag gick nĂ€mligen framĂ„t och tittade samtidigt bakĂ„t för att ropa pĂ„ Fire ... och vad hĂ€nde dĂ„â
Jo, som tur var âïžđâïž sĂ„ tĂ€nkte vĂ€l mina skyddsĂ€nglar att jag borde vĂ€nda pĂ„ huvudet och det gjorde jag i PRECIIIS rĂ€tt ögonblick, för annars hade jag fĂ„tt en rejĂ€l knockout đ„đ„đ„đ„
Â
Hur som helst sĂ„ Ă€r livet inte alltid sĂ„ lĂ€tt och det vet de flesta. Ă
tminstone vet man det sjÀlv.
Trots att mÄnga har ett stort leende, sÄ lider de kanske i det tysta. Allt syns ju inte, men kÀnns desto mer.
Precis sÄsom med min stomi.
Den syns inte, men kÀnns.
Verkligen!
Â
FortsÀtt ta hand om er.
Var och en med sina krÀmpor.
Njut och glÀds dÄ ni kan och fira det som firas kan.
Skapa nÄgot som du kan vara stolt över och lÄt ingen ta ner och förstöra din glÀdje nÀr du vÀl lyckas.
Och sist men inte minst, försök vara tacksam för allt det dĂ€r som man ofta kan ta för givet.Â
 Kram frĂ„n lilla mig och min familj đđđ
Underbart det Àr i naturen och ni har ert paradis pÄ jorden hÀrligt att se och lÀsa om i din blogg. Inget vidare Paula med allt vi har och ska gÄ igenom, men det Àr nog i alla fall tur vi har vÄrt goda humör. Fick cortisnspruta i handen i gÄr den Àr inte lika svullen nu, allt gÄr med ett gott humör.
Kram/MH