då Torbjörn och jag gifte oss och vår dotter Caroline föddes och också döptes ♡ ♡ ♡
Trots att det var ett helt underbart år för vår del, så hände även något som för alltid
Den 28 september 1994 sjönk fartyget Estonia och 852 människor miste livet.
Jag och Torbjörn minns denna dag.
Vi satt framför TV:n och var helt chockade över de bilder som sändes.
Tårarna rann och jag tände ljus på bordet.
Idag har det gått 20 år sedan Estonia sjönk och vi tänder åter ett ljus.
Vi vill på detta sätt hedra och minnas Estonias offer och
även alla de anhöriga som miste en kär mamma, pappa, syster,
bror, dotter,son, släkting, vän.
En av de fina lärare jag hade en gång i tiden, var en av de omkomna ♡
En ny vecka står för dörren, Skåne bjuder på dimma, men alldeles lugnt och fint annars, men så är hösten, omväxlande. Jag brukar tänka det är för att vi inte ska ha trist, vädermässigt. Inget vi kan rå på heller, tur det.
Otroligt tråkigt med Estonia, så fasansfullt det är så overkligt på något vis, svårt att ta in, alla katastrofer är hemska. Alla familjer som mist någon och framförallt alla de som miste sitt liv.
Helt klart så tänder även jag ett ljus, men det gör jag ofta, den stilla låga som brinner i ett ljus är rofyllt.
På den tiden knöt jag batik, gjorde t-shirts, och det låter så märkligt för en av dom var i rött/orange och den liknade havet med dess färger, jag kallade den Estonia. Med batik vet man inte alltid hur mönstret skulle bli.
Vad stiliga ni är på fotot både då och nu, det är verkligen minne.
Önskar er alla en bra start på veckan och god läkning för er dotter.
Lotta, vilket öde du drabbades av, sorgligt.
Kram från Österlen/MH
Det är så hemskt.Man kommer aldrig att glömma den dagen och inte heller de veckor och månader som följde.Det kändes som att hela Sverige stannade och man satt mer eller mindre fastklistrad i soffan och såg på TV.Om och om igen spelades samma rop på hjälp, upp.
MAY DAY, MAY DAY..
All denna sorg som drabbat så många.All smärta.Känslan över att inte kunna ta ett sista farväl.Åh, tårarna rinner.Det är så hemskt.Stackars alla dessa människor som fick lida och stackars alla de som för evigt kommer att känna saknad ♡ ♡ ♡Tankarna gick då och tankarna går även idag till alla drabbade och deras anhöriga.♡ ♡ ♡
Tack snälla för din fina kommentar och hälsningarna MH
Många kramar även till dig ♡
Minns det som igår, min väninna som var mammaledig just då, arbetade innan på Estonia o vi satt som klistrade vid TV apparaten med varsin liten tvillingkille i knät.
En annan väns bror försvann i djupet 24 år gammal, de har en minnessten på kyrkogården hemmavid.
Att tända ljus o minnas alla som kämpade i mörker o kyla den natten är något som många gjort i helgen, vi glömmer er inte❤️
Så härligt att Caroline orkade skriva igår, önskar henne o er all styrka o lycka framöver, kramis❤️💪🍀🐰
Kramar från Paula , Torbjörn och Caroline
Kram! Så fina ni är på båda korten! Ja det var en nästan ogreppbar olycka med Estonia! Drabbades dock inte själv men tänker en extra tanke på alla de som hade anhöriga ombord!
En extra solskensfylld kram denna dag för att lysa och värma!
(✿◠‿◠)
Jag funderade just i helgen om det var 28 september eller oktober som Estoniakatastrofen hände. Kommer aldrig att glömma det. Minns att jag precis hade flyttat söderöver och det var regn och rusk den dagen. Det kändes så overkligt när jag kom hem och såg nyheterna. Året innan hade vi ett gäng från kyrkan åkt med Estonia den där sträckan, och jag visste att många åkte med den ganska ofta till vänförsamlingen i Vitryssland. Jag funderade på om alla jag kände levde, det kändes verkligen jättekonstigt.
❤️ En vän miste sin pappa 😥
Kram på er
Inte undra på att Caroline är så himla vacker vrålsnygga som ni är! Bröllopskortet är verkligen "WOW!" som taget ur en modelltidning. :)
Angående Estonia... Tycker det är oerhört svårt att ta in. Igår kollade jag på en dokumentär om det och läste lite (efter att jag läst din blogg) och jag blir verkligen mållös. Stackars, stackars, stackars de som miste någon nära och fram för allt de som miste sina liv. Det var en gråtfest här hemma hos mig kan jag säga.
Fortsätter knäppa mina händer för Caroline! <3
Kramar från en annan Caroline
Otroligt sorgligt och helt ofattbart detta med Estonia :('
Så många som aldrig får återse de som de älskat.
Mina och våra tankar gick också till dem.
20 år , ja, det är lång tid..men för dem som har sorg, betyder tid ingenting.
Tack snälla Caroline för ditt varma stöd och dina fina kommentarer ♡ ♡ ♡
Många kramar till dig med!!
Vilka jättefina kort!! Ena riktiga snyggingar allihopa : )
Kramar !!
Tänker ofta tillbaka hur roligt det var att träffa er , dig och Cecilia.
Tack för ditt fina SMS ♡
Många kramar till dig med!
Den dagen glömmer jag aldrig, igårkväll grät jag och min förstfödde tillsammans, hans pappa, min dåvarande man dog då, nej, han var inte på Estonia. Han valde att avsluta sitt liv. Både Erik och hans bror, och jag, mår dåligt denna dag, varje år. Två pojkar 9 & 11 år, förlorade sin far, jag min man. Men, vi mår bra idag, vi pratar om allt som hände, före och efter. Mina tankar går till alla som förlorade en vän eller anhörig den dagen, på Estonia, eller på något annat sätt. Och på alla andra som förlorat än kär vän, anhörig eller älskad, på något sätt. Så, kan alla ni där ute, tända ett ljus idag, för alla som inte finns hos oss. Och jag, Erik och Nils sänder våra tankar till er, ni finns i våra tankar, alla ni, som förlorat någon.