Jahapp och överskriften lät ju lite sådär lagom klurig eller hur. Kyla, ja det har väl de flesta hört talas om, men köldallergi, nja, vad är det???
En snögubbe ritad av mig själv.
Jodå, snögubbar, det har man både byggt och sett töa ner, tills bara moroten blivit kvar.
Men att åter få njuta av skidåkning, pimpla på sjön i jakt på abborre, fara nerför skidbackarna som en galning eller susa nerför pisterna.. nej,den tiden är för länge sedan förbi.
Någon konståkning lär det heller inte bli.
Kyla, regn, blåst, kallt..och temperaturskillnader... det är köldallergins värsta fiender.
Särskilt om man får anafylaxi av det hela också!
Såsom jag får.
Citerar från nätet:
Scientists from the USA
National Institutes of Health have identified a genetic mutation in three unrelated families that causes a rare immune disorder characterized by excessive and impaired immune function:
immune deficiency,
autoimmunity, inflammatory skin disorders and cold-induced hives (cold urticaria).
"The mutation discovered occurs in a gene for phospholipase C-gamma2 (PLCG2), an enzyme involved in the activation of immune cells. The investigators have named the condition PLCG2-associated antibody deficiency and immune dysregulation, or PLAID."[20]
Med andra ord har forskare från världens största forskningscenter (NIS ) i USA kommit fram till att det hela handlar om en mutation i en gen för fosfolipas C-gamma2 ( PLCG2). Ett enzym som är involverat i aktiveringen av immunceller. Utredarna har kallat tillståndet (PLCG2) assosierat antikroppbrist och immundysregulering eller PLAID.
I över 15 år har jag haft bland annat denna sjukdom, vilken inte går att bota, utan man behandlar bara symtomen.
Man känner sig ganska ensam,då sjukdomen är relativt ovanlig och att förklara den, ja, nej, det är verkligen inte så enkelt heller.
Särskilt inte i den stressiga värld många lever i.
Man ser det man vill se och
hör det man vill höra.
Och resten orkar man inte lägga tid på.
Men många människor, har, trots totalt ointresse från andra, ovanliga sjukdomar.
Några orkar också hjälpa andra.
Det vill jag försöka göra.
Vet ni, för bara några dagar sedan träffade jag en trevlig Apotek- anställd i Uppsala, som tog emot min hjälpmedelsbeställning på stomiprodukter.
( Nej, stomi-påsar och kompresser är inte gratis, om någon undrar och inga andra stomiprodukter som man behöver heller )
Nåja, glädjande för denna dag var att hon såg mina Adrenalinsprutor och andra medeciner mot allergi och frågade.
-Visst har du köldallergi.
-Ja, det har jag. Med anafylaxi, svarade jag.
-Det har min syster, som är läkare i Canada också, svarade kvinnan.
-Har hon! svarade jag nästintill chockad, för det är så sällan man träffar någon som förstår sig på vad jag har för sjukdom.Förutom docenterna på sjukhuset förstås, som har hand om mig och ser till att jag får överleva.
-Ja, och hon har precis lika allvarliga symptom som du har, sa kvinnan.
Länge pratade vi på Apoteket och det kändes så märkligt och fint på en och samma gång, att få höra henne berätta om allt det, som jag försökt förmedla genom åren.
-Du är inte ensam!
Åh, de orden, de kändes så helande🙏🏻
De orden känns i hela kroppen.
Jag är inte ensam.
Dörren som varit stängd, kanske öppnas nu❤️
Det känns som jag fyllts med ny energi och vill finna fler som jag.Jag vill veta mer om dessa människor. Vilken hjälp de fått. Hur de hankar sig fram här i livet. Kan de tipsa mig om något. Kan jag tipsa dem om något?
Nästa gång jag träffar kvinnan på Apoteket ska jag be henne om hennes systers FB -adress.
Världen är inte större än man gör den.
I Canada har jag förresten släktingar.
Och nästa gång jag träffar min/ mina läkare så ska jag berätta om vad denna kvinna sagt till mig.
Ny information.
Viktig information.
Bara 2 dagar gick och jag kom att tänka på vad min läkare sagt.
"Gå ut på nätet och sök om du kan finna fler som har denna sjukdom, som du har, i Sverige.
De är inte många, men de finns."
Jag vet att det finns en man i England.
Och jag har även hittat en kvinna, som är bosatt i Mälardalen.
Kanske finns det fler.
Min f.d. läkare nämnde också en gång att hon behandlat 2 patienter i Stockholm.
Behandling, ja, just det, vad kan man få för behandling och vad får andra?
Den absolut effektivaste behandlingen är att avstå allt som har med temperaturskillnader, kyla, blåst, regn och kallt vatten att göra.
Typ att vistas inomhus!
Men det vill ju ingen människa göra och då får man bli väldigt påhittig.
Det gäller att planera allt man ska göra.
Hålla koll på väder, både sommar, vinter, vår och höst. Det blir kallt på sommaren med, nämligen!
Man får också hålla ett starkt och envist getöga på tiden och beräkna hur många minuter man klarar av att utsättas för kyla. Det kan variera.
Ibland går det lite längre, nästa dag kommer chocken fortare. Ibland utan förvarning.
Det är då som det blir farligt.
Jag har inte varit nog försiktig.
Det blir svårt att andas, magen och andra kroppsdelar svullnar, det är utslag överallt och hjärnan hänger inte riktigt med.
Man blir vimmelkantig och hjärtat kan både rusa och slå extra slag.
Ush , ja😕
Att vara i solen och sen gå in kan också utlösa en allergichock, så det gäller att vara uppmärksam.
Att duscha,är också ett eget kapitel.
Det kyler ner huden när man duschat klart och sedan kliver ut från badkaret eller duschkabinen och därför måste man linda in sig i ett litet berg av handdukar och morgonrock.
Skogspromenader, cyklande och annan utomhusaktivitet får endast göras om man med säkerhet vet att vädret inte slår om!
Allt, precis allt, måste noga planeras.
Därför blir operationer en komplicerad historia för min del och läkare med personal får tänka en och 100 ggr. innan det är dags.Jag lindas in i värmemattor och rummet måste vara varmt.
Ambulanser måste också vara uppvärmda, även bilar, hemmet och flygplan likaså.
Minns en gång då vi åkte till Chania och kaptenen godkände att jag fick åka med✈️
Aircondition i taket gav mig dock en kraftig allergikänning och örat började svälla upp.
Jag tog mer Tavegyl, men det hjälpte inte. Flygvärdinnan såg vad som höll på att hända och bad mig ta Adrenalin-sprutan.
- Vad är det som händer, frågade en orolig granne som satt bredvid?
-Min fru håller på att få en allergichock! sa Torbjörn.
Flygvärdinnan lindade flera filtar om mig och på mig och jag tog på mig en jacka med luva och kaptenen höjde värmen i hela flygplanet.
Som tur var gick det bra!
På hemresan var jag den ende som hade långbyxor, jacka, stråhatt, strumpor och joggingskor..
Det var 40 grader i Chania och ja, ni förstår kanske att alla andra hade tunna shorts och linnen på sig.
Nåja, allt för att få vara med och det hemliga livet med sjukdomen, ja, det syns ju oftast inte.
Jag lägger ju inte ut foton när jag får en anafylatisk reaktion, om man säger så.
Nej, då stirrar jag i taket, andas som en guppyfisk och håller tummarna för att nässelutslag och svullnader ska försvinna.
Det bildas vatten, ödem, som det kallas och det svullnar lite varstans.
Jag blir lomhörd och hör sämre än min älskade Torbjörn 😁
Magen sväller upp och ja, man vankar oroligt av och an, som en gödd anka i väntan på att allt ska bli som det en gång var.
Och det blir det, som tur är, när chocken ger med sig. Antingen får man ta mer medecin eller sprutan. Svullnaderna går sakta tillbaka och utslagen med.
Adrenalinsprutorna ja, det är 2 st, ligger i en akutväska i handväskan och där finns även Nitroglycerin och Bricanyl.
Ja, ni, inte vet jag om någon kan förstå hur det här fungerar, mer än att det blir en enorm histaminfrisättning och min kropp klarar inte av att fixa det, utan ger mig allergichocker precis sådana som jag får om man ger mig fel sorts antibiotika eller penicillin, kontrast, kortison eller smärtlindring.
Om inte forskare klarar av att klura ut det hela, hur i hela friden ska lilla jag klara av att förklara det enkelt för någon.
En del kanske kan försöka förstå, andra har nog inte ens ork att läsa färdigt.
Men, det kanske finns fler därute som faktiskt har det som jag.
Och för alla dem .... eller den hoppas jag att min berättelse kan vara till hjälp.
Känslan att inte vara ensam
I mer än 15 år har jag fått vara det, men nu har jag bestämt att det är dags att försöka söka och hjälpa andra och tillsammans kan vi kanske också hjälpa varandra.
Om inte annat förse varandra med hopp och omtanke 🙏🏻
Det forskas väldigt lite på denna sjukdom, då det inte är tillräckligt många drabbade, har mina läkare sagt till mig.
Men det pågår forskning, kanske inte i Sverige, men i andra länder.
Då varje varje person är lika viktig och lika värdefull, ska den också ges möjligheter, att få ta del av livet 💞 Precis som alla andra.
Min livsuppgift ska bland annat bli att försöka bidra med information om sjukdomen🙏🏻
Kunskap kan leda till förändring och kan lilla jag förmedla samma känsla till någon annan därute, såsom jag kände .."Känslan av att inte vara ensam" ..
ja, då skulle jag bli väldigt lycklig.
Kram från mig tills vi hörs igen ❤️❤️❤️
Paula min fina vän du har verkligen mycket och precis som du säger det finns fler fast man inte tror det och många säger inte så mycket. Men det är väldigt bra och kunna dela erfarenheter, hoppas du hittar någon att dela detta med som är så otäckt och jag visst inte nåt förrän jag har läst i din blogg. Du delar så mycket och är sån glädjespridare trots allt du går igenom, en guldstjärna får du av mig.
Kram/MH Österlen