Försiktigt smyger de sig fram och spärrar upp de parabolliknande öronen om de hör något de inte känner igen 👀 Nattens frost har färgat marken vit och de ca 6 minusgraderna vittnar om att hösten nu definitivt övergått till vinter. Det är spännande när det prasslar till lite sådär smått i den kalla gräset. Först ser man ingenting, för de kamouflerar sig bra. Sen ser man plötsligt den vita rumpan sticka fram 🦌

🐾Tipp, tapp, tipp, tapp, tippe, tippe, tipp, tapp🐾 Som små tomtenissar trippar de fram i skogen. Först syntes  bara en, men snart kommer det en kompis. Tillsammans äter de sådant de tycker om och samtidigt håller de vakt.. Minns ni förresten att vi hade 2 st älgar på besök förra året? Jodå, de som mumsade i sig massvis med äpplen direkt från träden! De brydde sig inte det minsta om att vi stod och filmade och tog kort på dem 📸 De ville väl helt enkelt inte gå miste om de goda äpplena.
Vilka gigantiska djur de är! Verkligen jätte STORA.

Då är nog rådjur sötare. Hoppas bara att de inte tuggar i sig alla våra rosor med mera. De gillar ju sådant, har vi märkt. Magnoliaträdet eller snarare dess blad och grenar, har de tuggat i sig varje år 😏

I vår får vi alltså inte glömma att strö ut blodmjöl och kaffesump i rabatterna. Enris är förresten också väldigt bra. Det kan man klippa ner i rabatterna för att avskräcka harar, rådjur och skogsmöss.

Alla skogens djur är givetvis välkomna, att spatsera och kika runt i trädgården, ja, bara de håller sig utomhus och inte tuggar i sig alla blommor och växter som vi har.

 

Javisst och så kanske ni minns att jag berättade om att jag skulle till kirurgen. 

Jodå, jag har varit där, och besöket var fint på det sättet att jag känner stort förtroende och stor tacksamhet att jag får och fick träffa min läkare som är professor och som opererat mig ett flertal ggr. Jag togs också om hand på ett väldigt fint sätt av fantastiskt personal 💞💞💞

Här har man tagit sig an detta med bemötande till 100% ✨👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻✨

 

Jag vill inte gå in så djupt på vad jag fick veta, men efter att läkaren undersökt mig så vill han att jag ska genomgå en magnetröntgen och därefter kommer jag troligen att opereras. Jag har redan fått mäta blodtrycket och fyllt i en hälsodeklaration inför operationen.

 

Min man Torbjörn körde mig till sjukhuset och efteråt åt vi en bit mat, då det var lunchtid. Vi mötte en mycket sympatisk och snäll kvinna och man, där kvinnan visade sig vara syster till vår dotter Carolines tidigare tränare, som hon hade när hon var yngre. 

Det blev mycket intressenta samtalsämnen och vi kunde mötas och tala om, framförallt, livet och hur man gör ”Liv i Livet”, som jag så ofta brukar tala om.

Att under så kort tid få möta en sådan genuin värme och omtanke, är nästan ovanligt ♥️♥️♥️

 

Kanske har människor idag alltför bråttom och tar sig inte tid till att lyssna på riktigt.

 

Det där med vad som känns viktigt är väldigt olika för oss människor.

För mig känns det inte viktigt alls att veta vad någon arbetar med eller ställa de där opersonliga snabba enkla frågorna vilka ger lika snabba och enkla svar.
Jag får ingen behållning av hej, hur mår du, ..följt av en känsla att den som frågade egentligen varken ville eller orkade höra svaret..Det blir därför .. jodå, bra och därefter hej då. 

Men då och då, eller nej, ganska ofta faktiskt, så möter jag också människor som ställer frågor där man känner av den där fina genuina värmen och omtanken, redan innan frågan/frågor ställs.
Så också denna gång.
Vilka underbara människor.
Tack för vår fina pratstund tillsammans🙏🏻♥️🙏🏻

 

På tal om något annat så satt också Stina Wollter bara en liten bit ifrån oss. Kanske bor hon fortfarande i Uppsala och passade på att äta lunch, precis som vi.