Ambulansen kom och de som hjälpte oss var jätteduktiga och supertrevliga. Tyvärr fastnade den över 5 ton tunga ambulansen i den blöta gräsmattan när den skulle vända och det var omöjligt att få loss den.
Vill passa på att tacka de underbara ambulansförarna som behöll lugnet och vår trevliga granne som kom till undsättning ♥️♥️♥️
Trots att olyckan hände tidigt på morgonen då Caroline skulle göra sig iordning då hon skulle till sitt arbete, så blev det en fruktansvärt LÅNG väntan innan Caroline äntligen blev röntgad kl.18.30 på kvällen!!!!
Tack gode gud för att ingenting var brutet🙏🏻
Vi bad dock läkaren sända röntgenbilderna på ryggen där alla skruvar och metallplattor sitter till Karolinska Sjukhuset, så att Carolines opererande läkare också kan få se röntgenbilderna, då akutläkaren sade sig vara lite osäker på att tyda just detta. Man ska veta att trots att skruvar och annat kanske sitter kvar så är det så små, små strukturer som kan ha förändrats, vid ett fall och slag som när man faller handlöst ner i en trappa och rasar ända ner!
Carolines enorma smärtor, avsvimmningar och massvis med tårar under hela dagen och kvällen, trots morfin, får er kanske att förstå, att det gjorde och gör fruktansvärt ont fortfarande 😔
Vi fick under dagens lopp, trots att det borde finnas sekretess och varje patient borde skyddas med tystnadsplikt och omtanke, ändå fritt tillsammans med andra patienter lyssna till inskrivningar, diagnoser, undersökningar, gliringar och även oförskämdheter mot och om patienter, varken vi ville eller inte!
Det kalla och kyliga klimatet från de som utbildats till att vårda var också väldigt tydligt.
INGEN frågade under hela dagens eller kvällens gång hur man mådde eller erbjöd Caroline någon hjälp. Vi fick själv fråga om hon kunde få smärtlindring. Ingen frågade heller de andra patienterna om någonting!
Det blev bara en apatisk väntan och det var fruktansvärt att se sitt barn lida och gråta.
Omvårdnaden och omtanken om andra, vart har den tagit vägen? Den finns inte. Tyvärr.
Vi fick istället se och höra likgiltiga sköterskor som gladeligen skickade hem patienter och anledningen till det. Höra glädjen över att ingen behövde bli inskriven.
Vi såg och hörde akut sjuka klaga av smärta. Anhöriga om och om igen fråga, hur lång tid man måste vänta. Timmar gick och proceduren pågick om och om igen. Unga som äldre fick samma svar och samma bemötande. Chargongen var obehaglig. Likgiltigheten mot människor och dess åkommor och svåra smärtor ännu värre.
Visst en morfintablett gavs, men det efter att man själv bett om den och fått vänta minst 1h på att få den. Under tiden grät Caroline av smärta.
Vad har hänt med omtanken, medlidande och omvårdnaden om patienterna? Förståelsen för en annan människa och dess tillstånd? Vad har hänt med den svenska sjukvården?
Det är både fel, sorgligt,skrämmande och obehagligt, det som sker inom vården, men det kyliga och likgiltiga bemötandet är kanske det värsta.
Man kan ju undra varför personer väljer att bete sig så? Är det för att personalen ”stänger av” för att orka?
Men då undrar jag, mår man bättre av att gå en hel dag och nästintill ignorera människor?
Det skulle ju inte finnas sjukhus om inte patienter fanns. Personalen är ju där för patienternas skull eller så borde det väl i alla fall vara. Det här beteendet är i alla fall ingenting som vår Caroline lär ut till de bland annat 110 sjuksköterskor som hon undervisar för och som snart ska ut i vården.
Det ska inte finnas otrevliga, griniga,nonchalanta,oemotionella,omänskliga och okunniga människor eller personal inom vården.
Tänker mig att man ju då måste ha sökt fel yrke!
Det är inte OK att man fäller och ger olämpliga och otrevliga kommentarer och sina egna åsikter och diagnoser om och till patienterna.
Tänker mig att det måste vara något stort fel på hela organisationen, för det här händer knappast över en natt. Det känns som att arbetsklimatet och sättet att bete sig beklagligt nog, sitter i väggarna.
Det är med andra ord dags att någon ställer sig upp och säger ifrån☝🏻
SKÄRPNING med andra ord!
Jag är som sagt verkligen djupt, djupt oroad efter gårdagens besök och tacksam över att Caroline fick komma hem igen.
Påpekas bör att läkaren som var utländsk och som hade lite svårigheter med språket, var fantastisk. Likaså var den utskrivande läkaren trevlig och mannen som kom från Syrien och körde liggtransporten var både jättetrevlig och jättesnäll då han hjälpte Torbjörn att bära Caroline med bår uppför vår gång till huset🙏🏻 Vi gav honom 350 kr som ett stort tack för det, för han ska ju egentligen inte behöva hjälpa till med detta. Men vem skulle annars ha gjort det?
Häromdagen åkte Torbjörn i alla fall och köpte baklava i den butik som mannen från Syrien, tipsade oss om👌🏻✨ De var verkligen jättegoda 😋
Det är tur att det ännu finns människor med stort ♥️ och som är villiga att hjälpa till när man ber om det🙏🏻
På ett sjukhus borde det vara självklart!
Tyvärr är det inte så.
Ett gediget arbete med att förmedla vikten av de värderingar som bör ligga till grund för möten med patienter på ett sjukhus, vore på sin plats. Viktiga samtal om vad har man för värderingar, prioriteringar och värdegrund.
Man kan alltid säga att om en organisation har brister blir det som ringar på vattnet, men varje människa har också ett personligt ansvar över sitt beteende och sina beslut.
Varmt tack till alla er för den fina omtanke och all kärlek ni sänt och sänder oss, via telefonsamtal, sms, messenger och annat ♥️♥️♥️
Nu tar vi en dag i taget och hoppas på att Caroline snarast möjligt slipper de svåra smärtorna🙏🏻
Tårar faller när jag läser, tur hon fått komma hem till er 💞. Massor av kramar till er alla 😘❤️❤️
Men aj aj aj vilken otur ni har i eran familj nu! Men stackars öde! <3 Vilken tur att allt verkar ha gått ok trots allt, men ändå bra att ni stod på er och skickade vidare röntgenbilderna, till de som säkert begriper lite bättre!! Håller också med om att vården inte längre är vad den varit och borde vara. Jobbar själv i vården...äldrevården. Det finns knappt någon som vill jobba längre? Statusen är i botten. De vi anställer är ofta inte så mycket att ha, men i brist på annat så måste vi ta emot dem. Ibland vill man bara gråta, över det bemötande våra äldre utsätts för.
Och nu i erat fall! Usch, det är så tragiskt. När man är sjuk, och har ont så underlättar det en del iaf med ett gott bemötande, där man blir tagen på allvar, och sedd! Jag är djupt oroad över framtiden i vården. Känns minst sagt livsfarligt att bli sjuk nu för tiden...på riktigt! Jag hoppas att ni alla får må bra snart!! <3 Ni är riktiga kämpar alla tre!! Kärlek <3 / Harriet, Umeå
Åh så jobbigt! Hoppas på bättring snart.
Tråkigt med mindre bra bemötande i vården. Jag tror dock inte att majoriteten av dem är kalla med flit utan att det ofta handlar om empatitrötthet och/eller maktlöshet som man lätt kan drabbas av i vården när det är dålig organisation och dåligt stöd. Det är inte så att man bara kan skärpa sig då och vara trevlig. Och antagligen blir dom bara mer stressade av att bli uthängda. Självklart behöver man få säga ifrån kring dålig vård och bemötande, men jag tror det är viktigt att vi tänker efter hur om vi inte själva vill bidra till den onda spiralen.
Åh jag håller andan hur patienter blir bemötta inte ok! Stackars Caroline som föll så illa, det gör ju så ont, så jag förstår henne allt för väl. Man ska helst inte behöva besöka vården akut för den är verkligen överbelastad, som tur är finns det änglar i vården och det är dom vi får hylla, men tyvärr finns det också en blandad kompott av människor.
Önskar god tillfrisknande och Stor Kram/MH Österlen
Jag menar verkligen inte man ska linda saker i bomull eller inte säga ifrån och har inte skrivit att man inte ska det, det är en tolkning som tillkommit. Men det finns olika sätt att säga ifrån på utan att linda i bomull. Och det tycker jag är viktigt att vi alla tänker på. Hänga ut, bestraffa och skämma är sällan effektiva strategier för förändring. Det väcker snarare försvar. :) Bemötande är superviktigt i vården. Likaså när vi säger ifrån.
Hoppas Caroline kryar på sig snabbt. Omhändertagandet du beskriver att ni fick låter identiskt med det jag själv upplevt vid besök på akuten med min mamma här i Skåne. Sorgligt nog har jag även uppmärksammat att bemötandet till de som har anhöriga vid sin sida ofta är bättre än mot de som ligger själva och väntar. Jag har ingen som helst förståelse för hur många i allmänhet försöker ursäkta personalen beteende med att de är ”stressade”, ”utarbetade” etc. Oavsett anledning så är det inte acceptabelt.
Jag önskar av allt mitt hjärta att Caroline är på bättringsvägen nu! Jag har följt era bloggar lite då och då under åren och jag ser er alla tre som stora förebilder och inspirationskällor med så mycket positivt tänkande och kämpaanda!
Vilken himla otur. Hoppas verkligen att Caroline mår bättre nu och att smärtorna avtar, skickar massor av styrkekramar! Det är så himla synd att svensk sjukvård ser ut som den gör idag, jag har själv stött på mycket empatilösa människor på vc och akut sen jag blev sjuk för ett par månader sedan. Jag vet självklart att de inte vill vara elaka och att de antagligen är genomtrötta av stress och oorganisation inom sjukvården, men det är ingen ursäkt, ska man ha det här yrket så ska man kunna koppla på ett empatiskt beteende per automatik, det krävs inte mycket. Fråga hur det är när Caroline ligger där i korridoren, erbjuda något, säga att man hoppas det blir bättre osv osv. Konsten att visa empati, hur man bemöter patienten, måste bli en större del i deras utbildning.
Fortsätt kämpa <3
Verkligen tråkigt att höra att även du råkat ut för bland annat den empatilöshet som tycks råda inom vården.
Och precis som du beskriver så är stress eller oorganisation absolut ingen ursäkt för att få bete sig och säga vad som helst. Man kan absolut inte förklara sitt beteende eller gömma sig bakom dessa eller andra ting. Det egna ansvaret ska väga tyngre och hur man beter sig, ja det ansvaret ligger hos var och en. Att visa empati, omsorg, medlidande och kärlek borde vara helt självklart och just inom sjukvården möter man ju också väldigt utsatta människor vilka sökt sig till sjukvården pga att de är i behov av hjälp. Då om någon gång ska väl människor bemötas med respekt och omtanke. För de allra flesta är detta självklarheter, men tyvärr har det hänt något inom sjukvården. I negativ mening.
Bemötandet ska vara självskriven och en oerhört viktig del inom vården, men vet man inte hur man ska bete sig och bemöta människor ja, då måste man ju få utbildning för att på så sätt få lära sig.
Det finns tid för att ge bättre vård. Det finns det.
Det finns ALLTID tid för att vara tex. omtänksam och snäll.
Men av någon anledning väljer sjukvårdspersonal då och då, av oförklarliga anledningar att helt enkelt inte vara det. Och det ingen annan än du själv som väljer hur du ska bete dig eller vad du ska säga.
Håller helt med dig att bemötande borde bli en större del av utbildningen och att all sjukvårdspersonal lär sig LYSSNA till vad patienten eller ska vi säga vad medmänniskan säger.
Jag tror att hela sjukvårdsapparaten, organisationen och systemet skulle må bra av en uppryckning och genomgång. Hur förhåller man sig egentligen till sina medmänniskor?
Tack för dina stöttande ord och tankar och för att du läser min blogg💞
Önskar dig allt gott och ett varmt krya på dig.
Varm kram från mig och min familj.💗💗💗
Hej fina Paula ❤️
Länge sen.
Men vilken otur Caroline har.
Sån tur att inget slogs söder eller blev brutet.
Svensk sjukvård idag är synonymt med, vänta, vänta, vänta ,vänta.
Personalen är väl sönderstressad , därav deras kalla inte okej kommentarer.
Det är patienten som kommer i kläm, och så får det inte vara.
Du ska kunna känna dig omhändertagen och trygg här du söker sjukvård.
Men så är det ju inte ofta idag.
Önskar dig och familjen en fortsatt skön helg, med hopp om snabbt tillfrisknande för dottern i familjen.
Kram från Susanne 😻